En alldeles egen tv med tillhörande solcellsanläggning blev den största posten ur Hannes Tågerud Lionsstipendium. – Den var jättedyr – men det var värt det ändå. Foto: privat
En alldeles egen tv med tillhörande solcellsanläggning blev den största posten ur Hannes Tågerud Lionsstipendium. – Den var jättedyr – men det var värt det ändå. Foto: privat
Skor till alla. – Ingen av barnen hade några skor – och det fanns det heller inte pengar till i centrets budget. Men nu har de alla vars ett par. Foto: privat
Skor till alla. – Ingen av barnen hade några skor – och det fanns det heller inte pengar till i centrets budget. Men nu har de alla vars ett par. Foto: privat
Hannes Tågerud sökte om ett stipendium hos Lions för att kunna spendera det på centret för gatubarn i Uganda där han tidigare jobbat. I november åkte han ner och satte sprätt på pengarna. Foto: helena Svensson
Hannes Tågerud sökte om ett stipendium hos Lions för att kunna spendera det på centret för gatubarn i Uganda där han tidigare jobbat. I november åkte han ner och satte sprätt på pengarna. Foto: helena Svensson

Han hjälper gatubarn i Uganda

Eslöv Hannes Tågerud spenderade ett halvår som volontär på ett hem för gatubarn i Uganda och bestämde sig för att försöka göra mer. Med hjälp av ett stipendium från Lions i Eslöv kunde han återvända i november.
– Jag köpte sånt som de inte har möjlighet att köpa för centrets budget. Fotbollar, skor – och en tv med egen solcellsanläggning, säger 21-åringen från Eslöv.

Han är bara ”hem om” över julen.
21-årige Hannes Tågerud bor inte i Eslöv för tillfället. Inte ens i Sverige faktiskt.
– Jag har flyttat till Rumänien för att hjälpa romerna där, säger han, som varit iväg sedan september. Tillbaka till Eslöv – på riktigt – kommer han först i juni.


Nyss hade han dock en månads semester från arbetet i Rumänien och spenderade den i Uganda, bland annat på en väns bröllop och på det center för gatubarn där han tidigare jobbat.
Återbesöket på centret ”Amagara masya” (Nytt liv) var kärt. Med sig hade han 10 000 kronor i stipendiepengar från Lions i Eslöv för att köpa det han märkt fattades på centret.

Det blev skor till alla de 30 barnen, fotbollar, kortlekar, material till en volleybollplan och 200 meter tvättställning. Bland annat.
Och så uppfyllde han de före detta gatubarnens dröm och såg till att de fick sin första alldeles egna tv. Och en solcellsanläggning i storlek att kunna producera precis lagom mycket el för att driva den.
– Just det blev ett mycket större – och dyrare – projekt än jag hade tänkt mig. men de är så glada för sin tv, så det är värt det ändå.

Han har inte alltid varit så här fylld av samvete, säger han.
– På gymnasiet var jag som vilket tonåring som helst. Men så fick jag chansen att åka till Uganda med min skolklass och följde såklart med.
Den där första resan förändrade honom.
Han blev vuxen under tiden i Uganda, lärde känna sig själv och födde en tacksamhet för de förutsättningar han fått.
När skolkamraterna spreds för vinden efter studenten, funderade han inte på att genast utbilda sig vidare. Han vill göra gott och blev istället del i ett av Erikshjälpens praktikprogram.
– Jag kunde fått praktikplats varsomhelst i världen men hade turen att få åka tillbaka till Uganda och ett center för gatubarn där.

Under ett halvår 2014 spenderade han sin tid på centret ”Amagara masya” som arbetar för att rehabilitera barn som bott på gatan.
Han berättar om centret som finansieras av Erikshjälpen.

Om hur det vartannat år väljs ut 30 gatubarn i Mbarara, Ugandas näststörsta stad, ut för att delta. De är mellan 5 och 14 år, ofta beroende av att sniffa lim och lever utan sina föräldrar eller släktingar. ”Förvildade” kallar Hannes Tågerud dem.
– När jag kom till centret hade barnen bott där i två veckor. De hade sin överlevnadsinstinkt från gatan kvar, de var alltid på sin vakt och litade inte på någon. När jag åkte därifrån efter ett halvår var de som vilka ungar i den åldern som helst. Och det kändes underbart.
Barnen stannar i två år – de rehabiliteras från missbruk och det bagage det dragit på sig på gatan, får gå i skolan och återförenas sedan med föräldrar eller släktingar i de fall centrets personal kan hitta dem.
Under resten av deras skolgång står centret också för skolavgifterna så att de inte ska hamna på gatan igen.
Hannes Tågeruds uppgift på centret var främst att hänga, som han säger.
Han var fritidsledaren som spelade fotboll och kort med barnen och som såg till att det hade saker att göra.
Och under tiden fortsatte han själv att växa i övertygelsen att ta hand om andra.

Tillbaka i Sverige, förra året, bestämde han sig för att samla ihop pengar för att kunna göra mer för barnen. Han skramlade bland vänner och skickade en ansökan till Lions.
– Det är helt galet att jag fick 10 000 kronor i stipendium av dem. Helt galet! Och att mina vänner gav mig nästan lika mycket kan jag knappt förstå, säger han som totalt hade med sig 18 000 kronor till Uganda, vid det tredje besöket, för att köpa det som den vanliga centerbudgeten inte räckte till.

Vad som väntar i framtiden vet han inte ännu.
Just nu är romerna i Rumänien Hannes Tågeruds fokus. Men efter det återvänder han gärna till Uganda.
– Det är ett helt fantastiskt land. Underbara, glada, öppna människor och en natur som är otroligt vacker.

Webbkryss

korsord-hoger

Dagens fråga

Har du upplevt en jordbävning någon gång?

Loading ... Loading ...
×