Polisutredning pågår i W – The Truth Beyond med från vänster Lisbeth Rasmussen Juel som Linda Wallander, Polischefen, Martinsson samt Kurt Wallander (Matias Bocchio). I bakgrunden Akademischer Chor der Universität Tübingen. Foto: Thomas Lantz
Johannes Fritsche som mordoffret Anders Jonsson i en tillbakablick på när han leder fotbollsträning. Foto: Thomas Lantz
Kören som kyrkobesökare. Foto: Thomas Lantz
Matias Bocchio som Kurt Wallander till höger och Volker Bengl som Fredrik Berglund till vänster. Foto: Thomas Lantz

Wallander passar i operaformen

Recension/opera

OPERA
W – The the truth beyond
Av: Fredrik Sixten (kompositör), Klas Abrahamsson (libretto)
Dirigent: Philipp Amelung
Regi: Julia Riegel
Scenografi: Susanne Marschall
Kostym: Konrad M. Knofe
Ljus: Georg Boeshenz
Sångare: Matias Bocchio, Lisbeth Rasmussen Juel, Johannes Fritsche, Gustavo Martín Sánchez, Thérèse Wincent, Volker Bengl
Akedemischer Chor der Universität Tübingen
Orchester La Banda
Svensk premiär på Ystad Teater 13/8 2016

På lördagen hade W – The Truth Beyond, en opera baserad på Henning Mankells populära kriminalkommissarie Kurt Wallander, Sverigepremiär på Ystad Teater och det är bara att instämma i initiativtagarnas fråga om varför man inte gör opera av deckare oftare. Formaten har mycket gemensamt: deckargenren saknar knappast dramatik som passar för att tonsättas.

W – The Truth Beyond är inte bara en deckaropera utan också en polisopera. Man insåg inte hur kul och effektivt det var med en kör av uniformerade poliskonstaplar förrän man fick se det. De fick på detta sätt även något vettigt att göra på scenen istället för det planlösa flanerande som operakörer ibland förväntas ägna sig åt.
Den krystade mottagningen för en besvärad Kurt Wallander på väg att gå i pension kändes helt rätt i tonen. Bonuspoäng till librettisten Klas Abrahamsson för att körens vittnesmål kring mordoffret Anders Jonsson var just så motsägelsefulla som de är vid riktiga brottsfall.

En fråga som föreställningen och verket svarade på är också hur man tonsätter fåordighet. Det var en stundtals mästerlig hantering av Wallanders buttra eller besvärade stavelser, som här blev ett slags tema med variationer.

Om vi ska diskutera den vanligaste frågan som dyker upp kring nyskriven konstmusik: var det besvärligt, var det fult, var det atonalt, var det modernt? Vågar man gå och lyssna om man inte begriper sig på nymodigheter?
Absolut. Det är möjligt att vissa samtida kompositörer kan skrämma bort publik med vilda experiment. Kompositören till W – The Truth Beyond, Fredrik Sixten, är inte en av dem. Det är en vacker, svulstig och stundtals till och med smäktande komposition som gav associationer till så skilda ting som Zemlinsky och musikal. Den har sina utmanande, kantiga ögonblick (om man är konservativ). Men det är tillgänglig lyssning både för den gamla operaräven, som kan känna sig trygg i ett välkänt tonspråk, och för nybörjaren.

Det fanns en nyans av livströtthet i tonspråket ibland som passade Wallandertemat. Kyrkomusiktonsättaren Fredrik Sixten passade också på att lägga in lite sådan. Sixtens kyrkomusik är vänare än den icke-sekulära musiken, så det fungerade som kontrast mellan ett tryggt kyrkorum och de turbulenta händelser som trängde sig på utifrån, samt för den delen som smakprov för den som var nyfiken på hur Sixten kan låta i övrigt. Det var dock stor musik för en relativt liten teater: ljudbilden blev ibland lite onyanserad av vass akustik.
Man kan också göra några små invändningar mot hur musiken passats till texten på något ställe.

Solisterna är överlag starka och det är en bonus att man valt röstläge för karaktärerna med omsorg. Teaterns lite vassa akustik gör att de lägre rösterna kommer mer till sin rätt, Matias Bocchio som Wallander och Johannes Fritsche som mordoffret Anders Jonsson gjorde starka, fylliga sångarinsatser. Lisbeth Rasmussen Juels Linda Wallander var en njutning att lyssna på med sin varma och mänskliga timbre och även dramatiskt som ett bra ankare och det sunda förnuftets röst. Även Therese Wincents sopran vann kampen mot akustiken trots sin vackra silvriga klang.
Dramatiskt får man göra några eftergifter för att det är en opera och inte en TV-deckare, som att den åldersmässiga balansen mellan karaktärerna inte stämmer.

I slutet förvandlades föreställningen till betydligt mer opera än deckare. Det är ett slut som kanske inte övertygar alla deckarfantaster. Men det är trots allt en opera. Och som operaslut fungerade det.

Läs mer: Den mördades älskade

OPERA
W – The the truth beyond
Av: Fredrik Sixten (kompositör), Klas Abrahamsson (libretto)
Dirigent: Philipp Amelung
Regi: Julia Riegel
Scenografi: Susanne Marschall
Kostym: Konrad M. Knofe
Ljus: Georg Boeshenz
Sångare: Matias Bocchio, Lisbeth Rasmussen Juel, Johannes Fritsche, Gustavo Martín Sánchez, Thérèse Wincent, Volker Bengl
Akedemischer Chor der Universität Tübingen
Orchester La Banda
Svensk premiär på Ystad Teater 13/8 2016

×