Peter Frie. Skogsdunge. Brons 2016. Foto: Britte Montigny
Gerhard Nordström. Utan titel. OIja på duk, odaterad. Denise Grünstein. In transit. C-print på aluminium 2015. Foto: Britte Montigny
Aino Gate. Coexist. Brännugnsformat glas, mixed media. odaterad. Foto: Britte Montigny
Agneta Ekman. The old dancer and the he and she flower. Analog fotografi, silvergelatin. Odaterad. Foto: Britte Montigny
Bianca Maria Barmen. Moon tale – The very last night, 2011. Gips, färg, träbord. Foto: Britte Montigny

Än finns det tid för konst i sensommarens Skåne

Traditionen trogen bjuder den skånska konstsommaren på konst för varje smakriktning: måleri, skulptur, foto, konsthantverk, framför allt glas.

I Skånes nordvästra hörn har Galleri Arnstedt i Östra Karup under juli haft landskapsmålaren Peter Frie som huvudutställare. I stället för de panoramaliknande landskap som blivit något av hans signatur har han denna gång visat en slags triptyker där enfärgsfält skjutits in mellan två landskapsutblickar – inte helt optimalt. Hans landskap kräver helt enkelt stora format. Den utställningen slutar dock redan den 31 juli men i ett avlägset hörn i galleriets skulpturpark visar han i varje fall sommaren ut en magnifik bronsskulptur/relief som återger en lummig skogsdunge, bara den är värd ”omaket” att ta sig över Hallandsåsen.

På återvägen gör jag en avstickare till Höganäs. Till och med den 21 augusti väntar här mer förstklassigt måleri och det av en konstnär som står de flestas hjärta nära: Gerhard Nordström. I sitt måleri, i sina tolkningar såväl av sommarblomstrande landskapsutsnitt som av oändliga regnvåta och nyplöjda jordar är han lika sprudlande vital som när han slog igenom med sina Vietnam-relaterade målningar i sviten ”Sommaren 1970”. Anslaget har möjligen blivit bredare – ibland också tyngre – men den koloristiska fräschören är intakt. Gerhard Nordströms analytiska öga lämnar ingen nyans osedd.

Från Höganäs vänder jag mot sydost, passerar Höör på vägen mot Bosjökloster, ett av konstsommarens måsten. ”Glasklart” heter sommarens utställning som pågår till och med 24 augusti. Här visas en tilltalande blandning av klassisk och innovativ glaskonst, skapad dels av Micke Johansson, dels av Aino och Astrid Gate (sondöttrar till Orreforslegenden och graalglasets skapare Simon Gate). Micke blåser sina egna pjäser. Tunga och skimrande med hemlighetsfulla djup. För det innovativa svarar Aino Grate som framgångsrikt experimenterar med alternativa tekniker (som i Coexist) och för det klassiska svarar Astrid Gate, som i högre grad än sin syster för arvet från farfar Simon vidare. Andra blåser hannes glas men hon svarar själv för blästring och gravering som i den sommarskira och helt betagande vackra skålen Blåmesar.

Från Bosjökloster letar jag mig – bokstavligt talat – ner till Österlenorten Bästekille där Galleri Final har förvandlat den gamla värmepumpfabriken till en rymlig konsthall. Där visas till och med den 21 augusti fotokonst signerad Agneta Ekman och Denise Grünstein, oljemålningar och teckningar
av den oförtjänt halvt bortglömde Bo Trankell (1942-2013) samt minimalistiskt skulpterade masker i metall och glasfiber av den nyligen avlidne norske skulptören Bård Breivik. Trankell-utställningen är tyvärr ganska ojämn även om det här och där slår gnistor om den och Bård Breivik hade jag gärna sett mer av. Hans konst har sina rötter i nordisk forntid, i en schamanistisk era som de visade maskerna blott bär med sig svaga ekon av. Kanske kan man kalla det en surrealistisk dimension, som i så fall förstärks av dialogen med Denise Grünsteins magiska fotokonst som snarare tycks återge en imaginär andevärld än scener ur verkligheten. Det finns en dubbeltydighet i hennes verk som återkommer, om än av ett annat slag, i Agneta Ekmans fotokonst. Hon refererar till T.S. Eliots dikt Four Quartets: ”Time present and time past/are both perhaps present in time future/and time future contained in time past/if all time is eternally present…”. I mörkrummet smälter två motiv samman till ett och en åldrig kvinna får en extrahud av blommor.

Min konstrunda går vidare till Tomelilla. I Konsthallen/Biblioteket visas till och med den 28 augusti på temat Moon tale ett urval av Bianca Maria Barmens underfundiga och stillsamma konst. Synliggjorda drömmar med surreella undertoner som aldrig har några svar på de frågor de ställer. Vad gör sköldpaddan på ett limefärgat bord? Och varför slår bordet vakt runt en trappa? I källarplanet visas teckningar. Fristående från skulpturerna, men laddade med frågetecken också de.

Där slutar min odyssé i sommarens Skånekonst. Kvar på näthinnan dröjer sig Peter Fries skogsdunge i brons, Astrid Gate blåmesar bland löjtnantshjärtan och Agneta Ekmans tvåskiktade fotokonst.

×