Lotte Lannerberth släppte sin första barnbok i våras. Uppföljaren är tänkt att komma i januari. Foto: Anna Lindblom
Lotte Lannerberth. Foto: Anna Lindblom
Läskigheter och skratt samsas i Lotte Lannerberths barnboksdebut om Lea lejontämjaren.Illustration: Johanna Rehn

Hon hittade hem i barnlitteraturen

PERSONLIGT
Lotte Lannerberth är journalisten som blev lärare som blev författare. I hennes böcker får barnen möta sina rädslor, och kanske hitta sitt mod.

PROFILEN
Namn: Lotte Lannerberth
Ålder: 40
Bor: Limhamn
Familj: Man och två barn
Gör: Jobbar deltid som lärare och journalist, skriver barnböcker.
Aktuell: Bilderboken Lea Lejontämjare och översovningen, om vännerna Lea och Elliot och deras äventyr i djungeln (eller om det nu är källaren…) kom i våras. I januari kommer fortsättningen, där Lea och Elliot ska gå på prinsesskalas. För illustrationerna står Johanna Rehn.

Berättelsen om Lotte Lannerberth är i hög grad berättelsen om hur man gör för att finna sig tillrätta i en ny situation. För det har hon hunnit göra, ett antal gånger.
Barndomen präglades av en rad flyttar fram och tillbaka mellan föräldrarnas ursprungliga hemland Danmark och lilla småländska Eksjö där fadern hamnat på grund av sitt arbete som läkare.
– Jag är mellanbarn, så jag är väldigt anpassningsbar, lyder hennes förklaring till att hon gång på gång lyckades kapa banden till sin gamla miljö, och rota sig i en ny, utan alltför stor möda.
Det enda hon egentligen minns som besvärligt är omgivningens behov av att försöka definiera henne som antingen dansk eller svensk.
– Folk älskade att fråga om det. Känner du dig mest dansk eller mest svensk? Som om det var ett problem att vara båda samtidigt. Men jag har aldrig upplevt det så. Det enda jobbiga var att jämt få den där frågan.

I övrigt ser hon, så här i efterhand, idel fördelar med flyttarna över sundet.
– Jag lärde mig både att växla mellan två språk och mellan olika miljöer.
Att hon gillade just språk hade hon vetat länge, och att skriva blev tidigt ett nöje och en livsstil. Sedan hon pluggat lite engelska i Lund samt tillbringat ett år i England föll valet således logiskt nog på journalistiken.
Men då som nu (hon gick ut journalistlinjen på Ädelfors folkhögskola 1999) var mediebranschen tuff. Efter ett par kortare anställningsperioder på Smålandstidningen och Hemmets Journal bestämde hon sig för att tänka om.
– Jag tyckte nog att det var ganska otryggt. Så vad är tryggt? Jo, lärare, tänkte jag. Knasigt nog.
Var det så knasigt? Jo, Lotte Lannerberth nickar. Lite knasigt blev det allt.
– Det sades att det var så väldigt lätt att få jobb. Men det var inte riktigt så lätt, visade det sig.
Sedan hon kvitterat ut sin fil mag, och kompletterat den med en lärarexamen, fick hon sålunda hoppa runt mellan ganska många olika lärarjobb. Hon var i Ystad, på diverse program, på Petriskolan i Malmö, på Borgarskolan och på Malmö Idrottsgymnasium.

En smula rörigt, visst, men hon trivdes. Det där med att finna sig tillrätta i nya omgivningar är som sagt något av hennes specialgren.
– Jag tror att jag triggas lite av nya utmaningar.
Men även om hon gillade, och fortfarande gillar, lärarjobbet så var det ju det där med att skriva. Hon har hela tiden hållit det vid liv, parallellt med arbetet. Skrivit allt möjligt. Noveller. Deckare. När hon för åtta år sedan fick sin son testade hon för första gången att skriva för barn. Och något kändes, väldigt, väldigt rätt.
– Där hittade jag hem. Jag kände att ja, det är det här jag vill skriva.
Det var först och främst något med själva formatet som tilltalade henne.
– Det krävs en viss sorts personlighet för att nå i mål med en roman. För mig passar det bättre med ett något mindre format. Jag gillar att redan ganska tidigt i processen kunna se helheten, och sedan pilla och peta och efterarbeta.

Så de senaste åren har hon tonat ner lärarjobbet till förmån för skrivandet.
– Först blev det 75 procent, sedan 65. Nu jobbar jag 50 procent som hemspråkslärare i Vellinge kommun.
Dessutom ingår hon i redaktionen för nyhetssajten Minibladet, som riktar sig till barn.
– Det känns väldigt roligt att få väva ihop mina kompetenser som lärare och journalist på det viset, konstaterar hon.

Men prio ett är böckerna. I våras kom den första bilderboken om Lea och Elliot, Lea Lejontämjare och översovningen (Kikkuli förlag).
Lea är en tjej som alltså hellre tämjer lejon än leker prinsesslekar. Elliot är hennes trogne vän. Han har dessutom Downs syndrom, och kommunicerar mest genom tecken.
– Det där med Downs syndrom var inget som fanns där från början. Det växte fram. Jag tycker att det är viktigt att barn ska få känna igen både sig själva och andra i litteraturen.
Nu när hon har skrivit ett tag börjar hon skönja vissa mönster i sina manus.
– Det handlar mycket om mod och rädsla, kan jag konstatera.

Varför det?
– För att det är där barn behöver mest hjälp, tror jag. Man kan vara rädd för så mycket. För mörker. För att gå på kalas. Barn behöver ofta bli modigare än de är.
Att skriva om sådant som är lite svårt och läskigt känns naturligt, tycker hon. Hon ser ingen poäng med att skona barn från tillvarons skuggsidor.
– Barn tål mycket mer än man tror. Om man hör något otäckt på radion ska man inte bara snabbt stänga av, tycker jag, utan hellre prata ordentligt om det man just hörde.
Men alldeles svart får det inte heller bli, betonar hon.
– Det är ju samma sak för barn som för vuxna. Det måste finnas en strimma av hopp. Något litet bara. Någon detalj. Så länge det gör det, ja då kan man prata om nästan vad som helst.

PROFILEN
Namn: Lotte Lannerberth
Ålder: 40
Bor: Limhamn
Familj: Man och två barn
Gör: Jobbar deltid som lärare och journalist, skriver barnböcker.
Aktuell: Bilderboken Lea Lejontämjare och översovningen, om vännerna Lea och Elliot och deras äventyr i djungeln (eller om det nu är källaren…) kom i våras. I januari kommer fortsättningen, där Lea och Elliot ska gå på prinsesskalas. För illustrationerna står Johanna Rehn.

Vem har namnsdag i dag? Kolla här.

×