Nu är JaLaDa aktuella igen med en nyskriven musikpjäs om några gatubarns levnadsöden efter den arabiska våren. Här en scen med skådespelarna Alaá Rashid och Alexander Abdallah samt Hassan Hadi (som här spelar säkerhetsvakten). FOTO: JaLaDa.
Nu är JaLaDa aktuella igen med en nyskriven musikpjäs om några gatubarns levnadsöden efter den arabiska våren. Här en scen med skådespelarna Alexander Abdallah (sträcker ut handen) och Hassan Hadi (i förgrunden) samt Jenny Nilsson som också fungerar som musiker men här spelar journalist. FOTO: JaLaDa.

Ambitiös musikpjäs om gatubarn

recension/scen

SCEN
Trottoarer
Scen: Teater JaLaDa på Barnens scen Malmö 22/8
Manus & regi: Rayam Al Jazairi
Medverkande: Alexander Abdallah, Hassan Hadi, Jenny Nilsson och Alaá Rashid
Musik & livelooping: Jenny Nilsson
Dramaturg: Vera Näsström
Scenografi: Maria Ekelund
Kostym: Ellen Magnusson
Ljusdesign och teknik: Magnus Grenstedt och Maria Ekelund
Producent: Mai Diab och Hanna Olsson

Förra året spelade Malmöbaserade Teater JaLaDa Drömmarnas väg, en musikpjäs om ensamkommande flyktingbarn och deras berättelser. Den baserades på ett dokumentärt material även om rollgestalterna var fiktiva. Nu är JaLaDa aktuella igen med en nyskriven musikpjäs om några gatubarns levnadsöden efter den arabiska våren.
Trottoarer heter föreställningen och jag har sett den på Barnens scen i Malmö.

Någon pjäs för de alla minsta är det inte fråga om. Åldersgränsen har efter provspelningar satts till 10 år. Det är ett rimligt beslut. Föreställningen är nämligen avancerad i berättartekniskt avseende. Det rör sig om korta scener som avlöser varandra. De hålls samman av en tråd som består i den svenska journalisten Marias sökande efter pojken Bader. Han försvinner efter att ha blivit nedbrottad av en säkerhetsvakt. Scenen leder tankarna till en viss händelse på Malmö centralstation i början av förra året.
Trottoarer är dock i likhet med Drömmarnas väg en fiktiv berättelse.

Fast även här har fiktionen skapats utifrån ett av gruppen insamlat dokumentärt material. Handlingen utspelas i Sverige, Tunisien och Egypten.

Föreställningen är flerspråkig. Det betyder i praktiken att svenska och arabiska överväger i replikerna men att det även förekommer fraser och uttryck på engelska och franska.
Grundtanken är att föreställningen ska kunna följas och förstås av både arabisk- och svensktalande. Det verkar också fungera som tänkt med tanke på den unga publikens engagemang under föreställningen. Till det som uppenbarligen engagerar hör de humoristiska inslagen, och de är många, samt musikinslagen, där flera sångnummer ingår.

Den specialkomponerade musiken har skapats av Jenny Nilsson. Hon har ett dubbelt krävande uppdrag genom att ömsom agera på scenen, ömsom fungera som musiker. Men hon klarar det med bravur.
Det är ett fascinerande soundtrack hon skapat till Trottoarer, ett slags ljudcollage som hålls samman av distinkta rytmer och emellanåt skapar rymd genom svävande klanger.

De medverkande skådespelarna Alexander Abdallah, Hassan Hadi, Jenny Nilsson och Alaá Rashid gör ett skickligt jobb med att snabbt växla mellan olika roller. Det skulle kunna bli förvirrande men genom smidiga kostymbyten skapas tydlighet.
Även om gatubarnens hårda verklighet utgör grunden så präglas flera scener av en visuell fantasifullhet. Öppningsscenen skulle kunna tyda på att vi kommer att få se ett sagospel. Men någon saga är detta inte. I stället får vi ta del av en konstnärligt ambitiös gestaltning av levnadsvillkoren för en mycket utsatt grupp.

Webb-tv kultur

×