Alvarez bok säger så mycket mer än statistik

Recension/litteratur

BOK
Fem historier om prostituerande
Författare: Amalia Alvarez
Förlag: Tusen serier

”Vilka är ni män som är torskar/köper sex?” frågade en användare på forumet Flashback för några år sedan. För att vara ett forum där frispråkigheten är stor och folk gärna skryter med diverse tveksamma handlingar, var svaren som följde ganska sparsmakade.
Få erkände själva sexköp, de flesta valde att spekulera i generella termer: “Tja, det är väl folk som vem som helst.”

Nu finns det förstås ett statistiskt underlag* som delvis kan besvara frågan. Så många som 10 procent av alla svenska män har någon gång köpt sexuella tjänster, och 1 procent, cirka 35 000 män, har gjort det under det senaste året.
Bland de 173 personer som dömdes för sexköp 2014 var medianåldern 43 år och genomsnittsinkomsten 255 500. En var vd för ett marknadsföringsinstitut, en annan frisör. Några var gifta, andra singlar, och få av dem skulle öppet erkänna sina handlingar.


Det kan man åtminstone glädjas åt, i det alarmerande ljuset av 10 procent – att klimatet har förändrats sedan Gustaf Fröding år 1898 skaldade: “Jag köpte min kärlek för pengar / för mig var ej annan att få”, och förväntade sig läsarens sympatier. Från den dåtida lagstiftningen, som utgick från att män inte kunde förväntas tygla sina sexuella drifter, har Sverige idag placerat skuldbördan där den hör hemma. Eller?

I den grafiska boken Fem historier om prostituerande resonerar Amalia Alvarez om vad språket kan avslöja och göra med rådande förhållanden. De termer som normalt används i Sverige för att beskriva ovan nämnda män är sexköpare, klient eller torsk.
Medan de två första orden reducerar mannen till en konsument, den ena parten i en ekonomisk transaktion, ger det senare bilden av (förvisso fula) fiskar som trillat dit och fastnat i “horans” nät. Alvarez vill därför intro
ducera begreppet prostituerande, ett lån från latinamerikanska autonoma kretsar. ”Prostituyente”, som det heter på spanska, ger en mer korrekt bild av förhållandet. Det är den prostituerande som sitter på makten, det är hans agerande som genererar prostitution.
Ändå stämmer det, som en av berättarna i Alvarez bok säger: ”[…] om prostitution har det skrivits mycket, men om de som köper prostitution nästan inget.” Av titeln, Fem historier om prostituerande, kan man ana att det här är ett försök att rätta till den obalansen.
Här får vi möta fem historier berättade av personer som definierar sig som prostituerade, de berättar om sina erfarenheter, sina tankar kring männen som betalar för deras kroppar. Det intressanta är emellertid inte karakteriseringen, den säger inte mycket mer än det man kan läsa sig till i statistiken.
Saker som: ”De är unga, professionella, snygga killar”, ”Många av dem är impotenta eller har för tidig utlösning”, och ”De är mellan 30 och 70 år. Majoriteten har familj och framgångsrika karriärer.”

Intressantare då är tolkningarna av varför prostitutionen förekommer. Berättarna är i stort överens om att prostitutionen ur den prostituerades perspektiv är en strategi för att navigera i marknadssamhället. ”Så länge det finns fattigdom och korruption finns det prostitution”, säger någon. ”Min prostitution svarar mot samma grundläggande behov som all prostitution, ekonomisk överlevnad utan de konventionella mellanhänderna”, förklarar en annan.
Och en tredje, mer explicit: ”Prostitution är bara ytterligare en konsekvens av det kapitalistiska systemet, att vilja överleva på marknadens villkor.”
Och hur kan den fortsätta, trots lagstiftning? Våra klienter döms i princip aldrig, svarar Serge, “då de som ska döma och utreda ÄR våra klienter”.

På frågan ”Vilka är de, de prostituerande?” svarar Alvarez bok med andra ord: det är män mellan 30 och 70 år, det är framgångsrika karriärister, men det är också den svenska statsapparaten och de ekonomiska strukturerna, lagstiftningen och språkbruket.
Det är så mycket mer än personerna, de 10 procenten, som syns i statistiken. Låt oss inte glömma det.

*Fotnot: Statistiken som används i recensionen är tagen från ETC:s granskning av sexköpare och från Statistiska Centralbyrån.

Webb-tv kultur

×