2016: Barnserier och självbiografier

Seriespalten

Vid den här tiden på året är det kutym att summera det år som gått och jag tänkte därför ta upp några av de tendenser jag sett vad gäller serieutgivningen i Sverige under 2016.
En glädjande trend är att det utkommer allt fler svenska serier för yngre läsare, ett område som länge varit sorgligt eftersatt. I dag sker det en hel del, inte minst inom Rabén & Sjögrens satsning på barnserier, varav de flesta är gjorda av svenska skapare.

Även Bonnier Carlsens ypperliga bokserie Curly Bracket – en underhållande, didaktisk bokserie om ”datalogiskt tänkande”, förlagd till en dystopisk framtid – förtjänar ett omnämnande.
Utgivningen av översatta barnserier har också sett ett uppsving, med bland annat nystartade Cosmos Comics – som ger ut det amerikanska förlaget Toon Books välgjorda små barnserier, Epix förlags utgivning av Luke Pearsons underbara bokserie Hilda, samt Wibom Books fortsatta utgivning av Julien Neels Lou.
Som jag redan rapporterat råder det även en renässans för översättning av serier från den fransktalande delen av världen. Ett antal små till mellanstora förlag som Albumförlaget, Cobolt, Epix, Faraos cigarrer, Gaspard, Nubeculis, Placebo Press och Zoom har sett till att vi i Sverige för första gången på många år får möjlighet att läsa en del av alla de intressanta serier som ges ut i Frankrike och Belgien. Här finner man allt från träffsäkra barnserier som Ariol av Guibert och Boutavant till tunga självbiografiska serieromaner som Framtidens arab av Riad Sattouf.
Sedan går det inte att komma ifrån att den självbiografiska trenden fortfarande står sig stark. I år har det utkommit ett antal gripande svenska serieromaner som utgår från egna upplevelser, som Åsa Grennvalls Jag håller tiden – om relationen till en frånvarande och ointresserad pappa, Daria Bogdanskas Wage Slaves – om att befinna sig i den utsatta världen av svartjobb på restauranger, eller Lisa Wool-Rims Palimpsest – om att söka sina rötter som adopterad i Sverige.
Slutligen en liten men tydlig trend i kopplingen mellan serier och litteratur. I denna kategori återfinner man barnserier som Micaela Favillas Mamma Mu och Kråkan på utflykt efter Wieslanders och Nordqvists bilderböcker och Studio Ghiblis Ronja: Åskvädersbarn efter Astrid Lindgrens roman, direkta serieversioner av klassiska verk som Sjöbergs Kvartetten som sprängdes av Malin Biller eller Martinssons Aniara av Knut Larsson, eller en serie som Jannah av Frida Ulvegren och Johan Jergner-Ekevrvik – en science fiction-serie som bygger löst på Utvandrarna av Moberg. Sammantaget ett intressant serieår, med mycket läsvärt att sätta tänderna i.

Webb-tv kultur

×