Mel­ker Ga­ray. Foto: Cle­mens Alt­gård
Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Skri­ver det många inte vå­gar tän­ka

kultur Ny­li­gen dök det upp en mys­tisk kon­cep­tu­ell bok med ti­teln mcv. Det vi­sa­de sig att bo­ken en­dast in­ne­hål­ler des­sa tre bok­stä­ver som upp­re­pas över de 410 si­dor­na. Av ett med­föl­jan­de häf­te fram­gick det att den som ska­pat den­na märk­li­ga bok är den svens­ke för­fat­ta­ren Mel­ker Ga­ray. Lite över­ras­kan­de kan­ske för den som, i lik­het med mig, läst Garays öv­ri­ga böc­ker. Fast kan­ske inte ändå. In­tres­set för idé­er och fi­lo­so­fi är nå­got som ut­mär­ker Garays för­fat­tar­skap.

Melker Garay:
Född: 11 april 1966 i Tocopilla, Chile
Bakgrund: Garay debuterade 2008 med romanen Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar. Hans böcker har blivit översatta till andra språk.
Bibliografi:
Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar, 2008.
Josef Kinski och döden, 2009.
Inskriptioner i skymningen, 2010.
Dialogen, 2011.
Råttan och andra onda berättelser, 2013.
mcv, 2014.

Han de­bu­te­ra­de för sju år se­dan med Kyrk­vakt­mäs­ta­rens hem­li­ga an­teck­ning­ar och hans no­vell­sam­ling Råt­tan väck­te för­ra året be­rät­ti­gad upp­märk­sam­het. Ett ge­nom­gå­en­de drag i var­je bok han skri­vit är det kon­se­kven­ta ge­nom­fö­ran­det av grund­i­dén.
Med mcv kny­ter Ga­ray di­rekt an till Jor­ge Luis Bor­ges no­vell Bi­blio­te­ket i Ba­bel. Där be­skrivs ett oänd­ligt men kao­tiskt bi­blio­tek där en så­dan bok fö­re­kom­mer.

När Mel­ker Ga­ray för en tid se­dan var på be­sök i Mal­mö stäm­de jag möte med ho­nom för ett sam­tal om skri­van­det och lit­te­ra­tu­ren. Sex böc­ker har det bli­vit så här långt och en sjun­de är på gång.
Mel­ker be­rät­tar att han är född i Chi­le, men att hans för­äld­rar kom till Sverige re­dan någ­ra år före Pi­no­chets stats­kupp 1973. Ban­den till Chi­le finns dock kvar.
Det är svå­ra och tunga fi­lo­so­fis­ka äm­nen som Mel­ker Ga­ray skri­ver om, som dö­den och de sto­ra me­ta­fy­sis­ka frå­gor­na. Vad är driv­kraf­ten där, und­rar jag.
– Mam­ma hade pro­blem med att kom­ma in i det svens­ka sam­häl­let. Pap­pa ver­ka­de nöjd med li­vet, men jag upp­fat­ta­de mam­ma som olyck­lig. Jag har nå­got i mig, som följt mig ge­nom åren. Oav­sett om det gått bra i li­vet så kan jag inte bort­se från till­va­rons mör­ka si­dor.

Just de mör­ka si­dor­na är ett slags tema i no­vell­sam­ling­en ”Råt­tan”, som för öv­rigt bär un­der­ti­teln ”och and­ra onda be­rät­tel­ser”. Jag blir en smu­la för­vå­nad när Mel­ker be­rät­tar för mig att en av no­vel­ler­na, den kus­li­ga ”Mam­man” skrevs i en glät­tig om­giv­ning. Det är en hjärt­skä­ran­de ge­stalt­ning av en dys­funk­tio­nell mor-dot­ter-re­la­tion som präg­las av mam­mans miss­bruk.
– Det är så det fun­ge­rar för mig. Jag be­fann mig i en nö­jes­lo­kal och alla runt om­kring skrat­ta­de och var gla­da. Där och då fick jag in­gi­vel­sen att bör­ja skri­va den no­vel­len.
Det ver­kar allt­så när­mast som att mo­ti­ven och be­rät­tel­ser­na sö­ker upp ho­nom för att bli be­rät­ta­de. Men det för­ut­sät­ter gi­vet­vis ock­så ett in­tres­se för sam­häl­lets bak­si­dor. Där­med kom­mer vi osökt in på den sam­hälls­kri­tik som står att fin­na i en bok som ”Råt­tan”.
– Jag är upp­rik­tigt upp­rörd över so­cia­la orätt­vi­sor, sä­ger Mel­ker, som be­skri­ver sig själv som en klass­re­se­när. Där­för sät­ter han stort vär­de på uni­ver­si­te­ten och fram­hål­ler hur vik­tigt det är att oav­sett so­ci­al bak­grund ha möj­lig­het till hög­re ut­bild­ning.
– De so­cia­la klyf­tor­na ökar. Jag har gjort en lång resa och den möj­lig­he­ten vill jag att and­ra ock­så ska ha. På det vi­set drivs jag av en ils­ka ock­så över vart sam­häl­let är på väg.

Ändå tän­ker jag inte på Mel­ker Ga­ray som en i förs­ta hand po­li­tisk för­fat­ta­re, i alla fall inte i kon­ven­tio­nell me­ning. Där­emot fram­står han tvek­löst som en stän­digt re­flek­te­ran­de, ja, när­mast grubb­lan­de för­fat­ta­re. Vad sä­ger han själv om driv­kraf­ten bak­om skri­van­det?
– Jag stäl­ler frå­gan – vad är det att vara män­ni­ska? Jag skri­ver de böc­ker som jag kän­ner att jag mås­te skri­va. Det stri­der mot min per­son­lig­het att an­pas­sa mig till mark­na­den.
När jag ber ho­nom näm­na någ­ra lit­te­rä­ra fö­re­bil­der så drö­jer inte sva­ret.
– Pär La­ger­kvist, Stig Da­ger­man och Er­nest He­ming­way.
Det är ett svar som där­emot inte för­vå­nar mig. Det finns hos Mel­ker en klar­het i det språk­li­ga ut­tryc­ket som kan sä­gas vara ett slags mins­ta ge­men­sam näm­na­re för de nämn­da för­fat­tar­na. Med ett så­dant av­ska­lat språk finns det ock­så möj­lig­het att nå ut till många lä­sa­re.

In­nan vi skiljs så lä­ser Mel­ker upp en ny­skri­ven text om en pa­pe­go­ja som sit­ter bak­om gal­ler och stu­de­rar män­ni­skor­na utan­för bu­ren. Män­ni­skor­na tror sig vara fria men är de verk­li­gen det? Mel­ker Ga­ray fort­sät­ter kom­pro­miss­löst att skri­va så­dant som många inte ens vå­gar tän­ka.

Fot­not: På lör­dag ar­ran­ge­ras en för­fat­tar­af­ton på Mo­ris­ka Pa­vil­jong­en i Mal­mö 19.05-22.45 där Mel­ker Ga­ray sam­ta­lar med Cle­mens Alt­gård. Jo­han­na Jarl Trio spe­lar före och ef­ter. Fri en­tré.

Melker Garay:
Född: 11 april 1966 i Tocopilla, Chile
Bakgrund: Garay debuterade 2008 med romanen Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar. Hans böcker har blivit översatta till andra språk.
Bibliografi:
Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar, 2008.
Josef Kinski och döden, 2009.
Inskriptioner i skymningen, 2010.
Dialogen, 2011.
Råttan och andra onda berättelser, 2013.
mcv, 2014.

×