Grim Lohman, och David Fridholm i ett glittrande dansnummer.Foto: Malin Arnesson
Åsa Fång, Grim Lohman och Michael Jansson i en scen i Billy Elliot. Foto: Malin Arnesson
Foto: Malin Arnesson

Drömmarna får liv i Billy Elliot

Recension

SCEN
Billy Elliot
Av Lee Hall med musik av Elton John
Översättning: Calle Norlén
Regi: Ronny Danielsson
Koreografi: Roine Söderlundh
Scenografi: Julia Przedmojska
Kostym: Annsofi Nyberg
Dirigent och musikaliskt ansvarig: Joakim Hallin
Orkesterarrangemang: Karl-Johan Ankarblom
Medverkande: Grim Lohman, David Fridholm, Nora Silverberg Johansson, Lars Väringer, Åsa Fång, Marianne Mörck, Rasmus Mononen, Nina Norblad, Michael Jansson, Erik Gullbransson, Simon Isgar med flera
Malmö Operaorkester
Malmö opera, Sverigepremiär, lördag 13/2
Betyg: 4

Norra England 1984. Mitt i den hopplöst mörka och grå gruvstrejkens tid finner en pojke en dröm om ett annat liv. Istället för boxningsträningen han tvingas gå på upptäcker Billy Elliot att han vill dansa.
Filmpärlan från 2000 blev bejublad musikal i London och har gått för fulla hus i 10 år. I Sverigepremiären på Malmö opera, i regi av Ronny Danielsson, får drömmarna breda ut sig och storslagna dansnummer glittrar och kittlar på bästa möjliga sätt

Det finns ett grundläggande vemod i Billy Elliot. Han lämnas ensam tillsammans med en förvirrad mormor (här finurligt porträtterad av Marianne Mörck) när pappan och brodern är upptagna som strejkvakter. Hans döda mor (Nina Norblad) vakar över honom likt en ängel. Men tack vare Billys dansdrömmar sprudlar en framtidstro och glädje som värmer alla hjärtan i publiken.
Det är en stabil ensemble som skapar grunden i Billy Elliot. Åsa Fång gör den sträva och luttrade dansläraren Mrs Wilkinson med stor skicklighet. Som Billys pappa Jackie gnistrar Lars Väringer till som mest i de små rörelserna och gesterna. Brodern Tony har fått en coolare stil och är stenhård i Rasmus Mononens gestaltning.

Men de vuxna hamnar i bakgrunden: Det här är barnens föreställning. Från de talangfulla tjejerna i dansgruppen till minst biroll stjäl de showen.
Ett stort ansvar läggs på huvudrollsinnehavaren och Grim Lohman klarar av det med bravur. Han gör ett makalöst bra jobb som Billy och både dansar och sjunger med inlevelse. Han övertygar till och med i en av de starkaste scenerna när han kraschar in i kravallpolisens sköldar, skriker och dansar ut sin frustration över andras inflytande över hans drömmar.
David Fridholm gör en underbart underhållande roll som Billys bästa vän, Michael, som gillar att klä sig i sin systers kläder. I låten ”Vara sig själv” sammanfattar Billy och Michael hela musikalens budskap och bjuder på ett fantasifullt, glittrande och härligt dansnummer.
Men ingen charmar publiken som Simon Isgar. Ensemblens yngste medlem levererar en liten, men alldeles ljuvlig, rollprestation i fladdriga röda shorts och gigantiska boxhandskar. Han är helt enkelt underbar!

Scenografin består av fyrkantiga moduler som för tankarna till hyreshuslängor. De är träningshall, möteslokal och familjen Elliots hem på en och samma gång. Det är snyggt och stilrent och när medlemmar ur ensemblen placeras i bakgrunden skapas liv och rörelse i kantigheten. Men i mitt tycke är scenografin nästan för blank och städad. Lite mer skit i hörnen hade inte skadat.
Och visst kan jag sakna den medryckande musiken från filmen, men istället för T. Rex, The Jam och The Clash får vi njuta av musik av ingen annan än Elton John. Starkast är gruvarbetarnas mäktiga kampsång om solidaritet. I det numret flätas Billys danslektioner samman med kampen mellan strejkvaktande gruvarbetare och hårdhänta poliser på ett visuellt mycket lyckat sätt.

Hela Billy Elliot är verkligen en fröjd för ögat. En av de mest minnesvärda scenerna är när Billy drömmer sig bort till en danskarriär till musik från Svansjön. Där skapar en virvelvind av fjädrar i ett stort fönster en fantastisk fantasieffekt.
Det är nog så att filmens dystra realism får stå tillbaka för en mer polerad och ytlig glamour. Men det finns en nerv och känsla i hela föreställningen och det är läge att plocka fram näsdukarna ett par gånger. Inte minst under sången Brevet, en hälsning från hans döda mamma.

I slutet, när gruvarbetarna förlorat sin kamp och går en osäker framtid till mötes får drömmarna leva vidare via Billy. Musikalens budskap att du ska våga vara dig själv och våga låta världen få en smula mer färg strålar från scenen och skänker en strimma hopp i en grå värld.

SCEN
Billy Elliot
Av Lee Hall med musik av Elton John
Översättning: Calle Norlén
Regi: Ronny Danielsson
Koreografi: Roine Söderlundh
Scenografi: Julia Przedmojska
Kostym: Annsofi Nyberg
Dirigent och musikaliskt ansvarig: Joakim Hallin
Orkesterarrangemang: Karl-Johan Ankarblom
Medverkande: Grim Lohman, David Fridholm, Nora Silverberg Johansson, Lars Väringer, Åsa Fång, Marianne Mörck, Rasmus Mononen, Nina Norblad, Michael Jansson, Erik Gullbransson, Simon Isgar med flera
Malmö Operaorkester
Malmö opera, Sverigepremiär, lördag 13/2
Betyg: 4

×