Per och Kerstin Engleson hyr ut gallerilokaler till konstnärer. Foto: Håkan Jacobsson
Han må ha varit moderatpolitiker, men Per Engleson har ändå en byst av Lenin i bokhyllan. Och Ho Chi Minh på väggen. 8Foto: Håkan Jacobsson
Den här målningen gjorde Sigfrid Bengtsson, känd som ”Komålaren”, i trädgården som nu är Per och Kerstin Englesons. Det är hans mor som är modell.Foto: Håkan Jacobsson

Utställningar och resor är deras liv

KONST. – Det är jätteroligt. Jag vet inte varför, men så fort jag ser en vit vägg tänker jag att ”Här klan man ha en utställning!”.
Per Engleson och hans fru Kerstin är gallerister – just nu har de faktiskt åtta stycken.

Namn: Kerstin och Per Engleson
Ålder: 66 respektive 69 år
Yrke: Pensionerade lärare, gallerister
Familj: Två barn, tre barnbarn
Bor: Villa i Höllviken
Intressen: Konst, resor

Det är inte klassisk galleriverksamhet de bedriver. De jobbar inte i dem själva.
– Vi hyr ut en bra, utrustad lokal, i ett bra läge. Vi hjälper dem med försäkring och viss marknadsföring, säger Per Engleson.
Konstnärerna hyr lokalen och får sedan själva bemanna eller bekvinna lokalen när den är öppen. De får också behålla allt de får in på den konst de säljer, betalar ingen provision.
– Det är många konstnärer som gärna är med och möter kunderna, säger Per Engleson.

De har två lokaler i Malmö, en i Stockholm, en i Göteborg och hela fyra stycken i Skanör-Falsterbo. Nu ska det sägas att några av dem hyr de på ganska korta kontrakt – så är till exempel fallet med den senaste, det gamla stationshuset i Falsterbo, som de har sommaren ut. Så länge, i alla fall.
Paret Engleson har dessutom två bolag som anordnar utställningar på andra ställen.
Det här med att hyra ut en lokal, kan de ställa några kvalitetskrav på konsten som ställs ut då?
– I och med att folk betalar en hyra och därför måste kunna sälja reglerar det lite sig självt, säger Per Engleson.

– Men vi funderar mycket på det, att inte få dåligt rykte, tillstår Kerstin Engleson.
Samtidigt menar de att vilka är de att ta sig rätten att tala om vad som duger och inte? De har ingen formell utbildning i konst eller konstvetenskap att stödja sig mot.
– Med tiden utvecklar man visserligen en näsa för det, säger Kerstin Engleson.
– Vår policy är att alla som vill ska kunna ställa ut, säger hennes make.

Sålunda har de kunnat uppfylla en önskan för en man, som länge haft en dröm om att någon gång i livet få ställa ut i Gamla stan i Stockholm.
Per Engleson målade själv en del, förr om åren. Han berättar att han hade haft en utställning på Galleri Stallet i Falsterbo 1994 och sedan fått frågan om han ville ta över det. Det ville han och drev det i fem år.
– Då skulle Kerstin och jag i väg på en åtta veckor lång resa till Asien, som backpackers.
Det ledde till en paus i galleriandet på ett decennium, innan de kom igång igen.

Då hade de flyttat till Höllviken, till det som Per Englesons föräldrar byggde som sommarstuga 1942 och där han tillbringat sina somrar sedan han var barn.
– Det har alltid varit min högsta dröm att få bo exakt här, säger han.
När han lade fram förslaget för sin fru svarade hon ”Du tror väl inte att jag flyttar in i en sommarstuga?!”.
Men efter lite om- och tillbyggnad flyttade de in 2002.
Då hade de bott 29 år i villa i Klågerup. Den låg i Bara kommun när de flyttade dit, men efter kommunsammanslagning hörde de till Svedala. Där var Per Engleson på sin tid aktiv i politiken, för moderaterna, och blev den förste kulturnämndsordförande Svedala hade.

Per Engleson växte upp med konst:
– Far samlade på konst, vi hade ofta konstnärer på besök hemma.
Han är uppvuxen i Slottsstaden i Malmö, hon i Limhamn.
– Vi träffades första dagen på Lärarhögskolan 1969.

Båda läste till mellanstadielärare; mycket nyttigt menar de, eftersom man då lär sig klara av lite av varje.
De bodde först något år i lägenhet i Malmö, innan de gifte sig och flyttade till Klågerup. Arbete i skolor på hemmaplan avbröts i början på 1990-talet av ett par års vistelse i Jedda i Saudiarabien.
– Jag blev erbjuden att bli rektor för svenska skolan där, berättar Per Engleson.

De lyckades lösa det så att Kerstin Engleson också kunde arbeta på skolan; det kan annars vara svårt för kvinnor att få arbeta i landet.
Englesons är för övrigt flitiga resenärer. Nyligen har de varit i Makedonien och Marocko, och senare bär det av till Hongkong och Kina.
Men närmast bär det Stockholm som gäller, där ska de gå på konstmässa, Titta på konst och knyta kontakter, bestyckade med en ordentlig packe visitkort.

När de ändå är i Stockholm brukar de alltid titta på någon konstutställning, exempelvis på Waldemarsudde. Och så tittar de förstås till den egna lokalen i Gamla stan.
De har för övrigt också varit engagerade i föreningen Öppna sinnens konstrunda. Deras allmänna intryck är att konstnärerna i gemen är ganska nöjda med årets runda, att de har sålt ganska bra.
Man skulle ju kunna tro att det englesonska hemmet i Höllviken är överfullt med konst, men det är på intet sätt belamrat. Fast visst, det händer att de köper något själva också.
– Vi investerar inte i konst, vi köper inte konst för att vi tror att den ska stiga i värde, säger Per Engleson.

– Ska vi köpa något ska det vara något vi absolut tycker om, och har en bra plats till i vårt hem.
Är det så att de, var för sig, har mandat från den andra att själva slå till om de hittar något hen tycker är köpvärt?
– Nej, det har vi inte! säger Kerstin Engleson med eftertryck.

Namn: Kerstin och Per Engleson
Ålder: 66 respektive 69 år
Yrke: Pensionerade lärare, gallerister
Familj: Två barn, tre barnbarn
Bor: Villa i Höllviken
Intressen: Konst, resor

×