Om vi hade bott i Sy­ri­en …

Jag har det bra. Vi har det bra, vi i Sverige. Visst finns det barn som mob­bas i sko­lan, kvin­nor som miss­hand­las och män som miss­bru­kar bort sina liv. Det finns män­ni­skor i Sverige som har ett rent hel­ve­te. Det finns män­ni­skor som mör­dar och mör­das. Men to­talt sett har vi som bor i Sverige ett rikt, fritt, häl­so­samt och långt liv. Vi har det bra.
Här­om­da­gen när vi såg ett tv-in­slag om Sy­ri­en så frå­ga­de ett av mina barn mig vad vi skul­le ha gjort om vi bod­de i Sy­ri­en. Mitt lika spon­ta­na som själv­kla­ra svar var: Vi skul­le flytt från kri­get så snabbt som möj­ligt!
Jag hade inte vän­tat kvar och lå­tit mina barn kläm­mas mel­lan Assad-re­gi­mens bom­ber från väs­ter och IS tor­tyr­bri­ga­der från ös­ter. Jag hade ta­git mig från hel­ve­tet till en tryg­ga­re plats. För min, min fa­miljs och fram­för­allt mina barns skull.

Vart hade vi flytt? Mest tro­ligt hade vi ham­nat i nå­got av de sto­ra flyk­ting­läg­ren i grann­lan­det Li­ba­non.

Där finns mer än en mil­jon re­gi­stre­ra­de flyk­ting­ar från Sy­ri­en, san­no­likt är det verk­li­ga an­ta­let be­tyd­ligt stör­re än så. Flyk­ting­ar­na från Sy­ri­en ut­gör mer än en fjär­de­del av Li­ba­nons to­ta­la be­folk­ning. Flyk­ting­ar­na bor i sto­ra tält­stä­der med tu­sen­tals in­vå­na­re, mer än hälf­ten är barn. Barn som i de fles­ta fall inte ens får gå i sko­lan.

Hade jag ve­lat stan­na kvar med min fa­milj i ett flyk­ting­lä­ger år ef­ter år i vän­tan på att det skul­le gå att åka till­ba­ka till hem­lan­det? Nej, ab­so­lut inte. Att se sina barn växa upp i ett tält­lä­ger med svält, sjuk­do­mar och en bris­tan­de skol­gång. Eller ingen sko­la alls.
Nej, jag hade med alla me­del för­sökt ta mig till en ny fram­tid i ett nytt land. På lag­lig el­ler olag­lig väg. Kan­ske med hjälp av flyk­ting­smugg­la­re. För att kun­na ge mina barn ett bätt­re liv och en lju­sa­re fram­tid hade gräns­kon­trol­ler och mi­gra­tions­reg­ler känts mind­re vik­ti­ga. Så­klart.

Vart hade vi sökt oss? Tro­ligt­vis till ett land el­ler en stad där vi re­dan kän­de nå­gon, en släk­ting el­ler vän från sam­ma stad el­ler by som vi flytt ifrån. Hade jag kun­nat eng­els­ka hade USA, Eng­land el­ler nå­got an­nat eng­elsk­ta­lan­de land loc­kat, men san­no­likt till ett land som vi viss­te tar väl hand om män­ni­skor på flykt. Tysk­land, Hol­land, kan­ske Sverige.
Det är näs­tan omöj­ligt att sät­ta sig in i vad mil­jon­tals män­ni­skor på flykt upp­le­ver var­je dag. Som för­äl­der känns det ex­tra svårt att tän­ka på bar­nens li­dan­de. Un­der­när­da och brist­sjuk­do­mar till följd av för lite och för en­si­dig mat. Ingen sko­la. Ingen fram­tid. Lik­gil­tig­het och hat tar över när bar­nen bor­de sjunga om sin ljus­nan­de fram­tid.

Det är så lätt att sit­ta i Sverige och säga vad and­ra bor­de göra. Stör­ta dik­ta­torn, stan­na och slåss för ett fritt och de­mo­kra­tiskt sam­häl­le. Vän­ta i ett flyk­ting­lä­ger i när­he­ten av ditt land och var be­redd att åter­vän­da till hem­lan­det så fort det är möj­ligt. Hjälp till och bygg upp ditt land!
Jag skul­le inte vara så ädel. Jag hade i förs­ta hand tänkt på mina barn och de­ras fram­tid. Det tror jag att de fles­ta skul­le göra. Det tror jag även att de för­äld­rar gör som vän­tar på yt­ter­li­ga­re en stek­het som­mar i ett tält­lä­ger utan­för Bei­rut. Om de bara hade kun­nat så hade de ta­git sig till ett nytt land för att star­ta ett nytt liv. Pre­cis som jag hade gjort och som jag tror att även du skul­le gjort.

Jo­han Li­nan­der
Sam­hälls­de­bat­tör (C)

Dagens fråga

Kommer du att fira mor på mors dag?

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×