Anna Hylander. Pressbild
Stillbild av Ester Blenda Nordström ur filmen Anna Hylanders dokumentärfilm Ester Blenda.
Ester Blenda Nordström.

Journalistpionjär i fokus för ny dokumentärfilm

Hon arbetade som piga i Sörmland, som nomadlärare för samer i Saarivuoma och reste världen runt – långt innan uttrycket fanns var Ester Blenda Nordström Sveriges första wallraffande journalist. Nu har filmregissören Anna Hylander från Malmö gjort en dokumentärfilm om denna äventyrslystna men också självförbrännande journalist, som också var hennes mormors moster. Premiär är det på Tempo dokumentärfilmfestival i veckan och i april visas Ester Blenda i en kortare version i SVT.

Ester Blenda Nordström:
Hon föddes 1891 och dog 1948 och var journalist och författare. 1911-1917 skrev hon i Svenska Dagbladet under signaturen Bansai och blev känd i hela Sverige när hon 1914 tog arbete som piga och sedan i en reportageserie och en bok (En piga bland pigor) beskrev sina erfarenheter. Nordström fortsatte med undersökande journalistik och arbetade bland annat som nomadlärare för samer. Hon var 1925–1929 gift med entomologen René Malaise och deltog i hans utforskande av Kamtjatka i dåvarande Sovjetunionen. Om detta skrev hon reportageboken Byn i vulkanens skugga.
Ester Blenda Nordström skrev också flickböcker.
Bibliografi: En piga bland pigor (1914), Kåtornas folk (1916), En rackarunge (1919), 15 år : några blad ur en rackarunges liv (1921),Tok-Konrad (1922), Amerikanskt (1923), Byn i vulkanens skugga (1930), Patron Annmari : rackarungen blir bonde (1931), Patron förlovar sig (1933)
Anna Hylander om …
… sitt feministiska engagemang i filmbranschen: ”Rent konkret har jag varit engagerad i Doris film – ett nätverk i Göteborg där vi gjorde kortfilm där alla A-funktioner var kvinnor. Sedan är jag också aktiv i nätverket WIFT, Women in Film and Television, och för två år sedan deltog jag i Moviement där Svenska filminstitutet satte ihop ett gäng kvinnliga filmregissörer i ett mentorsprogram med fokus på genus- och ledarskapsfrågor för att vi skulle lära känna varandra, nätverka och inte konkurrera. Det är i dag ett värdefullt nätverk.
… om hon kan se en förändring inom filmbranschen i Sverige efter Svenska Filminstitutets satsning på jämställdhet:
”Anna Serner har gjort ett jättebra grovjobb. Det är stor skillnad sedan hon tillträdde – de frågorna lyftes inte innan och hon är jätteobekväm i vissa sammanhang. Många säger att det är jätteviktigt att prata om bredd inom svensk film och visst är det så men då ska det kunna göras av kvinnor också. Man ser nu att det märks på filmrepertoaren att många filmer är gjorda av begåvade, kvinnliga regissörer. Förr såg man inte så många.”
… vad hon arbetar med just nu: ”Jag skriver på ett novellfilmsmans. Det är fiktion för barn och jag hoppas det ska gå hela vägen till produktion men det vet man inte. Och så läser jag manus och håller på att utveckla en barnserie för SVT i Malmö tillsammans med Anagram. Soloprojekt som Ester Blenda är ju egentligen inte min sanna natur så jag ser mig ständigt om efter intressanta samarbetsprojekt med manusförfattare och producenter. Samt att jag ska avsluta dokumentären PappaKonstnären och träbitarna, som legat vilande.
Filmer av Anna Hylander:
TV: The Game (2012), Cirkuskiosken (2011), Leende guldbruna ögon (2007)
Kortfilm: The Building (2008), Skjut Mig (2006), Ryppar (2005), Ylva om natten (2004), Sista Hoppet (2002), M + P = OSANT (2001),
Dokumentärer: Ester Blenda (2016), Efter explosionen (2000), Låt höra av dig minne (1996)

Trots att Ester Blenda Nordström var hennes mormors moster och att mormodern stolt hade alla Ester Blendas böcker i sin bokhylla kände Anna Hylander egentligen inte till så mycket om sin släktings fantastiska och tragiska liv.
– Det var först när det lilla Lundaförlaget Bakhåll gav ut Ester Blendas första bok, En piga bland pigor, 2012 som jag kände – wow hon är verkligen spännande, jag måste veta mer, berättar Anna Hylander. Ganska snabbt träffade jag på en släkting som hade en hel minneskoffert över Ester Blenda där det bland annat fanns nästan tusen stillbilder. Det var verkligen en guldgruva.

Först hade Anna Hylander tänkt sig en historisk dramafilm men materialet i kofferten fick henne att tänka om.
– Bilderna så vackra och spännande och hade sådan patina och så hade jag allt textmaterial. Ester Blenda skrev mycket personliga artiklar om sina resor och upplevelser och det fanns brev och dagböcker. Allt detta och bilderna bildade den här väven av hennes liv som jag ville göra. Hela filmen fanns samlad i en låda.

Dokumentären Ester Blenda följer kronologiskt Ester Blenda Nordströms vuxna liv från arbetet som journalist på Svenska Dagbladet, det första wallraffande som piga på en gård i Sörmland 1914 och som nomadlärare för samer i Saarivuoma via äventyrliga resor till Argentina, USA och Kamtjatka.
Den följer också nära och ömsint hennes stundtals kaotiska privatliv med vänskaps/kärleksförhållandet med bästa väninnan Karin, skenäktenskapet med upptäcktsresande René Malaise, det tilltagande alkoholmissbruket, försöken att slå sig till ro på landet och det tragiska slutet 1948 där hon är satt under sin storebrors förmyndarskap.

Att berätta den här historien utifrån stillbilder och text beskriver Anna Hylander som både lustfyllt och kreativt. Eftersom hon är en filmregissör som gillar att berätta med fiktion valde hon att använda skådespelare som röster till de texter som ingår i filmen.
– Jag ville göra drama och fiktion och locka med tittaren på Ester Blendas resa, förklarar hon. Eftersom det fanns så många citat blev det berättande i jagform. Det var också viktigt att berätta historien som den utspelades 1914 och framåt, jag ville ha hennes blick på världen, inte min som tittar tillbaka. Ester Blenda skulle vara huvudpersonen, subjektet och det skulle berättas på samma sätt som man berättar om en man.
– Sedan var det också viktigt att det blev en vacker film, fortsätter hon. Stillbilderna är så härliga och hennes handstil så vacker. Jag ville brodera med alla dessa dokument.

Filmen om Ester Blenda Nordström har på många sätt vuxit fram under arbetets gång. Anna Hylander har filmat, klippt och gjort research om vartannat, åtminstone de två första av de tre åren som det tog att göra filmen. Och det har varit ett enmansprojekt i mångt och mycket.
– Det har varit roligt och verkligen känts som att jag äger projektet. Samtidigt var filmen helt stum när den var färdigklippt. Allt ljud, minsta fotsteg, biltuta eller fågelkvitter är pålagt efteråt av Jan Alvermark som är en fantastisk duktig ljudläggare. Han har skapat det universum som ljudet är och så kompositörsduon Frid & Frid förstås och skådespelarna.

Med sin film hoppas Anna Hylander kunna lyfta fram Ester Blenda Nordström som en stark, modig och företagsam person och långt före sin tid.
– Det är viktigt att det finns förebilder för unga i dag som gjorde det de gör för hundra år sedan. Det är också viktigt att se hur tidens pendel svänger, vilka som glöms och vilka som lyfts fram. Ester Blenda stod verkligen i rampljuset på sin tid och hade en aura runt sig att vara spännande och kittlande och att leva utan för normen.
Samtidig vill Anna Hylander också skildra ensamheten och utanförskapet i Ester Blenda Nordströms liv.
– Hon levde i en tid när hon inte kunde leva ut sin sexualitet och att vara så självutlevande, alltid på väg, skapade en ensamhet. Hon har privilegiet att vara androgyn och flyta över gränser men blir aldrig en del av något. Alkoholen kom nog också in tidigt i hennes liv. Hon kastade sig mellan ensamhet i vildmarken och rampljuset och det blev en paradox där alkoholen blev en ventil. Efter åren på Kamtjatka hade hon en vision av livet på landet men ensamheten och rastlösheten kom samtidigt som hon var för klen för att kunna resa mer.
Anna Hylanders förhoppning är också att både feminist- och gayrörelsen hittar filmen om Ester Blenda och tar den till sig och ser henne som en förebild.

Anna Hylander som är född och uppvuxen i Malmö har gjort både kort- och novellfilmer, en tv-serie och barn-tv före Ester Blenda och beskriver sig som feministiskt aktiv i filmbranschen men betonar samtidigt att hon först och främst är filmregissör.
– Men det är en angelägen frågeställning, jag vill hela tiden ha med den blicken. Vad berättas och av vem – både i egna filmer, filmer man ser och branschen i stort. Det är avgörande om man vill ha ett demokratiskt filmlandskap. Bilder, film och rörlig bild är en central del av samhällsdebatten och då är det viktigt att många röster får höras.
Att filmen om Ester Blenda nu blir en av dessa röster är fantastiskt och jättekul tycker hon samtidigt som hon tycker att det är lite trist att hon inte fått ut den på biograf – än.
– Den ska visas på SVT, K-special, 15 april, och nu i veckan på Tempo dokumentärfilmfestival i Stockholm och även i Kiruna – där jag filmat en del sekvenser. Och självklart ska den visas på min hemmaplan i Malmö någon gång.
Gunilla Wedding

Webb-tv kultur

×