Svetlana Iantchenko är rädd att betygshetsen hindrar ungdomar från att arbeta med matematik

Hon lär eleverna att själva hitta svaren

Svetlana Iantchenko är matematiklärare och har fått årets Ingvar Linqvistpris.
Priset har fått namn efter Kungliga Vetenskapsakademiens tidigare preses. Det delas ut till lärare inom den obligatoriska skolan eller gymnasieskolan som gjort stora pedagogiska insatser inom matematik och naturvetenskapliga ämnen.
Så den 31 mars ska Svetlana Iantchenko vara i Stockholm för att tillsammans med fyra andra lärare ta emot sitt pris vid akademiens högtidssammankomst.
Det blir säkert inte svårt att få ledigt från jobbet på Malmö Borgarskola; rektorn där var en av dem som låg bakom nomineringen.
Svetlana Iantchenko har arbetat på Borgarskolan i tre år. Och det är inte bara hon som är bra på matte där.
– Vi har en svensk mästare i matematik här på skolan. Och vi vann skolornas matematiktävling i lag både 2013 och 2014.
Man måste ju fråga hur pass mycket av det som är hennes förtjänst …
– Jag gör ju mitt bästa för att hjälpa dem, så klart. Men det är ju de som tävlar.
Förutom den vanliga undervisningen har Borgarskolan en speciell matematikklubb, skulle man kunna kalla det. En eftermiddag i veckan kan de som är intresserade av ämnet komma och gnugga sina hjärnor med att försöka lösa matematiska problem av olika slag och svårighetsgrad.
Det är sådant som måste till för att hålla intresset uppe bland dem som har fallenhet för ämnet, menar hon. De måste ställas inför nya utmaningar, inte bara räkna tal.
– Vi försöker jobba med problemlösningar – då behöver man vara kreativ.
Lite så gick det till när hon gick i skolan i Ryssland.
– Där hade vi mer strikt katederundervisning än här – på gott och ont. Men om man hade intresse för ett ämne fanns det möjlighet att utveckla sin kapacitet på fritiden.
– Vi hade ofta problemlösningar, vid sidan av den vanliga undervisningen.
Hon växte upp i Uchta, en stad i norra Ryssland, mellan S:t Petersburg och Uralbergen. Det är en ung stad, uppvuxen kring oljefyndigheter, och det var det som hade dragit dit hennes föräldrar.
Hon tyckte alltså om matematik och visste tidigt att hon själv ville bli lärare.
Hon studerade matematik vid universitetet i S:t Petersburg, där hon också undervisade.
Här träffade hon sin man, som forskar i matematik och fysik. Efter perestrojkan blev det svårare att få forskartjänster i Ryssland, så de gav sig ut i världen.
– Frankrike, Norge, Frankrike igen, Mexiko. Vi kom hit 1998.
Först läste hon svenska. Studier vid Lunds universitet följde, parallellt undervisade hon på Malmö högskola.
Så fick hon en doktorandtjänst på Lunds tekniska högskola och 2010 disputerade hon på sin avhandling.
För tre år sedan började hon alltså arbeta på Malmö Borgarskola, en gymnasieskola.
Hon tycker om att dela med sig av sina kunskaper, ser fram emot sina arbetsdagar:
– Du kommer till jobbet och vet inte riktigt vad som kommer att hända – du arbetar ju med ungdomar.
– Det finns många små barn som är jätteduktiga i matematik och tycker att det är jätteroligt. Sedan tappar de intresset.
Så kan det bli om undervisningen bara handlar om siffror och att räkna tal, tror Svetlana Iantchenko. Motmedlet menar hon är att ställa eleverna inför problemlösningar, som stimulerar deras kreativitet.
– Jag brukar inte visa hur man gör – det får de själva lista ut. Det blir roligare om man hittar lösningen själv – jag tror att kunskaperna sitter längre då, att det ger en djupare förståelse.
I motiveringen till att hon får Ingvar Lindqvistpriset står det att hon får det ”för framgångsrik utveckling av matematikundervisning baserad på problemlösning, tävlingar och laborationer i grundskolan och gymnasiet.”
Hon måste för övrigt se till att hålla även sina egna färdigheter vässade:
– Gruppen som tävlar jobbar ju med svåra saker. De två killar som är med på den internationella olympiaden har rejält svåra uppgifter – jag måste ju läsa på hela tiden. Man kan inte nöja sig med de kunskaper man redan har – man måste utvecklas själv också.
Svetlana Iantchenko upplever det som ett stort problem att barn som är särbegåvade och har speciell fallenhet för matematik ofta kan sitta i sin klass och inte veta vart de ska ta vägen – för exempelvis idrottsbegåvningar finns det klara vägar att gå. Därför är hon glad att det på Dammfriskolan, en grundskola i Malmö där hon också undervisar, har startats en spetsutbildning i matematik.
Arbetet blir inte kvar på skolan när hon går hem:
– Det är det svåra med lärarjobbet, att det är svårt att skilja på arbete och fritid.
Så ibland där hemma kommer hon på något hon vill testa på sina elever.
Någon större svårighet att anpassa sig till livet i Sverige tycker hon inte hon har haft.
– Om det varit det första landet vi kom till, kanske, men fjärde, femte – nej.
Boendet i flera länder kan också ge impulser när hon lagar mat, för hon tycker om att experimentera i köket.
Ingvar Lindqvistpriset ger skolan 20 000 kronor och Svetlana Iantchenko själv ett plus på 50 000. Subtrahera från den summan kan hon alltså börja göra efter den 31 mars – till vad pengarna ska gå har hon inte bestämt ännu.

Dagens fråga

Känner du dig säker utomhus på kvällen?

Loading ... Loading ...
×