Magnus Nilsson är professor i litteraturvetenskap vid Malmö Högskola. Foto: Gunilla wedding
Magnus Nilsson, professor i litteraturvetenskap på malmö Högskola.

Med kvinnornas arbetarlitteratur i fokus

litteratur Från Maria Sandel till serieskaparna Daria Bogdanska och Hanna Petersson. Där går tidslinjen för utställningen ”Kvinnor, klass, kultur – arbetet i litteraturen då och nu” som precis har öppnat på Orkanenbiblioteket på Malmö Högskola
– Förr var det mest män som skrev arbetarlitteratur, men i dag är många av de viktigaste arbetarförfattarna kvinnor, säger litteraturprofessorn Magnus Nilsson.

Fakta:
Utställningen ”Kvinnor, klass, kultur – arbetet i litteraturen då och nu” visas på Orkanenbiblioteket på Malmö högskola. Utställningen kommer att vara kvar åtminstone februari ut.
– Eventuellt ska vi göra någon utställningskatalog på nätet också, säger Manus Nillson. Det är kul om något finns kvar efteråt också.

Tillsammans med Magnus Nilsson, professor i litteraturvetenskap vid Malmö Högskola, slår jag mig ner vid ett bord med en piggt rödprickig vaxduk och två krukor höstglöd som dekoration. Rummet ligger mitt i Orkanenbiblioteket.
Från ena väggen tittar författaren Maria Sandel (1870 – 1927) ned på oss från fyra vepor fyllda med information om hennes liv. Väggen mitt emot pryds av utdrag ur de skånska serieskaparna Daria Bogdanska och Hanna Petersson Wage Slaves respektive Pigan.

Vi befinner oss precis mitt emellan då och nu i utställningen ”Kvinnor, klass, kultur – arbetet i litteraturen då och nu”.
– Utställningen började med att jag ville hänga upp de här fyra veporna om Maria Sandel, berättar Magnus Nilsson.
– Då tyckte man här på biblioteket att de passade bra med en utställning och så kopplade vi in serieutbildningen och sedan har det bara byggts på.

Varför drog ditt initiativ i gång så mycket tror du?
– Ämnet ligger i tiden, det skrivs mycket litteratur om arbetslivet nu och till stor del av kvinnor med fokus på kvinnor i arbetslivet. Historiskt finns det mest män i arbetarlitteraturen men det fanns också kvinnor som inte syntes på samma sätt. Vi kände att det fanns något viktigt att visa fram här. Och så är det extra roligt att mycket i dag finns här i Malmö.

Magnus Nilsson har naturligtvis ett speciellt intresse för just arbetarlitteratur. Han undervisar i kursen Svensk arbetarlitteratur 1945 – 2010 och hans avhandling som kom 2003 hade titeln Den moderna Ivar-Lo Johansson.
Nyligen publicerade han en artikel om Hanna Peterssons serie Pigan och han är i startgroparna med ett forskningsprojekt om politiska serier.
– Svensk arbetarlitteratur är väldigt speciell, förklarar han. Den är så erkänd och ett intressant fenomen samtidigt som man tidigare inte har intresserat sig så mycket för den. Det har dock ändrats de senaste åren.

Utanför rummet fortsätter utställningen med en bokhylla där Kristina Sandbergs Maj-böcker finns mot en fond av ett klassiskt 40-talskök. Här trängs också rengöringsprylar och köksredskap med böcker av en mängd spännande författarnamn och den som vill får gärna låna med sig.
– Det är väldigt kul att se vad som lånas, säger Magnus Nilsson. Eija Hetekivi Olssons nya roman Miira är väldigt populär.
Den som vill ha ordning och reda i kunskapen kan försjunka i tidslingen som finns mittemot bokhyllorna. Den börjar 1870-1900 med just Maria Sandel och även Maj Hirdman och Malmöfödda Herta Wirén. Sedan tar man sig fram genom decennierna – 1930-talet med Malmöförfattaren Mary Andersson, 1960-tal med Susanna Alakoski, Marie Norin och Åsa Lindeborg och landar i 80-talet där Hanna Petersson och Daria Bogdanska har sällskap av Marie Hållander, Sara Beischer och Jenny Wrangborg.
– Man kan se ett klart samband mellan Susanna Alakoskisk Svinalängorna och Åsa Linderborgs Mig äger ingen och ett ökat intresse för arbetarlitteratur, berättar Magnus Nilsson.

Vad är då egentligen arbetarlitteratur? Magnus Nilsson skrattar när han konstaterar att det är vad han har ägnat de senaste 20 åren åt att ta reda på.
– Det vore dumt att definiera på ett sätt som stänger dörrar, säger han eftertänksamt. Arbetarlitteraturen kan se så olika ut. På 1800-talet när arbetarrörelsen formerades skapades mycket arbetarlitteratur i form av kampsånger och dikter, sedan kom den realistiska romanen om arbetarklassen och efter det har det spaltat upp sig. I dag finns det mycket poesi, det finns halvdokumentära skildringar som de Kristian Lundberg skriver och nu även serier. Man kan lägga till film också, som Äta Sova Dö. Allt hänger ihop.

Vilka är dina personliga favoriter?
– Jag har blivit väldigt fascinerad av de nyare författarna, av poeter som Marie Norin och Marie Hållander till exempel. Sedan gillar jag, precis som så många andra, Majgull Axelsson men hon vill inte själv kalla sig arbetarförfattare.

Att ägna en stund åt denna innehållsrika utställning väcker både tankar och läslust. Själv går jag hem med många tankar kring författare jag vill läsa, läsa om eller läsa mer av.
För den som tycker att det saknas namn eller infallsvinklar på utställningen är det fritt fram att skriva upp förslag och ideer på en på en av utställningens väggar. Och känner man sig obekant med svensk arbetarlitteratur tipsar Magnus Nilsson om att Maria Sandel och Moa Martinsson är bra att börja med.
– Mina studenter brukar bli fascinerade av dem. Maria Sandel är kanske inte helt lätt men Moa Martinsson tycker alla om. Med sin stil, sitt intressanta liv och sina modernistiska drag är hon central för genren.

Fakta:
Utställningen ”Kvinnor, klass, kultur – arbetet i litteraturen då och nu” visas på Orkanenbiblioteket på Malmö högskola. Utställningen kommer att vara kvar åtminstone februari ut.
– Eventuellt ska vi göra någon utställningskatalog på nätet också, säger Manus Nillson. Det är kul om något finns kvar efteråt också.

×