Hjälp EU-mi­gran­ter­na rätt

Be­ro­en­de på vem man frå­gar är det en skam för väl­färds­sam­häl­let att män­ni­skor inte be­hand­las bätt­re, al­ter­na­tivt bor­de tig­ge­ri­et sna­rast för­bju­das så att de åker hem.

På se­na­re tid har EU-mi­gran­ter­nas tält bli­vit ned­brän­da, med el­ler utan so­van­de män­ni­skor i. I Mal­mö blev en EU-mi­grant ny­li­gen miss­hand­lad av fyra ma­ske­ra­de män. Det är frå­gan om en mobb av säms­ta slag, när­stå­en­de Ku klux klan i den ame­ri­kans­ka sö­dern och na­zis­ter­nas po­gro­mer. Vid­den av den dis­kri­mi­ner­ing som drab­bar ro­mer­na syns när mord­brän­der­na be­iv­rats av po­li­sen först ef­ter på­tryck­ning­ar från me­di­er och all­män­het.

Myn­dig­he­ter­na
tycks över­lag stå gans­ka hand­fall­na.

Kom­mu­ner­na käm­par på med in­for­ma­tions­mö­ten och in­sat­ser via fri­vil­lig­or­ga­ni­sa­tio­ner, och den na­tio­nel­la sam­ord­na­re som till­satts ska ”ska­pa för­ut­sätt­ning­ar för för­bätt­rad sam­ver­kan”. Men ingen har ännu kun­nat han­te­ra si­tu­a­tio­nen på ett till­freds­stäl­lan­de sätt.

I förr­går med­de­la­des så yt­ter­li­ga­re ett för­sök, Nu ska 90 mil­jo­ner kro­nor, till störs­ta de­len EU-fond­peng­ar, sat­sas un­der fem år för att för­bätt­ra EU-mi­gran­ter­nas si­tu­a­tion i Sverige. Ex­akt vad peng­ar­na ska gå till är ”oklart”, rap­por­te­rar me­di­er­na. Kan­ske språk­ut­bild­ning, kan­ske till­gång till da­tor.
De får dock inte an­vän­das till mat, klä­der el­ler per­ma­nen­ta här­bär­gen, och för­stås inte till att skic­ka hem till fa­mil­jen, vil­ket är vad EU-mi­gran­ter­na be­hö­ver mest av allt.

En ta­les­per­son
för en av de fri­vil­lig­or­ga­ni­sa­tio­ner som i dag be­dri­ver verk­sam­het i Sverige till stöd för EU-mi­gran­ter sä­ger att det är ”re­la­tivt lite peng­ar” som av­satts.
Det är ut­tryck för en fart­blind­het som kan leda till än stör­re po­la­ri­ser­ing och frust­ra­tion i sam­häl­let. 90 mil­jo­ner är tvärt­om myc­ket peng­ar. Men 90 mil­jo­ner som an­vänds på fel sätt kan snabbt för­svin­na utan att läm­na spår ef­ter sig.

Den ge­men­sam­ma näm­na­ren för de rom­ska EU-mi­gran­ter som in­ter­vju­ats i tid­ning­ar­na tycks vara att de är drif­ti­ga. De vill ar­be­ta, de vill ska­pa en dräg­lig till­va­ro för sina barn, de vill byg­ga ett hus.
För­ra året pra­ta­de en av de sto­ra svens­ka mor­gon­tid­ning­ar­na med ett ungt par som kom­mit till Sverige. Tid­ning­en räk­na­de ut att det skul­le ta dem nio års tig­gan­de att nå sitt mål: ett hus som kos­ta­de mot­sva­ran­de 140 000 kro­nor.

EU, stat och kom­mun
, alla vill de – i all väl­me­ning – göra tig­gar­till­va­ron dräg­li­ga­re. Men vad är nio år av väl­me­ning värt för den som tving­as tig­ga på ga­tan och bo un­der en pre­sen­ning? Hur san­no­likt är det att in­sat­ser som språk­ut­bild­ning kan ge tig­gar­na an­nan för­sörj­ning?
Nej, det är nog dags att prö­va and­ra vä­gar, och jag tror att man mås­te rik­ta sig di­rekt till in­di­vi­der­na. De 90 mil­jo­ner som nu av­satts på fem år räc­ker till ex­em­pel till 642 hus.

Var­för inte ska­pa en form av so­ci­alt lån som kan vara en in­jek­tion för den lo­ka­la eko­no­min i de rom­ska by­ar­na, där ett av vill­ko­ren är att man inte själv byg­ger sitt hus, utan an­stäl­ler folk lo­kalt.

Dagens fråga

Känner du någon som drabbades av terrorattacken i London?

Loading ... Loading ...
×