Tone Schunesson. Foto: Céline Barwich

Poetiskt försvar för destruktivt liv

Recension/litteratur

BOK
Tripprapporter
Författare: Tone Schunnesson Förlag: Norstedts

En tripprapport är en skriftlig rapport över olika drogers rusinverkan samtidigt som man tar dem, något som huvudkaraktären i Tone Schunnessons debutroman ägnar sig mycket åt. I boken får vi följa den namnlösa huvudkaraktärens destruktiva leverne och försvar för detsamma. Med en sorts poetisk flödesskrivning i prosaform skildras det som är fult och smutsigt ocensurerat utan att för den sakens skull romantisera. Hon knarkar, dricker, spyr, onanerar, skiter, ljuger och sviker. Och hon vägrar ge efter för fördomar om hur man ska vara. Det sorgliga livet är självvalt, det är det enda liv hon kan leva. Hon är bra på att leva det livet.

Hela boken utspelas i hennes huvud, bland tankar och minnen som hon skriver ned på lappar och kvitton.
”Jag kan skriva ner vad jag tänker på en lapp, sedan kan jag spara den lappen och tänka att det ska bli dikt av den lappen. Sedan blir jag full eller bäng och jag slänger lappen av misstag för jag tror att den är ett kvitto”.


Hon reser till Thailand för att komma ifrån droger, minnen, människor men dricker ändå alkohol och tänker ännu mer. Hon minns sina föräldrar, hon minns männen i sitt liv – de hon älskat och de hon äcklats av.

Med många vackra formuleringar målas karaktären fram som osympatisk, hennes vilja att stå över alla andra är nästintill löjeväckande, och samtidigt fascinerande. Sällan skildras kvinnor så rått, ensamt, utan ånger.
”Det är bitterljuvt att välja olyckan och ensamheten, för det ger mig en känsla av överlägsenhet och den överlägsenheten gör mig mer isolerad än själva olyckan”.
Hon behöver inga pengar (”det finns alltid någon annan som kan betala för dig om du bara inte slutar prata eller skratta eller dricka”) behöver ingen, vill inte vara beroende av någon och vill inte att någon ska vara beroende av henne, först då är hon fri på riktigt.

Det galna och trasiga självpåstådda geniet, annars förbehållet män, är befriande skamlös, ansvarslös och underhållande, svår att värja sig inför. Men snart stampar man i takt med henne.
Hon utvecklas inte, och det kommer heller aldrig någon vändning i berättelsen. Till slut blir hennes ältande fram och tillbaka något tröttsamt. Hennes tankar har hamnat i loop (varför älskar jag inte Jani? Varför älskar inte Andreas mig? Älskar någon mig?) och det pågår sida upp och sida ner. Hon ömsom avskyr sig själv, ömsom sätter sig på en piedestal: ”(M) in modiga avvikelse gör mig sorgligare ensammare viktigare än alla andra”. Men det är väl så det ska vara. Första delen av boken är oväntad och härlig, så som man föreställer sig ett rus. Kanske måste andra delen tillhöra avtändningen.

BOK
Tripprapporter
Författare: Tone Schunnesson Förlag: Norstedts

Webb-tv kultur

×