Rebecca Ferguson på röda mattan, när Kvinnan på tåget hade världspremiär i London i september. Foto: TT
Det var som drottning Elizabeth i The White Queen Rebecca Ferguson blev Golden Globe-nominerad och fick sitt internationella genombrott. Foto: TT
Såpan Nya Tider blev 16-åriga Rebeccas första skådespelarjobb. Hon spelade överklasstjejen Anna Gripenhielm som blev kär i Hugo, som spelades av Kim Sulocki. Foto: TT
Rebecca med Richard Hobert och Sven-Bertil Taube, regissör och medspelare i En enkel till Antibes, som blev hennes första stora filmroll. Foto: TT
Simon Pegg, Rebecca Ferguson och Tom Cruise inför den senaste Mission Impossible-filmen. Foto: TT

Rebeccas karriär går som på räls

Nyligen hade filmen Kvinnan på tåget, där hon spelar en av huvudrollerna, premiär och 2017 är hon aktuell i tre filmer. Men Rebecca Ferguson hade inte en tanke på att bli skådespelare när hon växte upp.
– Jag var den där som rodnade i klassen så idén om att stå framför en kamera var det värsta jag kunde tänka mig, säger hon och skrattar.

Rebecca Ferguson om…
Att jobba med Tom Cruise?
– Jag hade förväntat mig en superstjärna, och han är det – han kommer med en aura av storhet, men han är otroligt kul att konversera med. Han är rolig, busig, han är stor ibland men sen är han liten ibland, och fundersam. Det finns ingen jag hellre skulle ha gjort min första actionfilm med än honom. Han visade mig hur man kollar sin egen säkerhet, att ha tillit till andra men också att ta ansvar. Han var som en skola för mig.
Hur hon väljer projekt?
– Jag slänger myntet i alla riktningar. Min utgångspunkt är att titta på vad jag precis har gjort, vad jag kommer ifrån och se om jag kan komma så långt ifrån det som det bara går. Jag vill studsa och chocka mig själv.
Vad Skåne och Simrishamn betyder för henne?
– Det är mitt hem! Det finns ingenting skönare än att få komma härifrån när jag varit här en längre tid och få leva i den där världen av galenskap och sedan få komma hem och verkligen känna att jag kommer hem. När jag kör bilen från Kastrup genom alla små byarna till Simrishamn. Jag känner att jag blir lugnare och lugnare, raggsockorna är på och ingenting spelar någon roll. Man börjar vinka till folk man känner igen. Det är hem. Det är min bas. Och det är så vackert här.
Rebecca Ferguson om sina kommande filmer:
The Snowman. Filmatisering av Jo Nesbøs roman Snömannen som regisserats av Tomas Alfredsson med planerad premiär 2017. Rebecca spelar Harry Holes (spelad av Michael Fassbender) poliskollega Katrine Bratt:
– Tomas Alfredsson är briljant. Han har varit nummer ett på min lista att jobba med, över alla, sedan jag såg Låt den rätte komma in. Han har ett sätt att tänka som ingen annan. Han vänder på scenarion och ser det på ett sätt som gör det fantastiskt intressant att spela och visuellt är det en fest för det finns så många små detaljer du inte ens har tänkt på. Han kan göra en ”Katrine promenerar i en korridor”-scen spännande.
Life. Regisserad av Daniel Espinoza, där Rebecca spelar bland annat mot Ryan Reynolds och Jake Gyllenhaal:
– Life är en science fiction-film och min första tanke var, behöver vi fler? Sedan tänkte jag, hur vågar jag tänka så. I en kreativ sektor, och med film, ska det inte vara nog – vi ska göra saker på ett nytt sätt. Och det kände jag efter samtalet med Daniel. Rymden är settingen, en väldigt viktig sådan för där finns en ensamhet, men kärnan är relationerna.
The Greatest Showman: Musikalfilm om amerikanske cirkusdirektören med mera P.T. Barnum, med Hugh Jackman, Michelle Williams och Zac Efron i några av rollerna. Inspelningen pågår och filmen har planerad premiär i december 2017. Rebecca spelar operasångerskan Jenny Lind och det här är hennes första musikal.
– Jag kan sjunga, men jag är inte Jenny Lind. Jag kommer att öva och träna och sjunga in men sedan kanske vi väljer att plocka in någon som hjälper till att hitta de högsta tonerna. För mig är det viktigare att hon som karaktär låter fantastiskt än att allt ska vara jag.
Fem snabba:
1. Film eller tv-serie jag aldrig tröttnar på…
– Vänner. En annan serie jag tittat på jättemycket är Cracker. När det gäller långfilm är ”The Usual Suspect” en sån jag kan titta på om och om igen.
2. Om jag vill lyxa till det en dag…
– Då bokar jag in mig för en lång kroppsmassage, med min son eller en vän.
3. När jag var liten ville jag bli…
– Tydligen enligt min farmor när jag var två ville jag bli dirigent. Då stod jag framför något program på tv, sade att sån här ska jag bli och så viftade jag med några köksspadar.
4. En dold talang jag har är…
– Jag vet inte om det är en dold talang direkt men jag gillar att göra röster när jag läser sagor för min son Isac, som är nio år.
5. Det jag tycker allra sämst om att göra är…
– Administrativt arbete. Jag har en assistent, men jag gillar att förbereda för andra människor så jag ger inte henne bara en hög utan jag försöker vara duktiga med alla papper. Men när man reser överallt, att sortera kvitton från olika länder – det är bara ööhhh. Jag är inte bra på det.

Vi ses på ett av hennes favoritkaféer i hemorten Simrishamn. Rebecca Ferguson, 33, för dagen klädd i jeans, grå stickad tröja och gröna yllesockor, beställer en cappuccino med havremjölk och kryper upp i en fönstersmyg för att berätta om sin väg in i skådespeleriet och en karriär som just nu går som tåget. Samma dag har det stått i en kvällstidning att premiärdatumet för nästa Mission Impossible är spikat, vilket jag nämner.
– Jag såg också det. Jag visste inte, men tydligen har vi spikat det nu.

Du säger vi …?
– Attans, säger Rebecca Ferguson och skrattar.
Officiellt är det nämligen ännu inte klart om hon återkommer som Ilsa Faust, rollen från Mission Impossible: Rogue Nation 2015 som gav hennes karriär en riktig raketskjuts.
– Jag vet inte hur mycket jag kan säga om det. Jag har inte skrivit på något kontrakt om fortsättningen, men när du skriver på för en sådan här storfilm brukar du ofta skriva på för efterföljare, så att studion har möjlighet att använda dig igen om det går bra. Eftersom min karaktär inte dog har de möjlighet att plocka in mig igen, säger Rebecca Ferguson.
Och hon återvänder gärna till rollen som Ilsa Faust igen, trots att förra filmen var tuff att spela in.
– Det var som att föda barn – nytt och spännande, smärtsamt ibland, tröttsamt, utmanande och sedan händer det. Det fanns tillfällen då jag tänkte – är det värt det? Är det värt tiden ifrån min son? Sedan slutar det med att jag bara längtar tillbaka. Jag vill göra det igen.

Rebeccas väg till skådespeleriet gick via såpan Nya tider. Hon var 16 år, blev upptäckt av produktionsbolaget tack vare att hon hade blivit antagen av en modellagentur, ”i sektorn ’vanliga människor’, jag var ju inte lång nog”, men var ytterst motvillig till att ta rollen. Hon tackade nej flera gånger innan hon gick med på att provfilma.
– Första mötet var med Kim Sulocki (som spelar Rebeccas karaktärs pojkvän i serien, reds. anm.) och han var så fin och omhändertagande. Så då bara lekte vi och så var det en person med en filmkamera och någon annan, men det var allt. Det kändes som att vi var i en kokong och därinne fanns en frihet att få göra bort sig, få testa och göra scenen. Jag fick rollen och sedan första dagen har jag alltid känt att det var dit jag var på väg, berättar hon.

Efter Nya tider tog skådespelarkarriären slut och Rebecca Ferguson hankade sig fram med en massa andra jobb.
– Jag flyttade hemifrån när jag var 16 och har alltid velat tjäna mina egna pengar och betala för mig, så jag jobbade på dagis, restaurang och i klädaffärer, för att försörja mig. Jag sökte fortfarande skådespelarjobb, men då hade jag varit med i en tv-serie, så jag var väldigt stämplad till en karaktär och en typ.
Vid sidan av brödjobben tog hon privatlektioner i skådespeleri.
– Jag ville inte söka in till dramaskolan, jag ville inte vara som alla andra. Och för att vara helt ärlig var jag nog livrädd för att inte komma in. Och inse att jag bara inte var bra nog.
Ett par år efter Nya tider tackade Rebecca Ferguson ja till att medverka i den svensk-amerikanska såpan Ocean Avenue, som spelades in i USA.
– Jag brukar inte slå ner på saker, men det här var rent skit, konstaterar hon.
Nu var Rebecca Ferguson 19 år, hade gjort två såpor, men var inte i närheten av en ”riktig” skådespelarkarriär.
– Jag tänkte, OK, jag pluggar upp mina betyg. Skiter det sig och jag inte blir skådis kan jag gå juristlinje eller göra något annat.
Hon flyttade till Skåne, läste upp sina betyg, kom in i tangons värld och började undervisa i dans, träffade en partner, födde sin son och tog privata teaterlektioner. För kärleken till skådespeleriet fanns kvar.
Det som förändrade allt var ett möte med regissören och filmskaparen Richard Hobert på en loppmarknad i Simrishamn.
– Jag var där med min son, som hade en korv i handen, och bar på en stol jag köpt och hans skor. Jag såg när Richard kom emot mig och tänkte ”skådespelardrömmar – aldrig” och försökte vända och gå åt andra hållet. Då tappade jag alltihop. Det blev ett enda ”karfuffel”. När Richard kallade på mig tänkte jag, nu är det kört, säger hon och skrattar åt minnet.
Richard Hobert hade ett manus han ville att hon skulle läsa.
– Det var inte alls vad jag hade förväntat mig – jag var i chock.
Manuset var till filmen En enkel till Antibes. Hon läste det, älskade det och fick sin första huvudroll i en biofilm, med Sven-Bertil Taube som motspelare.
– Efter den fick jag en agent, Laura Munsterhjelm, som sade, ”du är engelsk, vi ska ta dig till England”. Där knöts jag samman med Tavistock Wood som är en annan agentur. Efter bara en månad med dem skickade de mig till min första casting, som var ”The White Queen”. Där började det och sedan har det inte riktigt stannat sedan dess, säger Rebecca Ferguson, vars mamma är brittisk.
Rollen i The White Queen gav henne en nominering till en Golden Globe. Hon vann inte, men det öppnade ändå en värld av möjligheter. Bland annat fick Tom Cruise upp ögonen för henne vilket ledde till rollen i Mission Impossible: Rogue Nation. Efter det accelererade karriären ytterligare.
– Antalet erbjudanden som kom in, och andelen castings jag blev erbjuden, ökade med buller och bång. Med det kom ett samarbete med en agent i USA och nu har jag världens bästa team. Alla tar del av allt och när de väl har kommit med sina idéer fattar jag beslut.
När vi träffas har Rebecca Ferguson precis varit i New York och preppat inför inspelningen av ”The greatest showman”, där hon ska spela ”den svenska näktergalen”, operasångerskan Jenny Lind, mot bland annat Hugh Jackman.
– Han kommer i gympakläder, på cykel, i hjälm och är så normal. Skrattar, är glad och öppen för idéer och det är så häftigt. Att någon som är så stor i världen av skådespeleri är så ödmjuk, beskriver Rebecca Ferguson sitt första möte med honom.
När detta läses har hon varit tillbaka en vända i USA för att spela in sina första scener i filmen, men sedan mitten av december har hon fått vara hemma i sitt älskade Simrishamn. Först i slutet av januari är det dags för nästa inspelningsperiod för henne i rollen som Jenny Lind.
Vad som väntar efter det, förutom då eventuellt medverkan i ännu en Mission Impossible, är vid vårt intervjutillfälle inte spikat. Men Rebecca Ferguson är inte orolig. Nu vill hon prioritera tiden med sonen Isac, hemma i Skåne, och känner att hon har nått en position då hon kan tacka nej till erbjudanden.
– Jag har jobbat jättemycket sedan The White Queen, tagit alla jobb och knappt varit hemma. Samtidigt är det som vem som helst som startar vilket företag som helst – innan du kan plocka ut någon lön måste du jobba häcken av dig. Men nu känner jag att jag kan titta på erbjudandena som kommer in och säga, vad är det värt för mitt privatliv? Jag är inte lika rädd för konsekvensen av om jag säger nej till jobbet.

Webb-tv kultur

×