Lars Tunbjörk (Rådhuset). Ur Vinter 2004-2007. Foto från utställningarna: Britte Montigny
Duane Michals (Konsthallen). Ur Paradise Regained. Odaterad.
Boris Mikhailov (Konsthallen). Ur Case History, 1997-1998.
4. Christian Vium (Nygatan). Ur The Wake. 1875-1912/2014
5. Halil (Gallerihuset). Ur A Cloud of Black Smoke

Fotofestival med toner i moll

Recension

FOTO
Landskrona fotofestival 2015
Till och med 30 augusti

Med bara två festivaler bakom sig har Landskrona Fotofestival redan blivit såväl en lokal som en nationell och internationell begivenhet. Och arrangörerna har lärt sig sin läxa.
I stället för att som tidigare begränsa festivalen till en enda weekend pågår årets – således den tredje i ordningen – i hela tio dagar. En nödvändighet för ett evenemang, som med cirka 25 utställningar fördelade på 12 utställningsstationer, ett femtiotal medverkande fotografer, många hundra fotografier (som vart och ett pockar på ett närmare studium), workshops, artist talks, seminarier och fotobokförlag – och bokhandlare, har ambitionen att bli ”en Nordisk mötesplats för folk som jobbar med foto och är intresserade av foto” (Göran Nyström, verksamhetsledare för Landskrona Foto).
Ett seriöst anslag utan publikfriande övertoner – det vill säga inga verk av till exempel Cindy Sherman, Andrea Serrano, Robert Mapplethorpe eller ens Elisabeth Ohlson Wallin – men ändå i hög grad tillgängligt för den så kallade ”breda publiken”

Kameran som konstnärligt medium har haft en explosiv utveckling, som dessutom spretar åt snart sagt alla håll. I ett försök att skapa någon sorts struktur har kuratorerna Thomas H Johnsson och JH Engström enats om ”Fiction” som nyckelord, ett begrepp som inkluderar bildens förhållande till verkligheten. Ska vi lita på det kameran berättar? Inte nödvändigtvis.
Problemet är att kameran sällan berättar hela sanningen (om en sådan nu finns). De flesta foton är om inte arrangerade, så i varje fall tillrättalagda, vinklade i avsikt att fokusera avgränsade skeenden, att återberätta en historia, eller rent av att skapa en historia. Vägvisare i sammanhanget är amerikanen Duane Michals, ett av festivalens tunga ”affischnamn”.
Konsthallen visar ett flertal av hans ”sekvenser” – svartvita fotoserier i litet format där han med kameran ”dokumenterar” välregisserade händelseförlopp i skeenden som ”Paradise regained” och ”A man going to heaven”.
I andra verk skapar han en fördjupande dialog mellan text och bild – ett grepp som går igen bland annat hos den unga svenska fotografen Anna Strand och hennes japanska Nagoya Notebook (Galleri Gamla Staden).

En känslomässig, närmast registrerande neutralitet präglar såväl Michals som Strands verk. Ett stämningsläge som går igen hos såväl de fem Landskronafotograferna ”Urinvånarna” som i de utställningar som visas på Landskrona museum, främst tjeckiskt foto från efterkrigsavantgardism till dags dato.
Men ytterligare några få undantag, bland annat Scarlett Hooft Graaflands (NL) tre reseberättelser som installerats på flottar utanför Konsthallen, Tacita Deans (GB) meditativa videoupptagning av en solnedgång (Konsthallen) och Maja Forsslunds frusna aktstudier (Konsthallen) är moll utställningens dominerande tonart.
Moll som i den tidigare i år avlidne Lars Tunbjörks fotoserie ”Vinter” från 2004-2007 (Rådhuset), en studie i grå tristess där modlösheten härskar och där glädje vore en främmande gäst.
Moll som i den ukrainske Hasselbladpristagen Boris Mikhailovs, serie Case History (Konsthallen) som skildrar människornas nöd, utsatthet och förfall i hans hemstad Charkov sedan det forna Sovjetunionen definitivt kapsejsat. Desperat nakenhet där anständighetens gränser sedan länge överskridits.
Moll som i Doug Rickards (USA) på arkivfoton baserade dokumentation av den tröstlösa baksidan av The American Dream (Gallerihuset). Moll som i den turkiske fotografen Halils kusliga collage av nyfunna svartvita dokumentärfoton från det brutala kväsandet av 68-rörelsen i Turkiet och massakern i Kizildere (Gallerihuset).
Och, moll som i Christian Viums (DK) jämförelse av de australiska aboriginernas situation då (dokumenterat av Frank Gillen och Baldwin Spencer under åren 1875-1912) och nu – en utveckling som lett från ”naturbarn” till fastfood-feta, alkoholiserade och arbetslösa människor i ett närmast permanent utanförskap.

Landskrona Fotofestival 2015 – överväldigande stor, tekniskt utsökt. Och, naturligtvis, omtumlande, tänkvärd, sevärd och i hög grad berikande.

FOTO
Landskrona fotofestival 2015
Till och med 30 augusti

×