Birgitta Rydberg kan fira 20-årsjubileum på Fredriksdalsteatern i Helsingborg till sommaren. - Första året var jag mest statist och stod längst bak. Men ändå, där öppnade sig världen för mig! Foto: Yvonne Erlandsson
Birgitta Rydberg trivs med att bo på landet och att bo i Skåne. - Jag är en riktig lantis, säger hon. Foto: Yvonne Erlandsson
Snart är det dags för Birgitta Rydberg att ta sig an rollen som Sugar Kane igen. Foto: Mikael Lindell Bohlin
Birgitta och Robert Rydberg i en scen ur Sugar. Foto: Mikael Lindell Bohlin

Birgitta Rydberg trivs med lantlivet i Skåne

Jubileum. I år kan Birgitta Rydberg fira 20-årsjubileum på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Hon gör en liten roll i årets komedi Hotelliggaren, men redan den 3 februari är hon tillbaka i förra sommarens paradroll som Sugar i musikalen med samma namn. Den här gången på Nöjesteatern i Malmö.

Jag träffar Birgitta på ett café i Helsingborg strax före julhelgerna. Det visar sig att ingen av oss är i stan särskilt ofta och att cafét där vi stämt träff inte längre ligger på den plats där vi trodde.
Trots att Birgitta Rydberg har spelat på Fredriksdalsteatern i Helsingborg nästan varenda sommar i många år är hon enligt egen utsago ”en riktig lantis” och hon, skådespelande maken Robert och de båda barnen trivs på landet mitt i Skåne.
I några år har paret Rydberg pendlat fram och tillbaka mellan Stockholm och Skåne.
– Vi hade bestämt oss för att bo i Stockholm, för där finns alla jobb. Men bara för några månader sedan så ändrade vi oss och bestämde oss för att stanna här. Det är skönast för familjen, här har vi ju också mormor och morfar, farmor och farfar. Och man kan ändå jobba i Stockholm om man vill, det är så bra kommunikationer härifrån.

Själv började Birgitta Rydberg året som mammaledig innan det var dags för musikalen Sugar – I hetaste laget på Fredriksdalsteatern, där hon alltså spelade titelrollen. Den 3 februari är det nypremiär på Nöjesteatern i Malmö och Birgitta ser fram emot att plocka fram ukulelen igen.
Hon fick massor av beröm i somras för sin rolltolkning av Sugar Kane, sångerskan som i filmversionen gestaltades av Marilyn Monroe.
– Alla pratade om att jag skulle göra Marilyn Monroe. Jag tittade givetvis på filmen, men jag tog rollfiguren från mig själv och så blev det vad det blev. Musikalen är ju också lite annorlunda än filmen.

Birgitta njöt av sommarens föreställningar.
– Det var så himla roligt, jag älskar ju att dansa och sjunga och det är fantastiskt att få göra det med alla de där roliga skådespelarna. Men först funderade jag över att det är väldigt många musikaler där män klär ut sig till kvinnor just nu – och hur ska man nu få det lite fräscht?
I Sugar är det två manliga musiker som klär ut sig till kvinnliga dito, dels för att fly undan maffian när de bevittnat ett mord, men också för att få arbete. På Fredriksdal spelades de av Thomas Petersson och Robert Rydberg.
– Och redan första repveckan när de körde så kändes det jätteroligt. Dessutom är dialogen väldigt bra skriven.

På Nöjesteatern i Malmö ikläder både Birgitta och Robert sig rollerna från i somras. Robert gör saxofonisten som klär ut sig till kvinna och sedan till miljonär för att förföra Sugar. I övrigt är det många nya namn på rollistan. Sweet Sue, orkesterledaren som Eva Rydberg gjorde i somras, spelas av Marianne Mörck. Sven Melander gör rollen som miljonären Osgood Fielding och Adde Malmberg tar över Thomas Peterssons roll.

Hur blir det att spela med ett helt nytt gäng?
– Det ska bli väldigt roligt med Marianne Mörck och de andra. Marianne är så härlig och Adde ser så kul ut som tant, han passar för det! Men det blir ju verkligen något helt annat. Något man ska vara lyhörd för när de nya kommer in, det är att man ger dem plats. Kanske man får ändra om sig själv i rollen. Man kan inte hålla för hårt på det man gjort innan. Det är otroligt svårt att ta över någon annans roll, när de har skapat sitt.

Att repetitionsperioden är kort – den börjar den 16 januari – gör att repdagarna är få. Birgitta är full av tillförsikt och ser fram emot nypremiären. Nöjesteatern är en scen hon är välbekant med, senast i höstas var både hon och Robert med i den hyllade farsen Rakt ner i fickan här.

2017 kan Birgitta Rydberg fira 20-årsjubileum på Fredriksdalsteatern. Det var 1997 som hon, 16 år gannal, medverkade på scenen första gången.

Visste du redan då att det var detta du skulle jobba med?
– Nej, inte först. När jag var liten så hade jag hästarna och dansen. Ett tag ville jag bli ballerina. Sedan tog hästarna över och dansen tog mindre plats. Sedan var jag påkläderska på Fredriksdal ett år och så sa mamma: ”Skulle du vilja vara med …?” Jag var mest statist första året och stod längst bak. Men ändå, där öppnade hela framtiden sig för mig! Just då kände jag verkligen att jag visste vad jag skulle göra.
Birgitta hade redan som liten ett showintresse, hon hade regisserat kompisarna och kopierat mammas shower,

Äpplet faller inte så långt från trädet …?
– Nej, haha. Och nu ser jag min egen Astrid, när hon är med i mammas föreställning (Eva Rydberg i Farmor och vår herre på Helsingborgs stadsteater, Red:s anm). Nu när man ser henne växa upp så förstår man lite vad det handlar om. Hon tror ju att alla jobbar med en föreställning. Där är grunden. Alla jobbar med teater, säger Birgitta Rydberg.

Astrid spelar en liten barnroll och ska bara springa in och leka i föreställningen. Men det är stort ändå.
– På teatern berättar de att hon står och stampar i kulissen. Hon är så ivrig att komma ut, och hon kan inte låta bli att stå och hoppa på scenen. Hon tycker det är så roligt.
Birgitta Rydberg hade redan tidigare upptäckt dotterns showtalanger.
– Vi var på Mallorca i september, då skulle hon vara med i Ministars. Hon var så inställd på att hon skulle vara med, så medveten om alla rörelser, så närvarande. Hon sjöng Let it go ur Frost. Då fick jag en tår i ögat. Men första gången hon repade med mormor var också väldigt rörande. Astrid är så liten på scenen och springer där med sina kliv. Och så är det lagom att hon är inne och leker med mormor, det är bara på kul. Hon säger varje dag; ”Ska jag jobba idag? Jag vill jobba varje dag!”

Till sommaren spelas Hotelliggaren på Fredriksdal. Både Birgitta och Robert Rydberg är med.
– Vi har jättesmå roller båda två. Och det kan också vara gott. För när man har stora roller börjar man med uppvärmning och att vara medveten om att man ska jobba på kvällen redan efter lunch. Men i sommar kommer vi att kunna komma in på teatern och säga: Tjohej, nu kör vi. Nu ska vi kunna hänga med barnen mer.
Som för alla småbarnsföräldrar blir livet koncentrerat kring det som hinns med.
– Robban och jag är väldigt mycket sådär … jobba, familj, jobba, familj. Vi är jättedåliga på att umgås. Så är det just nu. Men det som är fint är att många i ens omgivning har det likadant. Så det är skönt nu i sommar när vi inte har så mycket. Men man har alltid ett ansvar gentemot alla andra. Man ska upp i en temperatur på scenen.

Fler stora roller lär i alla fall vänta för Birgitta Rydberg framöver. Så har du någon drömroll som du längtar efter att gör?
– Jag har alltid sagt Pippi Långstrump, men nu börjar jag väl bli för gammal. Chicago har jag också alltid velat göra. Samtidigt tycker jag det är så kul med det jag gör nu, det slukar mig så mycket. Det blir så att den uppgiften man gör är det man ger 100 procent.

Webb-tv kultur

×