Kollaps men inte en big-bang

I spåren på fjolårets stora invandringsströmmar – fler människor än det bor i Uppsala som omedelbart skall försörjas, ha boende, sjukvård, tandvård, skolgång, svenska för invandrare och senare komma in i arbetsmarknadspolitiska åtgärder – uppstod diskussionen om vi riskerar en systemkollaps.
Svaret beror förstås på vad man menar med en systemkollaps.

Sverige slutar inte att fungera, den offentliga verksamheten gör sitt bästa för att hantera situationen och finansiera de enorma kostnaderna, men man måste leva i drömmarnas värld om man inte tror att det får stora effekter på de flesta områden. För visst har vi en systemkollaps, den har dessutom pågått under lång tid, men den sker stegvis och inte som en big-bang i den offentliga sektorn även om hastigheten i försämringarna accelererar.
Krisen i den offentliga sektorn har många dramatiska inslag.
Häromdagen kom en mycket kritisk rapport från statliga Skolinspektionen som granskat skolor i Göteborg.
I en av skolorna, intill ett socialt belastat område, beskrivs en dysfunktionell situation. Lärarna är rädda, blir hotade, fysiskt angripna och är oroliga för att elever skall slå ihjäl varandra. Tillmälen som hora, fuck you, motherfucker, bitch etc tillhör förstås vardagen. Rapporten visar en närmast bisarr situation: ”Skolinspektionen förde vid observationerna bland annat anteckningar över tillfällen där vuxna och elever passerade in och ut ur klassrummen i samband med pågående lektion. Vid en lektion som omfattade 65 minuter, inträffade det vid 26 tillfällen. Under lektionen pendlade studieron från att vara lugnare till att vara mer högljudd, och det faktum att personer oavbrutet passerade ut och in ur klassrummet, var ett konstant störningsmoment genom hela lektionen.” Och det här är inget enstaka undantag utan förekommer på en rad skolor runt om i landet. Givetvis är det många av dessa elever som inte får tillräcklig kunskap och aldrig kommer att få ett fungerande vuxenliv med egen försörjning genom arbete.
Ett annat område där vi ser systemkollapsen växa är äldreomsorgen. Kommunerna har avvecklat en fjärdedel av platserna i äldreboenden. Effekten är att inte ens multisjuka ytterst gamla människor har någon självklar rätt till ett tryggt boende i livets sista skröpliga period. Priset tog Stockholms stad där en 103-åring nekades plats på äldreboende. Ja, det är faktiskt sant, 103 år gammal. Men det finns gott om exempel från kommuner där 90-plussare med stöd av anhöriga eller vänner får bråka sig till plats i äldreboenden. Så illa har det inte varit sedan vi överhuvudtaget fick en välfärdsstat. Listan över systemkollapsen kan förstås göras mycket lång. Bostadsbristen, där vi har ett haveri som ingen politiker har en lösning på, eller det växande utanförskapet, den stora långtidsarbetslösheten, bristande underhåll av järnvägar, utslitna socialsekreterare som försöker fly från ett yrkesområde som fått övermäktiga uppgifter, en polis som i pinsamt låg utsträckning klarar av begångna brott. Ändå är det här bara början. Förr brukade varje ny generation få det bättre än den föregående. Det kommer inte att kunna hända igen med den systemkollaps som stegvis blir allt djupare och där politiker börjat tala om att avveckla välfärdsstaten.
.

Dagens fråga

Känner du dig trygg med de miljömärkningar som finns på fiskprodukter?

Loading ... Loading ...
×