Oso (Björn Löfgren) och Pici (Anna M Persson) i lektagen. Foro: Amelie Herbertsson

Gestaltning som vågar ta ut svängarna

Recension

SCEN
Pici & Oso
Scen: Teater 23, Malmö
Idé och regi: Iben West Koreografi: Emma Ribbing Scenografi: Evelina Johansson Ljus: Iben West och Evelina Johansson Musik: Sousou & Maher Cissoko Medverkande: Anna M Persson, Björn Löfgren
Ålder 2 – 4 år, föreställningens längd 45, inklusive lek i slutet.

Vi lämnar skorna i Teater 23:s foajé och tassar på strumpfötterna in i scenrummet där ett tält lyser lockande i ena hörnet. Inne i tältet öppnar sig en magisk sagovärld fylld av fantasifulla, mjuka prylar i oväntade former och belysta på spännande sätt.
I detta inbjudande tält bor Oso (Björn Löfgren) och hit kommer Pici (Anna M Persson) vandrande. Hon är hungrigt, trött och lite ensam. Oso är också ensam fast han längtar efter sin vän Kemo som har försvunnit. Han välkomnar Pici men hon får inte stanna för länge och ta över Kemos plats.

Själva berättelsen om Pici & Oso är enkel och förutsägbar som en riktig saga. En är liten, en är stor, en är lugn, en är vild, de tycker om varandra men ett hinder finns, hindret avklaras och slutet gott, allting gott. Denna förutsägbarhet skapar trygghet i det lilla tältet samtidigt som själva gestaltningen tar ut svängarna rejält.
Föreställningen börjar med att Anna M Persson och Björn Löfgren berättar om Picis långa resa mot Osos tält med hjälp av alla prylar.

En liten Picidocka klättar över höga berg och simmar över stora vatten. När dockan så kommer fram till Osos tält kliver skådespelarna in i Pici- och Oso-rollerna och gestaltar själva inne i det fantastiskt välscenograferade scenrummet.
Varje pryl visar sig ha en speciell funktion. Picidockan blir öron på Piciskådespelaren, bergen som Pici tog sig över blir kul leksaker och havet som Pici simmade över blir en mjuk säng. I tältet finns också en spis som lyser i olika färger, en koja att gömma sig i, en tältduk som kan glittra som en stjärnhimmel och mörkna när det blir natt, mat som lagar sig som ett trolleritricks och mycket mycket annat. Det är svårt att se sig mätt på allt.
I bakgrunden skapar Sousou och Maher Cissokos kora-musik en omfamnande stämning och Pici och Oso rör sig i kojan i väl koreograferade rörelser som är lek och dans på en och samma gång.

I det lyckliga slutet få Pici stanna hos Oso och till och med bo i Kemos fina koja och leka med Kemos saker och föreställningens avslutande lek går över i en inbjudan till publiken att vara med. Det är tillåtet att röra alla fantastiska prylar, att krypa in i kojan eller att prova Osos säng – det enda rosa i en annars ganska tydligt svart, vit och gråblå färgskala.
Oso & Pici riktar sig till en publik på två till fyra år och för många besökare är detta kanske den allra första kontakten med teatervärlden.
Att man då får uppleva en sådan kärleksfull föreställning med två skådespelare som nyansrikt gestaltar de två figurerna, en scenografi som glimrar av skaparlust, en lockande och dansant koreografi och dessutom bjuds att vara med i slutet gör att ett bättre första möte med teaterkonsten kan man inte få.
Oso & Pici rekommenderas mycket varmt till den allra minst teaterpubliken – blir man rädd är det helt ok att gå ut en stund dessutom.
Och alla ni vuxna som får äran att följer med – passa på att njuta av välgjord teater på högsta nivå.

SCEN
Pici & Oso
Scen: Teater 23, Malmö
Idé och regi: Iben West Koreografi: Emma Ribbing Scenografi: Evelina Johansson Ljus: Iben West och Evelina Johansson Musik: Sousou & Maher Cissoko Medverkande: Anna M Persson, Björn Löfgren
Ålder 2 – 4 år, föreställningens längd 45, inklusive lek i slutet.

Webb-tv kultur

×