"Lena Måndotter erbjuder en konsertupplevelse långt utöver det vanliga”, skriver tidningens recensent om konserten på Palladium i Malmö i onsdags kväll. Foto: Clemens Altgård

En musikalisk resa i mystikens tecken

recension Clemens Altgård har sett Lena Måndotter på Palladium och ser en artist som bara blivit bättre med åren.

Under ett par decennier har jag följt poeten och artisten Lena Måndotters karriär. När hon nu inleder sin nya konsertturné med ett framträdande på Palladium konstaterar jag att det är en artist som bara blivit bättre med åren.
Lena Måndotter har en musikaliskt mycket övertygande repertoar. Där ingår både ett knippe av hennes egna låtar och ett fint urval av sånger som hon tolkat på skiva. Ljudbilden präglas av en intressant fusion där det ingår element från såväl spansk som grekisk musiktradition kombinerat förstås med rock/blues och ett stänk nordisk folkmusik. Det blir intressanta laddningar i låtarna när till exempel Pierre Engströms spanska gitarr går i dialog med Ronnie Halls munspel och Åsa Gjerstads cellospel.

Bandet ger ett mycket gediget och samspelt intryck. Allt sitter som det ska i varenda låt. Denna säkerhet hos medmusikerna ger stadga åt konserten och då ska givetvis nämnas att sångerskan Lena Måndotter också har en utmärkt tonträff oavsett om hon tolkar traditionella grekiska sånger eller tar sig an rocklåtar.
Riktigt lika säker är hon inte i de talade partierna av framträdandet. Lite premiärnerver märks när hon talar men det bidrog snarast till intrycket av autenticitet i de ord hon förmedlade. Vi får också höra utdrag ur hennes bok Sierskans brev. Det vore nästan vanvördigt att kalla det mellansnack, för Måndotter småpratar inte bara mellan låtarna. Visserligen bjuder hon på en viss stillsam humor men allvaret finns där hela tiden.

Bitvis blir det högtidligt och emellanåt en nästan sakral känsla som vore detta en andakt eller en seans. Det är en balansakt som genomförs i det avseendet. Vad vi får se är poeten och singer/songwritern ikläda sig rollen av visionär och medium. Det gör hon på ett vis som paradoxalt nog är både uppfordrande anspråksfullt och ödmjukt. Jo, det är anspråksfullt att 2016 stå på en scen och tala om siargåvan, men Måndotter är ödmjuk när hon talar om sin egen roll som mottagare av ord som kommer till henne. Framför allt är hon en scenartist som vågar ge sig ut på djupt vatten och ge sig i kast med stora utmaningar. Såväl när det gäller att tolka världsartister som Leonard Cohen (”By the Rivers Dark”, ”You Know Who I Am”) eller Patti Smith (”Wild Leaves”) som när det handlar om att utforska mystikens domäner och berätta om personliga upplevelser av det övernaturliga slaget.

Det är stor spännvidd på materialet men det hela hålls ihop av Kassandramotivet som utgör en glödande tråd föreställningen igenom. Den grekiska mytens Kassandra väcks här till liv och frammanas som en sierska för vår tid. I detta finns också en samhälls- för att inte säga civilisationskritisk udd. Lena Måndotter med band erbjuder med Var Mig Nära en konsertupplevelse långt utöver det vanliga.

×