I Livsvittnet Majken Johansson vill litteraturdocenten Paul Tenngart komma nära Majken Johanssons subjektiva syn på sig själv. Foto: Gunilla wedding
Paul Tenngart, docent litteraturvetenskap, Lunds Universitet.
Porträtt av Majken Johansson från 1952. Foto ur boken
Majken Johansson blev frälsningssoldat efter en livskris. Foto ur boken

Fångades av Majken Johanssons språkglädje

Litteratur En gäckande favorit. Det var malmöfödda poeten Majken Johansson länge för litteraturdocenten Paul Tenngart. Under ett antal år har han fördjupat sig i hennes efterlämnade skriftliga spår och i dagarna kommer hans bok Livsvittnet Majken Johansson ut på Ellerströms förlag.
– Jag hoppas att den får fler att upptäcka Majken Johanssons författarskap och att den hjälper till att konsolidera hennes plats som en jätteviktig 1900-tals poet, säger han.

Majken Johanssons bibliografi i urval:
Buskteater (1952), I grund och botten: dikter (1956), Andens undanflykt: dikter (1958), Liksom överlämnad: dikter (1965), Omtal: dikter (1969), Från Magdala: fragment ur en självbiografi (1972), Söndagstankar (1978), Djup ropar till djup: dikter ( 1989), Dikter (samlingsvolym med samtliga diktsamlingar 2002).
Paul Tenngart om …
… varför han intresserat sig så mycket för poesi: ”Det kom under grundutbildningen. Som så många andra studenter var då och fortfarande är i dag var jag lite rädd för poesi. Den rädslan försvann under grundutbildningen. Man fick nycklar till att diskutera poesi, det stora kunskapssprånget togs då och det blev stimulerande att fortsätta. På C-nivån skrev jag om Gunnar Ekelöf – det är många unga män som fastnar där. Och så skrev jag magisteruppsats och doktorsavhandling om Paul Andersson.”
… om vilken modern poesi han läser: ”Det finns så mycket intressant. Jag uppskattar till exempel Ida Börjel mycket och även Johan Jönson.
… om hur det ser ut för poesin i dag: ”Den är livaktig och har en intressant position. Den är högt skattad men inte så spridd, det är en intressant position att uttala sig om saker och ting från. Den har tyngd men ingen kommersiell tvångströja så den behöver inte anpassa sig till marknaden. Det finns många små förlag som ger ut poesi och den lämpar sig bra även för digital publicering så den kommer säkert att vara livaktig även i framtiden.”

Allt började med en riktig guldgruva – arkivet som poeten Majken Johanssons efterlevande Karin Hartman skänkte till Universitetsbiblioteket i Lund.
Paul Tenngart är docent på Språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet och doktorerade på den svenska 50-talspoeten Paul Andersson. Majken Johanssons författarskap har han länge varit intresserad av och har bland annat hållit föredrag om henne och även använt henne i en litteraturteoretisk bok.
– Det är ett författarskap som länge varit en favorit. Men hon har samtidigt alltid varit lite gäckande.

Tack vare sitt intresse för Majken Johansson fick Paul Tenngart tips om det där arkivet på UB och han tänkte direkt att det var värt att göra något av.
– Att det fanns var inget som alla visste direkt, berättar han. Jag sökte och fick externa medel från Krapperups stiftelse och kunde så småningom sätta igång och arbeta med en bok.

Majken Johansson föddes 1930 i Malmö. Hennes mamma var ogift och Majken växte upp i fosterhem där hon for illa. Hon debuterade som poet när hon var 22 år och blev en viktig röst inom den så kallade Lundagruppen.
Efter en svår livskrivs och självmordsförsök blev hon frälst och gick med i Frälsningsarmén men fortsatte att skriva dikter.
Majken Johansson led av ångest och depressioner hela livet och blev också tidigt alkoholist. Hon var homosexuell i en tid när det fortfarande betraktades som en sjukdom.

Paul Tenngarts intresse för den spännande men idag inte så välkända poeten handlade från början om att han tyckte om hennes sätt att bryta mot det mesta i sina dikter.
– Hon skriver poesi och där är hon i en högkulturell position men dikterna är så häftiga, förklarar han. De bryter mot de högstämda traditionerna, kommer med lågkulturella referenser och är en vanvördig lek med den poetiska konventionen. Det är så fräscht och friskt fortfarande att hon vågar göra det. Och sedan har vi också hennes mediala förändring, från en intellektuell poet från Lund till frälsningssoldat. Det var en betydelsefull resa och ingen fas – det var på riktigt.

Paul Tenngarts bok om Majken Johansson är ingen regelrätt biografi. Han beskriver den själv som en egen konstruktion där han inte intervjuat andra om Majken Johansson utan försöker komma nära hennes subjektiva syn på sig själv genom hennes egna skriftliga och muntliga versioner av sina erfarenheter – så väl poesi som privata anteckningar och artiklar. Ingången till boken var dock inte alls klar när han inledde arbetet.
– Jag är som alla i min generation skolad i nykritiskt tänkande där en författares biografi inte är relevant. Det var mycket så på 90-talet att man inte skulle syssla med personliga erfarenheter så jag var lite rädd där i början att jag skulle bli intresserad av personen och inte kunna värja mig.
Paul Tenngart började med att gå ner i arkivet och titta lite men återvände sedan till kontoret och gick igenom alla Majkens diktsamlingar. Han tänkte sig att använda guldgruvan som resurs för att analysera dikterna.
– Men sedan när jag började systematisera det donerade materialet tänkte jag att det här är för intressant. Det kan inte bara var bakgrund, det kändes fel.

I inledningen till Livsvittnet Majken Johansson beskriver Paul Tenngart hur han sitter med hennes obduktionsprotokoll framför sig: ”Jag läser om Majken Johanssons livlösa kropp, om dess yttre och inre skador, om likfläcksmissfärgningar och skicket på hud, tänder, slemhinnor, huvudsvål och hjärnhinnor.”
– Det var en ganska obehaglig känsla jag fick när jag satt där, berättar han. Är det här verkligen skrivet för mig och hur ska jag hantera det? Det var ett viktigt ögonblick i processen. Jag intresserade mig för det personliga men det finns också en gräns för vad jag tycker man ska lyfta upp. Hon har bevarat mycket privata saker och Karin Hartman har också donerat mycket privat.
– Majkens homosexualitet var en svår balansgång till exempel, fortsätter Paul Tenngart. Medan hon levde dolde hon det och vad ger mig då rätten att skriva om det? Samtidigt kom jag fram till att det har sådan betydelse och allmängiltig relevans, Sådana erfarenheter var oerhört stigmatiserandet på 50-talet. Och det som vägde över var att Karin Hartman i sin biografi gick ut med det.

Vad ger din bok för bild av Majken Johansson?
– Jag tror att man får en bild av ett trassligt och svårt liv. Jag var på stadsbiblioteket och pratade med Eva Ström om min bok och om Karin Hartmans betydligt kortare biografi (Bottenglädje: En bok om Majken Johansson (2002), reds. anm.) som hon tyckte gav en ljusare bild än min. Jag håller med. Hartman var också frälsningssoldat och kände frälsningssoldaten Majken, men frälsningen kom mitt i livet.
– Jag ser allt kronologiskt och den svåra uppväxten och hennes självmordsförsök är utgångspunkten för frälsningen. Så min bild blir ett svårt liv men en fantastisk förmåga att göra bra poesi av det. Det finns en språkglädje hos henne som trots allt innehåller livsglädje och där bidrar hennes tro.
Paul Tenngart ser inte heller att Majken Johanssons frälsning förändrade henne som poet.
– Poesin förändrades förstås motivmässigt, Gud är ett viktigt motiv, men inte stil och tonfall. Många var förvånad över hur hon kunde skriva bra dikt i modernismens efterföljd – trots frälsningen. Men det handlar mycket om den svenska välfärdsstatens skepsis mot religion, mot att en modern poet skriver om Gud.

Paul Tenngart använder sig av Majken Johansson i sin undervisning men konstaterar att få av de yngre eleverna känner till henne.
– Men det är lätt att få dem intresserade. Det är något med att tilltalet i hennes dikter inte bekräftar föreställningen om poesi som svår och högstämd. Jag tycker att hon är jätteviktig på flera sätt. Dels historiskt, man får en ny bild av poesins och litteraturens position i välfärdsstaten. Och hennes erfarenheter, folkhemmets syn på alkoholism, religion och homosexualitet. Sedan gör det här att hon blandar högt och lågt att hon känns väldigt aktuell. Man kan också säga att hon är en del av ironisk strömning som börjar med Elsa Grave och fortsätter med Majken själv, Sonja Åkesson och Kristina Lugn och dem som nu går i Lugns fotspår.

Nu hoppas Paul Tenngart att hans bok om Majken Johansson får fler att upptäcka hennes författarskap. Hon är kanske inte direkt är bortglömd säger han, men nämns med distans som en outsider, en säregen röst.
– Det skulle jag vilja ta bort. Jag vill att hon ska behandlas som en stor poet och inte som en kuriosapoet.
Efter Majken-boken väntar nästa projekt. Paul Tenngart ska undersöka vad som översatts till engelska av svensk arbetarlitteratur, vem som översatt, när det har kommit ut och hur översättningarna ser ut. Men han är inte alls främmande för att återvända till Majken Johansson på något sätt. I arkivet på UB finns till exempel en hel del opublicerade dikter – inte minst från perioden mellan 1972 och 1989 när Majken Johansson inte gav ut något alls.
– Jag skulle gärna hjälpa till och redigera en utgivning av opublicerade dikter, säger han. Ofta är man ganska trött på en person när man skrivit mycket men den här gången är jag inte alls det.Gunilla Wedding

Majken Johanssons bibliografi i urval:
Buskteater (1952), I grund och botten: dikter (1956), Andens undanflykt: dikter (1958), Liksom överlämnad: dikter (1965), Omtal: dikter (1969), Från Magdala: fragment ur en självbiografi (1972), Söndagstankar (1978), Djup ropar till djup: dikter ( 1989), Dikter (samlingsvolym med samtliga diktsamlingar 2002).
Paul Tenngart om …
… varför han intresserat sig så mycket för poesi: ”Det kom under grundutbildningen. Som så många andra studenter var då och fortfarande är i dag var jag lite rädd för poesi. Den rädslan försvann under grundutbildningen. Man fick nycklar till att diskutera poesi, det stora kunskapssprånget togs då och det blev stimulerande att fortsätta. På C-nivån skrev jag om Gunnar Ekelöf – det är många unga män som fastnar där. Och så skrev jag magisteruppsats och doktorsavhandling om Paul Andersson.”
… om vilken modern poesi han läser: ”Det finns så mycket intressant. Jag uppskattar till exempel Ida Börjel mycket och även Johan Jönson.
… om hur det ser ut för poesin i dag: ”Den är livaktig och har en intressant position. Den är högt skattad men inte så spridd, det är en intressant position att uttala sig om saker och ting från. Den har tyngd men ingen kommersiell tvångströja så den behöver inte anpassa sig till marknaden. Det finns många små förlag som ger ut poesi och den lämpar sig bra även för digital publicering så den kommer säkert att vara livaktig även i framtiden.”

Webb-tv kultur

×