Ter­ror även i då­tid

Hon rö­va­des bort av mi­li­tär­dik­ta­tu­rens döds­pa­trul­ler och mör­da­des – men det er­kän­des ald­rig.
Nu har do­ku­ment släppts som be­vi­sar att det verk­li­gen var vad som hän­de. Den 17-åri­ga Dag­mar, med ar­gen­tinsk mam­ma och svensk pap­pa, var vad man bru­kar säga på fel plats vid fel tid­punkt. Hon skul­le be­sö­ka en vän som var med i mot­stånds­rö­rel­sen mot mi­li­tär­jun­tan. Sam­ti­digt hade sä­ker­hets­tjäns­ten ta­git sig in i hu­set för att leta ef­ter en an­nan blond kvin­na.

Ma­rin­of­fi­ce­ren Al­fre­do As­tiz miss­tog Dag­mar för den ef­ter­lys­ta. Det miss­ta­get blev hen­nes död. Hon träf­fa­des med ett skott i hu­vu­det och för­des till det mi­li­tä­ra tor­tyr­cent­ru­met. Tro­li­gen dö­da­des hon och kas­ta­des i ha­vet från en he­li­kop­ter el­ler ett flyg­plan. Det ödet drab­ba­de många mot­stånds­käm­par.


Un­der 1970- och 1980-ta­len var näs­tan alla län­der i La­tin­a­me­ri­ka styr­da av mi­li­tär­dik­ta­tu­rer, som of­tast stöd­des av USA. Den ar­gen­tins­ka mi­li­tär­dik­ta­tu­ren va­ra­de mel­lan 1976 och 1983. Inte hel­ler ef­ter de­mo­kra­ti­ser­ing­en släpp­tes någ­ra upp­gif­ter om alla de cir­ka 30 000 för­svun­na un­der dik­ta­tu­ren. Mång­as öde är fort­fa­ran­de ovisst.

För fem år se­dan greps dock Al­fre­do Aztiz och döm­des för bland an­nat mor­det på Dag­mar Ha­ge­lin. Han av­tjä­nar se­dan 2011 ett livs­tids­straff. Yt­ter­li­ga­re rät­te­gång­ar mot mi­li­tär­dik­ta­tu­rens tor­te­ra­re och mör­da­re på­går.
Men i slu­tet av 1970-ta­let viss­te Dag­mars pap­pa Rag­nar inte vad som hänt hans dot­ter. Han hop­pa­des na­tur­ligt­vis att hon skul­le vara i li­vet, även om han fått veta att hon tro­li­gen bli­vit skju­ten av mi­li­tä­ren och bort­förd.
Un­der åren runt 1980 lade han ned i stort sett all sin tid på att få veta vad som hänt dot­tern. I det ar­be­tet för­sök­te han fram­för allt att få svens­ka myn­dig­he­ter och den svens­ka re­ger­ing­en att age­ra gent­emot Ar­gen­ti­na.
Där­för träf­fa­de jag ho­nom någ­ra gång­er, i rol­len som an­sva­rig för in­ter­na­tio­nell po­li­tik på Cen­ter­par­ti­ets riks­dags­kans­li. Han bod­de egent­li­gen i Ar­gen­ti­na och ta­la­de inte bra svens­ka. Men hans fix­er­ing vid att få kun­skap om vad hans dot­ter rå­kat ut för var stark – och för­klar­lig. Hans smär­ta över att ha för­lo­rat sin dot­ter utan att ens veta hur lys­te i hans ögon. Det är svårt att glöm­ma ho­nom.

Karin Söder var ut­ri­kes­mi­nis­ter då (1977-78) och gjor­de vad som gick att göra ge­nom di­plo­ma­tin för att för­sö­ka få veta. Men mi­li­tär­dik­ta­tu­ren i Ar­gen­ti­na gav inga be­sked. Mi­li­tä­rer­na sa­bo­te­ra­de ar­be­tet en­ligt Karin Söder. Ar­gen­ti­nas am­bas­sa­dör kal­la­des upp till Ut­ri­kes­de­par­te­men­tet ota­li­ga gång­er utan re­sul­tat.
Nu har Rag­nar Ha­ge­lin till slut fått be­sked om vad som hänt hans dot­ter, så långt det går att så långt ef­ter­åt få klar­het. Han är nu 82 år gam­mal och väl­kom­nar det­ta av­slut, även om han ald­rig får till­ba­ka hen­ne. Hon skul­le ha va­rit 55 år nu, om hon fått leva, och kan­ske haft barn och till och med barn­barn. Det stop­pa­de mi­li­tär­jun­tan.
Ter­ror har oli­ka for­mer i oli­ka ti­der och län­der. Men rätt­vi­san hin­ner allt of­ta­re ifatt även dik­ta­to­rer och tor­te­ra­re nu­me­ra. Det är ändå lite trös­te­rikt.

Dagens fråga

Har du ställt fram balkong- eller utemöblerna än?

Loading ... Loading ...
×