An­ders Slätteryd ser ut över brot­tet. Det kan ut­vid­gas åt ös­ter och norr, men inte åt sö­der där Har­de­ber­ga kyrk­by lig­ger. Foto: Cla­es Hall
Ge­nom att spru­ta vat­ten på ste­nen binds det far­li­ga dam­met.
An­ders Slätteryd och Hans Hy­lén tit­tar i gam­la bok­för­ings­böc­ker som be­rät­tar om fö­re­ta­gets hi­sto­ria.
Tågvagnarna som skulle till Lunds södra lastades med hjälp av tippvagnar.Foto: sydstens arkiv
Naturskyddsföreningen hävdar att verksamheten i stenbrottet genom dränering sänkt grundvattennivån på flera ställen i Natura 2000-området och därmed skadat värdefulla växtarter.
När bryt­ning­en star­ta­de, i regi av Lunds stad, var brot­tet blyg­samt i stor­lek.Foto: Syd­stens ar­kiv
På an­lägg­ning­en finns många de­tal­jer som vitt­nar om svun­na ti­der.
Syd­sten är i färd med att snyg­ga upp en sten­kross från 1900-ta­lets bör­jan. Den är till­ver­kad i Sve­da­la.
An­lägg­ning­en syns från långt håll ös­ter om Lund. Åt­ta­vå­nings­hu­set för­stör­des i en brand 2005 och ska inte er­sät­tas.
Utanför den byggnad som bland annat innehåller kontor finns spåren av en våg, som numera inte används. Foto: Claes Hall

Har­de­ber­ga sten­brott – en vi­tal 100-år­ing

har­de­ber­ga Sten­brot­tet i Har­de­ber­ga är 100 år. Ju­bi­le­et fi­ras med öp­pet hus i Syd­stens an­lägg­ning den 13 juni.
Bryt­ning­en star­ta­de 1915 av Lunds stad.

Nam­net var då Lunds Stads Sten- och Grus­af­fär.
– Det be­höv­des sten till byg­gan­det av la­sa­ret­tet. Sta­den köp­te fas­tig­he­ten Norretorp där bryt­ning­en sat­tes igång. Den förs­ta ti­den le­ve­re­ra­des ma­te­ria­let från spräng­sal­vor­na med järn­väg till Lunds söd­ra, där sten­kros­sen fanns. På plat­sen är det nu­me­ra kul­tur­hus, sä­ger Hans Hy­lén, som job­ba­de för Syd­sten 1965 till 2005, bland an­nat som eko­no­mi­an­sva­rig.
– Det var ock­så så att järn­vä­gen Bjär­red-Har­lö­sa hade då­lig eko­no­mi. Di­rek­tö­ren åkte för­bi här och såg berg­knal­len stic­ka upp. Han kom på idén att le­ve­ran­ser av sten till sta­den skul­le få fart på af­fä­rer­na, sä­ger An­ders Slätteryd, för­sälj­nings­chef Ma­ka­dam. Han bör­ja­de själv job­ba på fö­re­ta­get, på som­rar­na, 1973.
Ett stick­spår bygg­des från järn­vä­gen in till brot­tet. De förs­ta de­cen­ni­er­na var det ett tungt ar­be­te att job­ba på brot­tet. Tippvagnarna las­ta­des för hand.
Ännu vär­re var det i Dalbybrottet där det stör­re järn­vägs­vag­nar­na ock­så handlastades de förs­ta åren i slu­tet av 1800-ta­let, fort­sät­ter An­ders Slätteryd.
Lunds stad an­såg vid 1930-ta­lets bör­jan att det skul­le vara bätt­re att över­lå­ta verk­sam­he­ten till en ent­re­pre­nör som hade den rät­ta kom­pe­ten­sen.

I led­ning­en fanns en drif­tig stenhuggeriman, Os­car Ohl­sson, som köp­te fö­re­ta­get 1936.
Ernst Weht­je, som re­dan ägde Dal­by sten­kross, gick in som in­tres­sent. Det nya bo­la­get fick nam­net Har­de­ber­ga Sten­in­du­stri.
Det vi­sa­de sig vara ett luk­ra­tivt drag. Kri­get stod in­för dör­ren och Tysk­land rus­ta­de och bygg­de in­fra­struk­tur. I tid­ning­en Industria från 1956 går det att läsa att ex­por­ten till Hit­ler­tysk­land snart sval­de en hel del av Hardebergas pro­duk­tion.
Hans Hy­lén vi­sar upp en av de många bok­för­ings­böc­ker från den ti­den som fort­fa­ran­de finns på fö­re­ta­gets kon­tor i Har­de­ber­ga.
– Hela den­na bok kom till 1941-42 från frak­ter­na med en av bå­tar­na som seg­la­de till Tysk­land–Po­sei­don. Vi har sä­kert tio and­ra un­ge­fär li­ka­da­na pär­mar, sä­ger han.
Sten­in­du­strin var jäm­te jord­bru­ket den vik­ti­gas­te ar­bets­gi­va­ren i trak­ten ös­ter om Lund. Men för ar­be­tar­na hade det ett högt pris.

Re­dan 1936 var ett 30-tal man an­grip­na av Si­li­kos, sten­damms­lunga. Den vita sten, kvart­sit, som bryts i Har­de­ber­ga är far­li­ga­re än and­ra ty­per av mi­ne­ral. Kvartsitdammet är rikt på ki­sel­sy­ra.
– Man viss­te att folk dog, men man för­stod inte var­för. Ar­be­tar­na fick inte luft. Dam­met täpp­te till lung­or­na, sä­ger An­ders Slätteryd.
Först i sam­band med upp­fö­ran­det av den su­per­mo­der­na efterkrossbyggnaden i mit­ten av 1950-ta­let fick fö­re­ta­get bukt med pro­ble­met.
Ar­bets­mil­jön för­bätt­ra­des ge­nom att hela pro­ces­sen vattengjöts. På så sätt kun­de dam­met bin­das.
– Det var värl­dens mo­der­nas­te an­lägg­ning på sin tid. Det var myc­ket skri­ve­ri­er om det­ta fram­steg, sä­ger An­ders Slätteryd.
Bygg­na­den, grön och åtta vå­ning­ar hög, upp­för­des på re­kord­fart. Det tog en­dast en vec­ka.
Det var sam­ma an­lägg­ning som för­stör­des ge­nom en brand som­ma­ren 2005.
– Det var ett hårt slag. Vi höll på att mo­der­ni­se­ra och hade haft heta ar­be­ten. Sam­ti­digt var det varmt och blås­te kraf­tigt. Ge­nom att luc­kor­na var öpp­na blev syretillströmningen enorm. Rök­pe­la­ren syn­tes ända från Hel­sing­borg, sä­ger An­ders Slätteryd.

Syd­sten har valt att inte åter­upp­byg­ga an­lägg­ning­en. Det hade bli­vit för dyrt. Istäl­let sker pro­ces­sen öp­pet nere i brot­tet. Fö­re­ta­get har nu­me­ra näs­tan sam­ma ka­pa­ci­tet som ti­di­ga­re.
Fram­ti­den ser fort­satt ljus ut för Syd­stens täkt i Har­de­ber­ga. Ny­li­gen har be­tong­fa­bri­ken, som an­vän­des vid byg­get av Öresundsbron, in­stal­le­rats vid brot­tet. Här pro­du­ce­ras de 60 000 ku­bik­me­ter be­tong som le­ve­re­ras till ESS-an­lägg­ning­en. Till jät­te­byg­get be­hövs ock­så 300 000 ton sten­kross (100 000 åter­står).
Snart bör­jar ock­så järn­vä­gen mel­lan Lund och Mal­mö byg­gas ut och Syd­sten hop­pas få le­ve­re­ra ma­te­ri­al.
– Här finns sten i 50 år till, 75 kan­ske. Vi har till­stånd till 2025 och sö­ker i 25 år i ta­get, sä­ger An­ders Slätteryd.

Dagens fråga

Tittade du på Fotbollsgalan?

  • Nej (82%, 604 Röster)
  • Ja (18%, 130 Röster)

Antal röster: 734

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×