Hur tillgänlig är stadsmiljön för personer med synskada? Tjänstemän fick igår prova på hur det kan kännas att inte kunna se, när de med hjälp av käpp tog sig igenom Eslövs innerstad. Foto: Camilla Landin
Vissa butiker i centrum är inte tillgänglighetsanpassade.

Hur tillgängligt är Eslöv?

Eslöv Inbjudna företag och kommunen fick på torsdagen prova på hur det är att vara blind. Med käpp och ögonbindel skulle de ta sig runt i Eslövs innerstad och få en inblick i hur anpassad staden är för funktionsbegränsade.

Uppdragen utgår från stadshuset. Skånetrafiken, Centrum för sällsynta diagnoser i Lund, Eslövs kommun genom miljö- och samhällsbyggnadsavdelningen och elever från socionomprogrammet på Lunds universitet samlades runt Snezana Milivojevic, ordförande för Synskadades riksförbund Ringsjöbygden.
– Ni ska ha bindel på tack, säger hon.
– Men min väska då? svarar en kvinna.
– Den får du bära.
– Men jag kan lägga den i bilen?
– Ja om du hittar dit med käppen.
– Nej, det gör jag ju inte.

Budskapet var klart. Ögonbindeln skulle sitta över ögonen hela dagen och fick inte tas av oavsett vad du skulle göra. Varje person fick en ledsagare med sig och i par skulle de ta sig igenom ett av tre uppdrag, en vardagssituation i stadsbilden.
Gå till järnvägsstationen, hur tillgängligt är det där? Ropar bussarna ut vilken rutt de ska ta?

Andra uppdraget var att gå till ett konditori på Södergatan. Hur kommer du in där? Är det tillgängligt för rullstolsburna?
Tredje uppdraget gick ut på att gå till en livsmedelsaffär och hitta kundlapparna till kundtjänstkön.
– Tanken är att ge en inblick i hur en vardag ser ut om du inte kan se. Vem som helst kan drabbas av att förlora synen och det är en stor omställning i livet, säger Snezana Milivojevic.
Skånskans reporter får också en bindel och en käpp. Tillsammans med en ledsagare ska jag hitta tillbaka till redaktionen på Södergatan. Det är svårt att inte låta bli att tjuvkika ned på marken men för övningens skull låter jag bli. Det första jag märker är hur svårt det är att gå rakt. Min ledsagare tipsar mig om att hitta kanten till gräset intill trottoaren.

Nästa steg är att ta mig över ett övergångsställe vid en rondell. På marken finns det hjälpmedel som talar om för mig att det kommer en väg. På avstånd hör jag en ambulans närma sig och jag väntar med att gå över.
Hörseln känns viktigare än någonsin. Kommer det fler bilar efter ambulansen? Hur ska jag veta om den stannar och släpper över mig? Jag får nog chansa.
När jag tagit mig över vägen går jag ut på gräset och krockar med en lyktstolpe.
Sedan följer en trettio minuter långsam promenad längs Södergatan, med oklippta buskar som river i mina ben och höjdskillnader som jag långsamt väjer för, med hjälp av käppen. Vid butikerna hänger blommor, säkert vackra och fina, som jag dunsar in i med huvudet.
En cykel står plötsligt i vägen för mig när jag tar mig fram med hjälp av huskanten. När jag till slut är framme är jag kall och frusen och helt slut.
– Vi vill bidra till ett tillgänglig samhälle och uppmärksamma hur de människor som lever med synsvårigheter har det varje dag, säger Snezana Milivojevic.

Dagens fråga

Har du tagit in och klätt julgranen?

Loading ... Loading ...
×