Martina Jarminder

Dålig, sämre, Malmö

Opinion

Malmö är sämst. Det är tråkigt att behöva säga det, efter att skåningar i åratal har fått förklara för riksmedier att de ger fel bild av en dynamisk och växande stad, som ingår i Nordens största region.


Det bor många invandrare i Malmö, vilket gör att staden har både praktisk integration och integrationsproblem. Olika etniciteter och samhällsklasser bor tillsammans i stadskärnan, med de kulturkrockar som det kan innebära. En del av det som kallas integrationsproblem är snarare integration.

Om man istället diskuterar ett uppenbart integrationsproblem: arbetsmarknaden, är Malmö sämst. Statistiska centralbyrån har i samarbete med Sydsvenska Dagbladet tagit fram siffror på hur lång tid det tar för utrikes födda och personer med utländsk bakgrund att komma in på arbetsmarknaden. Det är skakande läsning. 36 procent av de som kom till Sverige för tio år sedan har hittat jobb. För dem som kom för fem år sedan är siffran 18 procent. Anledningen till att det är Statistiska centralbyrån som står för siffrorna är att Malmö stad inte för statistik. Det gör inte heller arbetsförmedlingen. Det är helt galet.

Att jobb skapas i små och mellanstora företag har upprepats i det oändliga. Att döma av riks- och regionalpolitik borde det upprepas igen. De små och mellanstora företagens expansion är det som skulle kunna bryta den negativa trenden för utlandsfödda. Sämre företagsklimat ger sämre integration. Malmö låg 2015 på plats 105 i Svenskt Näringlivs rankning av svenska städer, vilket dessutom är en försämring. Uttalanden från kommunalrådet Andreas Schönström om att vinstdrivna välfärdsföretag ”kan dra” från Malmö skapar dålig tillit till Malmö som företagarstad.

Det är osannolikt att så många utlandsfödda faktiskt går sysslolösa som siffrorna antyder. Malmö har tyvärr en blomstrande svart ekonomi, som gynnar konsumenter med billiga ölpriser och luncher och missgynnar de som jobbar för mycket låg ersättning. I det sammanhanget är det löjligt att uppröras över förslag på fler enkla, vita jobb med lägre ingångslön. Så jobbar folk redan, de har bara ingen anställningstrygghet.
Invandrare hamnar ofta i ett Moment 22. Antingen blir de sysslolösa av ett regelverk som gör det omöjligt att komma i arbete snabbt och kastas ner i ett tärande bidragsberoende, som ger ett tomt cv. Eller så jobbar de för mycket. Strävsamma småföretagare kan ses arbeta varje dag i veckan, sent på kvällen och aldrig ta semester. Orsakssambandet mellan strävsamhet och anställningsbarhet verkar ha gått folk förbi. Vem vill inte ha en anställd som är van vid att jobba ständigt? Få utlandsfödda kvinnor med lägre utbildning jobbar. Man går miste om en drömanställd. Att sköta barn och hushåll på en spottstyver, som man har att röra sig med efter åratal utan arbete, är ett tufft heltidsjobb. Här har man en anställd som skulle vara aktsam med företagets resurser.

Det intressanta är trots allt inte hur det är, utan hur det kan bli. Allt hänger ihop: Malmös skolor har dåliga resultat. Många utlandsfödda elever kommer från hem utan studievana, där föräldrarna inte har arbetat på åratal. En framtid med högskoleexamen och arbete verkar orealistisk. Det kan man inte acceptera. Inte heller att en internationell stad som Malmö inte har plats för utlandsfödda på den vita arbetsmarknaden. I Malmö finns en officiell bild som handlar om att staden har problem som inte går att lösa. Alla problem går att lösa, det är svårighetsgraden som skiftar. Malmö har utnämnt sig till förlorare i ett lopp som man knappt försöker delta i. Hur den politiska ledningen kan känna sig nöjda är svårbegripligt. Det är dags att Malmös väljare tröttnar.

Webbkryss

korsord-hoger

Dagens fråga

Var det bättre förr?

Loading ... Loading ...
×