Anna M Persson och Björn Löfgren som lilla Pici och stora Oso i Osos koja. Foto: Matilda Arborelius

Abstrakt teater för de små

– Man får röra på allting! uppmanar varelsen Pici alla barnen inne i kojan innan pjäsen börjar. Rekvisitan är nämligen gjord just för det syftet. Under förhandsvisningen av barnteatern Pici & Oso på Teater 23 satt många av barnen som trollbundna.

Regi: Iben West
Koreografi: Emma Ribbing
Scenografi: Evelina Johansson
Musik: Sousou och Maher Cissoko
Medverkande: Anna M Persson och Björn Löfgren
Premiär: 2 oktober på Teater 23
Spelas på: Gratis på Allaktivitetshuset på Lindängen den 28-30 oktober.
Åldersgrupp: 2-4 år

De tältaktiga väggarna är täckta av leopardliknande fläckar, små lampor lyser som stjärnor och här och var finns mjuk rekvisita som alla barn får klämma och känna på.
– Pici! Pici! ropar några av barnen, och pekar mot en av tältets ingångar därlilla varelsen Pici gått ut när stora Oso letar efter henne. Pici upptäcker efter en lång vandring en koja, går in och bekantar sig med de märkliga föremål som finns i kojan när någon annan plötsligt hörs komma. Oso, den stora, bor i kojan och vill först inte ha Pici där. Båda törstar efter vänskap men är ännu inte riktigt är redo att närma sig varandra.
– Det handlar om att kunna möta varandra, och för treåringar kan det vara att möta någon ny på dagis i en värld som det är väldigt svårt och nytt att vara egen i. Att plötsligt behöva söka närhet hos någon annan, som hos en pedagog, berättar Iben West, regissör.
Pici & Oso är Teater 23-medarbetarens regidebut i pjäsen där vänskap, plötsliga möten och avsked ligger i fokus.
Med olika interagerande konstformer i uppsättningen får barnen möjlighet att lita till sin egen tolkningsförmåga.


– Barn har så många olika tolkningar, varför måste man tvinga in dem i en enda tolkning? Det händer så ofta i samhället ändå, säger skådespelaren Anna M Persson.
Med inspiration hämtad från Tove Janssons mumindal och japanska tecknade filmer som Totoro och Ponyo vill ensemblen möjliggöra för barnen att skapa sin egen uppfattning av pjäsen.
– När det gäller 3-åringar är det lite speciellt. De vill ha något att pilla på och det ska vara fint och mysigt. Jag har själv en treåring som jag fått inspiration av, berättar Iben.
– Sen vill vi såklart ha en story också, det ska inte bara vara ta och känna.Skådespelarna ska inte tramsa till det, barnen ska känna att det är på riktigt och att de kan lita på skådespelarna och historien.
Pjäsen har skapats i samarbete med en förskoleklass från Lindängen på ett något annorlunda sätt.
– Jag kände att jag ville göra något nytt som inte är så tydligt, men ändå ska vara inbjudande och jag tänkte mycket på det kreativa och att det var viktigt för barnen att kunna hålla i något under föreställningen, säger Iben West.
Tillsammans med förskoleklassen från Lindängen har regissör, koreograf, musiker och skådespelare improviserat fram pjäsen. Allt från musik, koreografi och rekvisita till sittplatserna är anpassade för målgruppen.
– Jag har själv haft min 3-åring här för att mäta sittplatserna, säger Iben West.
Men de har också anpassat pedagogernas sittplatser så att de har nära till barnen. Pjäsen är för 2-4 åringar men med huvudsakligt fokus på 3-åringar. Efter föreställningens slut får alla barn möjlighet att leka med rekvisitan och prata med Pici och Oso.
– De bästa applåderna man kan få är när barnen vill leka med alla saker efteråt, säger koreografen Emma Ribbing.
Under höstlovet kommer fem föreställningar att ges gratis på Lindängens allaktivitetshus.

Webb-tv kultur

×