Bianca Cheng Costanzo har hunnit med osannolikt mycket under sitt blott 24-åriga liv. Senaste projektet i raden är det egna designföretaget Bloom. Foto: Anna Lindblom
Bianca Cheng Costanzo har hunnit med osannolikt mycket under sitt blott 24-åriga liv. Senaste projektet i raden är det egna designföretaget Bloom. Foto: Anna Lindblom

Hon har hunnit ofattbart mycket i livet

PERSONLIGT Den ena flytten efter den andra, kors och tvärs över världen. Ett toppjobb hos Apple i Silicon Valley. En fruktansvärd cykelolycka med efterföljande koma och hjärnoperationer. Ett nystartat, blomstrande designföretag. Nej, det är ingen överdrift att påstå att Bianca Cheng Costanzo har hunnit med häpnadsväckande mycket under sitt blott 24-åriga liv.

Profilen

Namn: Bianca Cheng Costanzo
Ålder: 24
Bor: Sedan några veckor i Malmö. Innan dess i bland annat Barcelona, San Francisco, Italien och Brasilien.
Familj: Pojkvän
Gör: Driver egna företaget Bloom, som tillverkar och säljer specialdesignade kashmirfiltar. Utbildad mjukvaruingenjör med en bakgrund hos MIT och Apple. Driver tillsammans med några vänner designprojektet Manufacture Copenhagen, med målet att öppna en textilfabrik och skapa ett designkollektiv i Öresundsregionen.
Intressen: ”Musik. Att vara ute; jag älskar den svenska naturen. Och mat, jag älskar att experimentera med mat.”

Hon föddes i Brasilien, som enda barn till en italiensk far och en kinesisk mor, och det är alltjämt Brasilien hon tänker på när hon hör ordet ”hemma”.
– Det är där jag har min släkt, och det är där jag har tillbringat mina somrar och mina jular. Jag talar flytande engelska, men om jag slår mig är det fortfarande på portugisiska jag svär.
Blott ett par år gammal flyttade hon till Italien, där familjen stannade tills hon var fem. Därefter hamnade familjen i Kalifornien.
Bianca Cheng Constanzos uppväxt präglades dels av hennes stora intresse för konst och musik, dels av hennes starka fallenhet för matematik. Från sisådär sju års ålder tillbringade hon varje eftermiddag hos Kumon, en internationell organisation med rötter i 1950-talets Japan som ger mattebegåvade barn extra drillning utanför skoltid. Samtidigt sjöng hon i diverse band, och målade tavlor.
– Jag och mina kompisar gick runt till en massa gallerier när vi gick i high school, och låtsades att vi var mycket äldre än vi var. Vi lyckades faktiskt få två utställningar på det viset.
Majoriteten av gymnasievännerna gick vidare på det konstnärliga spåret, berättar Bianca Cheng Costanzo. Själv valde hon matten, i form av en utbildning till programvaruutvecklare vid amerikanska prestigeuniversitetet MIT.

Planen var att ta sig in på MIT:s Media Lab, en exklusiv plantskola för datatekniker på absolut spjutspetsnivå.
– Det är en unik miljö, där konst och teknik möts. Det är extremt högteknologiskt, och samtidigt väldigt lekfullt.
Så Bianca Cheng Costanzo gjorde, med den målmedvetenhet som tycks känneteckna allt hon tar sig för, vad hon kunde för att få in en fot. Hon hängde i lobbyn, drack kaffe där, nätverkade, skaffade sig jobb som obetald forskarassistent. Jobbade sig outtröttligt längre och längre in i organisationen.
Fast hela vägen fram hann hon aldrig. Efter två år vid MIT fick hon nämligen sommarjobb hos Apple, vilket så småningom utvecklade sig till praktikplats och fast tjänst.
Man kan alltså lugnt påstå att påstå att karriären började bra. Men sedan, år 2012, slog livets oförutsägbarhet till, med största tänkbara kraft.
Bianca Cheng Costanzo var ute och cyklade med sin pojkvän när hon, av oklar anledning, körde i full fart rakt in i en bergvägg.
– Vi cyklade nerför en backe. Min pojkvän var långt före mig. Ingen vet riktigt hur det hela gick till. Det sista vi vet är att jag blev passerad av en bil. Sedan hittade man mig, livlös.
Hon var mycket svårt skadad. Det svårt att ta in det hon beskriver. Hon pekar på sitt ena ögonbryn. ”Här var det krossat.” Handleden. ”Krossad.” Kinderna. ”Nästan allt här innanför är utbytt mot titan.” Hårbotten. ”Här under fick de gå in och skära upp, för att förhindra svullnader på hjärnan.”

Tur i oturen var att det låg en ambulansstation fem minuter från olycksplatsen, och att Bianca Cheng Costanzo blixtsnabbt kunde föras till Stanford university hospital, där hon blev omhändertagen av några av världens bästa hjärn- och plastikkirurger.
– Jag låg på operationsbordet inom en timme. I sådana här sammanhang spelar tiden en enormt stor roll.
Det tog en månad innan hon vaknade ur sin koma. Sedan följde en lång och mödosam kamp för att få alla förlorade färdigheter tillbaka. Hon funderar en stund på frågan när hon var fullt återställd.
– Nu. Nästan i alla fall.

Men eftersom hon är den hon är har hon haft svårt att slå av på takten, trots att rehabiliteringen egentligen krävt mycket vila.
– Min personlighet är sådan. Jag kan inte riktigt hindra mig själv om det är något jag verkligen vill göra. Så jag fortsatte att jobba på Apple, två dagar i veckan.
Inte så klokt, kan hon se så här i backspegeln. Hjärnan är oerhört känslig efter en så kraftig skada, och bör exponeras för så lite stimulans som möjligt. Både ljus och ljud utgör stora utmaningar. Att ha ett toppjobb i datorbranschen är definitivt för mycket, vilket bland annat ledde till att hon drabbades av panikattacker.
– Men jag hade så svårt att acceptera situationen.
Hon älskade jobbet hos Apple, och berättar med stolthet hur hon personligen varit inblandad i utvecklingen av tekniska innovationer som till exempel fingeravtrycksstyrt skärmlås, samtidigt som en längtan efter något annat började växa sig allt starkare.
– Jag ville jobba på mina egna villkor. Uppfinna saker själv. Bli entreprenör.
Både Bianca Cheng Costanzo och hennes pojkvän (med rötter i Sverige) hade länge fantiserat om att lämna Apple och flytta till Europa, och i mars 2013 gjorde de slag i saken.

Tiden i Barcelona kom att bli både den välbehövliga vila som Bianca Cheng Costanzo så länge försummat att ge sig själv, och starten på ett helt nytt kapitel i livet.
– Jag kände att jag inte ville sitta framför datorn hela dagarna längre. Jag ville göra något med händerna. Så jag hyrde en liten ateljé, där jag sydde, ritade och återvände till ett av min barndoms uttryck, origamin.
Resultatet av processen blev en mycket speciell ullpläd, uppbyggd av ihopsydda trianglar och närmast tredimensionell i sin yta. För att få ihop ett startkapital för tillverkningen lanserade Bianca Cheng Costanzo projektet på finansieringssajten Kickstarter. Responsen blev överväldigande.
– Jag fick in 204 000 dollar. Det är spanskt rekord.
Pengarna räckte med råge för att sjösätta den lilla webbshop där Bianca Cheng Costanzo i dag säljer sin filt, med tillräckligt stor framgång för att kunna leva på det. Betyder detta att hon har hittat sin grej? Hon skrattar åt frågan.
– Jag kommer aldrig att hitta min grej. Min grej är att inte hitta min grej.
Så om fem år gör hon något annat, det är hon säker på.
– Men jag vill fortsätta att göra fysiska produkter. Och gärna produkter för hemmet. Det tycker jag om.
Strax före jul flyttade Bianca Cheng Costanzo och hennes pojkvän till Sverige, först till pojkvännens föräldrar i Bjärred, och för några veckor sedan till en egen lägenhet i centrala Malmö. Kommer hon att stanna här nu? Är det slut på flyttandet? Ja, kanske.
– Jag har aldrig bott mer än fyra år på ett ställe, som längst. Oftast har jag flyttat varje år. Men jag trivs här. Här är så tyst! Jag har aldrig bott i en så liten och tyst stad förut. Och jag har aldrig tidigare sovit så gott på nätterna.

Profilen

Namn: Bianca Cheng Costanzo
Ålder: 24
Bor: Sedan några veckor i Malmö. Innan dess i bland annat Barcelona, San Francisco, Italien och Brasilien.
Familj: Pojkvän
Gör: Driver egna företaget Bloom, som tillverkar och säljer specialdesignade kashmirfiltar. Utbildad mjukvaruingenjör med en bakgrund hos MIT och Apple. Driver tillsammans med några vänner designprojektet Manufacture Copenhagen, med målet att öppna en textilfabrik och skapa ett designkollektiv i Öresundsregionen.
Intressen: ”Musik. Att vara ute; jag älskar den svenska naturen. Och mat, jag älskar att experimentera med mat.”

×