Anders Mossling spelar huvudrollen i Yarden. Foto: Ita Zbroniec Zajt

Yarden en värdig invigningsfilm

Filmfestival Ingela Brovik rapporterar från årets filmfestival i Göteborg som invigdes i fredags, 29 januari.

Måns Månssons Yarden, fritt efter Kristian Lundbergs poetiska och kritikerhyllade roman, är en mycket värdig öppningsfilm på den 39:e filmfestivalen i Göteborg, där det kommer att visas runt 450 filmer från drygt åttio länder.

Yarden är en av flera skånska filmer som väcker uppmärksamhet här i Göteborg. Yarden heter platsen i Malmö hamn som är den största omlastningsplatsen för fabriksnya bilar där författaren, en ensamstående far, börjar arbeta för att kunna försörja sig och sin tonårsson efter att ha orsakat skandal/bråk i kulturvärlden och gör en klassresa ner i samhällets bottenskikt. Låga löner, hänsynslösa chefer som uppmuntrar till att spionera på sin arbetskamrater, nummer i stället för namn, arbetare med kunskap men utan den yrkesstolthet som förut fanns i hamnen. Månssons film har en intensiv, tät berättarstruktur utan ett uns sentimentalitet.

Den är rakt på sak, full av stark undertext, autentisk in i minsta detalj och med ett genuint arbetarklassperspektiv som sluter sig hermetiskt kring skildringen av arbetsplatsen. Utsökt foto med melankolisk saklighet, ett mästerverk som erinrar om neorealismen. Yarden borde vinna priset som bästa nordiska film i Göteborg innan den sedan går vidare till Berlins filmfestival.

En annan skånsk film, även den om en ensamstående far som jobbar i Malmö hamn, är Min faster i Sarajevo i regi av Goran Kapetanovic. Det här är en tragikomisk story där pappan tvingas till konfrontation med sin förträngda historia när hans dotter kräver att de två skall besöka hans hemstad Sarajevo för första gången efter Balkankriget. Milan Dragisic (en så kallad ”amatör” som även spelade far i Gabriela Pichlers Äta sova dö) bär sin roll i denna starka dialektiska roadmovie genom tid och rum – från Daytonavtalet till dagens läge i staden med sina krigsskadade människor och hus i stark kontrast till vykorten från Malmö på väggen hos den älskade fastern i Sarajevo.
En skånsk dokumentärfilm, work-in-progress, som presenteras på Svenska Filminstitutets sedvanliga seminarium är Brev till en seriemördare, om Mangs skjutningar i Malmö. Det är ett filmprojekt som ser ut att bli en angelägen film.

Det går bra för svensk film, det är slutsatsen jag får när jag frågar Svenska Filminstitutets vd Anna Serner efter seminariet med analys av förra årets siffror med 17 miljoner biobesökare, öppnande av nya biografer efter digitaliseringen. Svensk film har också god representation på årets filmfestival i Berlin (11-21 februari) och väcker respekt internationellt. På ett annat seminarium med den skånska regissören Gabriela Pichler (som slog igenom med Guldbaggebelönade Äta sova dö) diskuterar hon med filmprofessor Kalle Boman olika aspekter av att se/analysera film och bild i vår tid med alla möjligheter till förändring. Ett lustfyllt initierat samtal, som ger eftertanke i hektiska filmfestivaltider här i Göteborg.

Webb-tv kultur

×