Klan­sam­häl­let är till­ba­ka

Det se­nas­te de­cen­ni­et har en sär­egen ny­hets­rap­por­ter­ing om ”släkt­fej­der” i våra stör­re stä­der bli­vit åter­kom­man­de. En naiv lä­sa­re som bara ser de rap­por­te­ra­de kon­tu­rer­na utan att själv kun­na fyl­la ut in­ne­hål­let mås­te bli yt­terst kon­fun­de­rad. Våld­sam­ma släkt­bråk med 50–60 in­blan­da­de i sam­man­drabb­ning­ar­na på ga­tor och torg, på sjuk­hus, till och med i rät­te­gångs­sa­lar fram­för när­va­ran­de po­lis. I Mal­mö har en kom­pli­ce­rad släkt­fejd på­gått till och från i snart ett de­cen­ni­um. Det har skju­tits på öp­pen gata och bu­ti­ker stuc­kits i brand. En med­la­re med kopp­ling­ar till båda släkt­gre­nar­na till­kal­la­des från Tysk­land, men fre­den va­ra­de inte län­ge.

Vad i hela fri­den på­går i des­sa fej­der? Var­för så många del­ta­ga­re och var­för är de så arga? I Sverige är det giss­nings­vis bara släkt­fors­ka­re som ens kan namn­ge 50 man­li­ga släk­ting­ar. Vem skul­le hit­ta an­led­ning till sto­ra kniv­slags­mål med des­sa syss­ling­ar och bryl­ling­ar? Otänk­bart.

På ons­dag (20/5) ut­kom­mer tack och lov den svens­ka över­sätt­ning­en av en bok av den ame­ri­kans­ke ju­ri­dik­pro­fes­sorn Mark S Wei­ner som gör så­da­na fe­no­men be­grip­li­ga, Klanvälde – från stam­sam­häl­le till rätts­stat (Dua­lis för­lag). För­klar­ing­en till så stor­ska­li­ga och för en mo­dern be­trak­ta­re myc­ket främ­man­de kon­flik­ter är att det hand­lar om grup­per som är or­ga­ni­se­ra­de en­ligt klan­möns­ter. Wei­ner fo­ku­se­rar inte spe­ci­fikt på Sverige, men det han för­kla­rar i bo­ken kas­tar vär­de­fullt ljus över de nya kon­flik­ter vi sett här hem­ma.

I väst­värl­den är in­di­vi­den och den lil­la själv­val­da kärn­fa­mil­jen de cen­tra­la bygg­ste­nar­na. In­di­vi­der an­sva­rar för sina egna hand­ling­ar och fri­vil­li­ga åta­gan­den mot var­and­ra. Kon­flik­ter lö­ser man yt­terst ge­nom kon­trakt och rätts­sta­ten. På det sät­tet blir det i slut­än­den sta­ten som är ga­ran­ten för vi ska kun­na leva som själv­stän­di­ga in­di­vi­der.
Men i sam­häl­len där sta­ten är svag el­ler från­va­ran­de kan inte sta­ten fyl­la den funk­tio­nen – in­di­vi­den skul­le bli för sår­bar. Där blir det kla­nen, inte kärn­fa­mil­jen el­ler in­di­vi­den, som står i cent­rum. Kla­ner är sto­ra släk­ter som de­lar en verk­lig el­ler fö­re­ställd an­fa­der, där lo­ja­li­tets­ban­den inom grup­pen är yt­ter­ligt star­ka.
Kla­nen ger den en­skil­de skydd, men hon får sam­ti­digt sam­ma för­plik­tel­ser mot grup­pen. Den en­skil­de ställs till svars för vad and­ra i kla­nen gjort – som al­pi­nis­ter för­bund­na vid sam­ma liv­li­na. Där­för får klankonflikter sto­ra di­men­sio­ner och blir väl­digt svår­lös­ta.
En för­ut­sätt­ning för den mo­der­na sta­tens fram­växt i väst­värl­den var att kla­ner­na tryck­tes till­ba­ka. Nu hit­tar vi dem bara som em­blem på skots­ka whis­ky­flas­kor. I and­ra de­lar av värl­den har den pro­ces­sen inte ägt rum.

Ti­di­ga­re var det­ta en frå­ga som bara en­ga­ge­ra­de spe­ci­al­in­tres­se­ra­de so­ci­al­an­tro­po­lo­ger. Men klanstrukturer har på se­na­re tid dykt upp i Sverige. I se­nas­te num­ret av tid­ning­en Fo­kus be­skrivs hur den or­ga­ni­se­ra­de brotts­lig­he­ten i Sö­der­täl­je do­mi­ne­ras av en hand­full släk­ter.
Det är en skräm­man­de skild­ring av för­gre­ning­ar som pe­ne­tre­rar hela lo­kal­sam­häl­let, ända in i po­li­ti­ken och myn­dig­hets­värl­den. Sta­ten bör­jar vitt­ra vid mö­tet med klanlogiken när den inte för­mår hål­la emot. Här krävs kun­skap om hur man ska mot­ver­ka det­ta ur­åld­ri­ga fe­no­men som nu är till­ba­ka.

Dagens fråga

Blir du kränkt när människor porträtteras med gullig nos och hundöron?

  • Nej. (74%, 687 Röster)
  • Ja. (26%, 244 Röster)

Antal röster: 931

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×