André Nilsson berättar sin egen historia i monologföreställningen Dig kan man göra vad man vill med.Foto: Emmalisa Pauly
Foto: Emmalisa Pauly

Starkt klassrumsdrama för både vuxna och barn

Recension

SCEN
Dig kan man göra vad man vill med
Av: André Nilsson
och Kristian Hallberg
Regi: Kristian Hallberg
Musik: Maja Karlsson
Kostym: Paola Billberg
Johansson
Ljus: Sven-Erik Andersson
Docktillverkning: Karin
Ragnarsson Medverkande: André Nilsson
Rekommenderad ålder: 12
Urpremiär med Unga Teatern på Johannesskolan i Malmö 31 mars

Att stå i en högstadiekorridor och vänta. Att slå sig ner på en trästol i ett slitet klassrum. Det gör något med mig. Känslor från högstadietiden tumlar runt inombords och jag minns sökandet efter en plats i både skola och tillvaro och en tid när vänner, ovänner och positionen i skolan och i kamratgruppen var viktigare än något annat.
Just vänner och position är centralt i skådespelaren André Nilssons brutala berättelse som han och regissören Kristian Hallberg har omvandlat till monologen ”Dig kan man göra vad man vill med” som har urpremiär i ett klassrum på Johannesskolan i Malmö denna tidiga torsdagsmorgon.
Johannesskolan är den skola som André Nilsson gick på när allt hände vilket ger en extra tyngd åt det vi får se denna morgon.

Klassrummets katederområde blir André Nilssons scen. En mobil på katedern styr musiken och ett par inspelade inlägg. På en stol sitter en docka i naturlig storlek som representerar André som tonåring. På katedern ligger också en hög med foton från olika platser i Malmö som André visar upp med jämna mellanrum för att understryka att det här faktiskt har hänt i den verklighet vi alla rör oss i.
André Nilssons berättelse handlar om honom och bästa kompisarna A och M. Om när de var 13 år och A plötsligt spottade honom i ansiktet, en handling som växte till ett helvete av systematisk misshandel där André inte sa ifrån av rädsla för att bli ensam och utan den trygghet som det trots allt är att tillhöra en populär grupp i skolan. Misshandeln fortsätter tills A och M slår André så svårt att han hamnar på sjukhus. Då vaknar vuxenvärlden.

André Nilsson berättar rakt upp och ner vad det var som hände och gör ibland avbrott för att reflektera eller avreagera sig och för att med blicken dra in publiken i det som händer. Han är aldrig den tonårige André utan snarare den vuxne som berättar och försöker förstå. Tonåringen får i stället dockan vara. I en starkt obehaglig scen utsätts den för samma misshandel som André och varje slag mot dockan känns i hela publiken.
André Nilsson sparar inte på känslor – här finns allt från vanmakt, sorg och rädsla till ren och skär ilska. I ett inspelat samtal får vi höra hur han träffar den vuxne A för att höra hans version och för att tala om vad han själv känner – ett samtal som naturligtvis för tankarna till konstnären och filmaren Anna Odells starka film Återträffen där hon också söker upp dem som plågade henne under skoltiden. Till skillnad från Anna Odell så är Andrés samtal inte på riktigt, bara en önskedröm där han får ösa ur sig all vrede.
André Nilsson är en suverän skådespelare som lyckas med en delikat balansgång när han gestaltar sin egen historia och får den att bli både personlig och allmängiltig på samma gång.

Dig kan man göra vad man vill med fungerar perfekt som ett tätt klassrumsdrama och kommer också att spelas på skolor framöver. Den ges också som offentlig föreställning på Studion i Malmö och möjligen finns det en risk att den tappar i intensitet och närhet på en teaterscen.
Jag är glad att jag fick uppleva den i ett vanligt klassrum tillsammans med elever och jag är extra glad att jag fick ta del av det samtal mellan eleverna och en dramapedagog som ingår i föreställningen och följer direkt på slutapplåderna.
Här luftas reaktioner och tankar samtidigt som eleverna får chans att också reflektera över sin egen verklighet. Som vuxen och som förälder sitter jag samtidigt och undrar var de vuxna var och varför André var tvungen att hamna på sjukhus innan han fick hjälp? Är vi vuxna så lätta att hålla utanför? Och vad har jag själv inte sett under mina barns uppväxt?
Dig kan man göra vad man vill med är en svår och viktig föreställning och den är lika angelägen för vuxna som för tonåringar. Att André Nilsson bjuder in oss i sin berättelse är starkt och modigt och att han lyckas bära den så självklart som skådespelare är minst lika starkt.

SCEN
Dig kan man göra vad man vill med
Av: André Nilsson
och Kristian Hallberg
Regi: Kristian Hallberg
Musik: Maja Karlsson
Kostym: Paola Billberg
Johansson
Ljus: Sven-Erik Andersson
Docktillverkning: Karin
Ragnarsson Medverkande: André Nilsson
Rekommenderad ålder: 12
Urpremiär med Unga Teatern på Johannesskolan i Malmö 31 mars

×