Merete Herrström. Försedd med bländskydd, 1970. Foto: Britte Montigny
Merete Herrström. Försedd med bländskydd, 1970. Foto: Britte Montigny
Puss-humor från åren 1968-1974.
Puss-humor från åren 1968-1974.
Gerhard Nordström. En utflykt i den gröna sommaren 1970 I-III. I förgrunden Rune Sälls Taggtråd från 1975.
Gerhard Nordström. En utflykt i den gröna sommaren 1970 I-III. I förgrunden Rune Sälls Taggtråd från 1975.
Marie-Louise Ekman. De bortbjudna. Gouache på siden 1976.
Marie-Louise Ekman. De bortbjudna. Gouache på siden 1976.
Moki Cherry. Utan titel. Textil applikation 1980-81.
Moki Cherry. Utan titel. Textil applikation 1980-81.

Konst som används som politiskt vapen

Kultur

Konst
Ropen skalla – konsten åt alla
Malmö Konstmuseum.
Till och med 15 maj.

Ovisst för vilken gång i ordningen detta skrivs, men Malmö är i skriande stort behov av ett nytt konstmuseum! Det blir uppenbart varje gång det nuvarande, i sitt slag bittelilla, konstmuseet gräver i förråden för att visa verk ur samlingarna. De är av en sådan klass att de borde vara permanent tillgängliga.

Museichefen Cecilia Widenheim med team gör dock sitt bästa av en sig omöjlig situation och har denna gång fokuserat på ett av de mest dynamiska skeendena i svensk 1900-talskonst: perioden 1960-1980. Som vanligt fungerar konsten som en samtidsspegel. Och under dessa decennier finns det mycket att återspegla. Folkhemmets gradvisa upplösning. Ungdomsrevolter. Kvinnans och sexualitetens frigörelse. Den framväxande drogkulturen. Vietnamkriget. TV:n som krymper världen, får verkligheten att flytta in i vardagsrummen. Samtidigt utvecklar konstnärerna nya medier: foto, video, happenings, performances.

Konsten upphör att vara ”finkultur”; närmar sig som aldrig förr ”gemene man” med en markant vridning åt vänster. För oss som var med på den tiden är utställningen fylld av aha- och javisst ja-upplevelser. För yngre generationer en konstvärld att upptäcka och inspireras av.
Periodens dynamik skärskådas av 91 (!) konstnärer. De flesta av dem har, på ett aldrig tidigare skådat sett, ryckts med av tidens skeenden. Bland undantagen finns Torsten Andersson som håller sig på avstånd, nöjd med att undersöka konstens formalia på ett närmast abstrakt plan. Den unge Ola Billgren förhåller sig neutral, skildrar med fotorealistisk skärpa vardagsnära och ganska trista scener ur sin omedelbara omgivning. Jörgen Fogelquist och Carl-Fredrik Reuterswärd arbetar med lyriska abstraktioner. Lena Cronqvist hyllar på samma gång världsfrånvänt och vardagsnära en närbild av ett par fiskrensande händer.

Men de allra flesta använder konstens uttrycksmedel för att skapa debatt, väcka opinion, påtala orättvisor, häckla politik och politiker, uttrycka sin avsky över Vietnamkriget.
Frisläppt sex och drogkultur är teman som med provocerande elegans tas upp av Marie-Louise Ekman och Sture Johannesson, mer rått expressivt av Peter Dahl. Politikerna massakreras skoningslöst av det superradikala Pussgänget Lars Hillersberg, Lena Svedberg, Karin Frostensson med flera (några tidningar visas i en monter). I den konstnärliga uppmärksamhetens absoluta fokus står Vietnamkriget. ”En svensk tiger”, illustrerar Bo Hultén med hjälp av en uniformerad och bakbunden gestalt med tigerhuvud. Undviker ”Försedd med bländskydd” att se hur den vietnamesiske FNL – officeren Nguyên Van Lem skjuts på öppen gata i Merete Herrströms målning. En ros svävar över krigets offer i ett grafiskt blad av Peter Tillberg.

Gerhard Nordströms engagemang står i en klass för sig. Hans gigantiska överflyttning av Song My-massakern till ett ljuvligt grönskande Österlen (En utflykt i det gröna sommaren 1970 I-III) finns på plats, i gott sällskap med Rune Sälls symbolladdade Taggtråd från 1975. Den förre återkommer också med den omfattande serien De antimilitära planscherna från 1967, med ironiska förtecken en svidande uppgörelse med militärdiktaturer, krig och allmän högfärd. ”Jämlikhet! Hur skulle socialgrupp tre se ut i mina smycken?” undrar en pösande ”lady” medan den svenske biskopen i fullt ornat hävdar:” Inom kyrkan har vi ju alltid predikat jämlikhet. Efter döden”. Så typiskt Nordström!

I trapphallen utanför utställningen hänger en stor titellös applikation från 1980-81, skapad av den i Sverige verksamma japanska textilkonstnärinnan Moki Cherry (1943-2209). I en svårtolkad virvel av färger och former där helvete och paradis tangerar varandra har hon sammanfattat tidens enorma turbulens. En gåva i år från E-on. Allt som saknas är – som sagt – ett nytt konstmuseum där den skulle kunna hänga permanent.

Webb-tv kultur

Malmöfestivalen vinjett

×