Nystart, magi och svåra frågor

Ung kultur

Med det nya året kommer behovet av omdaning, nystart och friska tag. Var januari en känsla av att det går att bli någon annan, för vem vill inte testa på att krypa ur det invanda och in i något nytt? Pardis Moradi är missnöjd och sur men får plötsligt chansen att byta namn – och med det personlighet – för en dag. I den tredje boken om barnen i Lyckeskolan Pardis Moradi är här! (Olika förlag) handlar det om jagkänsla och en lättlurad vikarie. I korta meningar och med serieinspirerade teckningar ger Ebba Berg och Carl Flint oss en chans att fundera på vilka vi är och om det går att vara sig själv samtidigt som en försöker vara någon annan.

I Jesper Lundqvists och Marcus Gunnar Petterssons Vi letar en skatt (Olika förlag) handlar det kanske inte om identitet, men likväl om förmågan att tänka sig in i någon annans situation. Ämnet är minst sagt aktuellt, när snön faller och kylan biter medan tältläger rivs och människor fryser på gatorna. Tyvärr tar formen stor plats. När ett allvarligt ämne förs fram på rim finns det alltid risk att tonen klingar falskt, att högläsningen skorrar illa när det svåra ska läsas på vers. Jesper Lundqvist, som skrivit om Kivi och monsterhund, behärskar versmåttet men jag är nyfiken på hur hans historia om barnet som möter den äldre kvinnan som tigger utanför närbutiken hade tett sig utan rim. Kanske är det rätt att något som blivit en del av vår vardag behöver belysas på ett nytt sätt, att det faktum att vi klarar av att gå förbi människor i nöd utan att stanna och sträcka ut en hand, betyder att vi behöver luras att lyssna. För en berättelse som kan tyckas både banal och naiv tvingar oss samtidigt att fundera över varför det inte kan vara så enkelt. Varför accepterar vi faktiskt att vissa människor lever i överflöd när andra ingenting har? Som förälder är det bra att tänka igenom den frågan innan den här boken plockas fram vid godnattstunden, för det är inte osannolikt att den kommer samma sekund som pärmarna slås igen.

I köld och svåra tider är det skönt att fly till mer magiska sagoplatser. Att Staffan Götestam varit med och grundat sagolekhuset Junibacken märks tydligt i hans Magiska fingrar, med fina illustrationer av Louise Jacobsson (Unga Lava). Här finns ett barnasinne och en känsla för naturen och omgivningarna som känns igen från Astrid Lindgrens värld. Med magiska fingrar rör sig huvudpersonen Funny mellan en verklig sommaridyll och en fantasifull och stundom läskig parallellvärld där såväl djur som växter och möbler kan berätta sina historier. Tyvärr finns inte Lindgrens relevans och känsla för barns utsatthet på samma sätt, även om något av de i mitt tycke lite för långa och fristående kapitlen har mer av nerv, kött och blod än andra.

Slutligen ett lite oväntat tips, om en bok för de yngsta läsarna. Den som läst mitt mutter över nya varianter av Gösta Knutssons Pelle Svanslös kan förvånas över att de nyutkomna flikböckerna i kartong faktiskt faller mig i smaken. Pelle Svanslös följer ett spår (Ingrid Flygare, Bonnier Carlsen) är en enkel variant av klassikern Historien om någon och de enkla katteckningarna och de väl utformade flikarna som gömmer nästa mysterium fungerar bra för nyfikna små!

×