Köpenhamn dagen efter – en stad i chock

Under söndagsförmiddagen var ett stort område kring Nørrebro station avspärrat. Svanevej, där den misstänkte gärningsmannen sköts gick över huvud taget inte att komma fram till.

Vid avspärrningen sitter åttaåriga Markus, med leksakssvärdet i hand, tillsammans med syster Ina, 5, och pappa Mikael.
– Det är en leksaksbutik runt hörnet där det skulle varit en fest men det går inte att komma dit nu. Jag är ledsen att det inte blir något med festen och att människor har blivit skjutna, säger han.

Markus och hans familj bor i närheten.
– Vi hörde inte skottlossningen men vi har hört sirenerna hela natten, säger pappa Mikael.
Mikael som är soldat till yrket säger att han inte själv blir så rädd av det som hänt.
– Det finns extremism och jag är inte så förvånad. Jag tror att Danmark hade haft för mycket tur om det inte skulle hänt just här. Det är ledsamt men det gör inte att jag känner mig mindre säker.

Även Violaine som vi träffar i närheten och som bor fem minuter från platsen där 22-åringen sköts säger att hon inte känner sig mindre säker efter det som hänt, även om känslan är overklig när det händer så nära hemma.

– Men efter det som hände i Frankrike och i Belgien är det inte så förvånande, säger hon.
– Förhoppningsvis får det folk att stå samman och säga att vi accepterar inte det här. Jag hoppas inte att det får människor att reagera med vrede. Det är bara en liten grupp människor som gör sådant här. Men man undrar ju. Det hände i Frankrike, det hände här; var händer det nästa gång?

Bara ett par hundra meter bort från Nørrebro station ligger Mjølners Park, det slitna bostadsområde där polisen under natten och förmiddagen gjorde husransakningar i ett stort antal lägenheter. Kvar utanför en uppgång där mer eller mindre alla lägenheter ska ha genomsökts dröjer sig ett par danska journalister.

Var det här den misstänkte gärningsmannen bodde, kanske?
– Förmodligen inte. Då skulle de aldrig ha släppt på avspärrningen så tidigt, säger en reporter från morgontidningen Berlingske,
Ett gäng ungdomar drar förbi. Stämningen är uppenbart fientlig.
– Det skrivs mycket negativt om det här området, säger den danske journalisten och rycker på axlarna.

Vi sätter oss bilen och kör den korta vägen till betydligt exklusivare stadsdelen Østerbro där Krudttønden, platsen för det första attentatet ligger. Sedan igår kväll har den yttre avspärrningen släppts men området kring entrén där skotten avlossades är fortfarande avspärrad och det är fullt av poliser, journalister och nyfikna.

Charlotte Fabienka lägger, tillsammans med sina barn, blommor till det växande berg som börjat samlas utanför avspärrningen.
– Vi bor bara runt hörnet här och jag ville visa platsen för barnen. Vi har pratat om det här hela morgonen även om de inte förstår så mycket av det. Jag vill att de ska förstå att det är en förfärlig sak som inte borde fått hända i vår fina stad, säger hon.

– I det här landet har vi alltid firat vår frihet och avslappnade sätt att leva. En galen mans handlingar ska inte få ändra på vårt sätt att leva. Det värsta som kan hända är att rädslan ska tillåtas att förändra oss.
Hon berättar att hon befann sig i New York när elfte september-attentaten ägde rum.
– Det skrämmer mig hur de har förändrat Amerika.

Sofie står vid sin cykel bara någon meter bort. Hon har precis lagt blommor på högen och i cykelkorgen har hon ett par lyktor som hon ska bort till synagogan med.
– Jag bor i närheten och cyklar härförbi nästan varje dag. Min pojkvän gick till sitt gym där borta igår. Hade han gjort det någon timma senare hade han kanske hamnat mitt i skottlossningen. Och min mamma bor precis där de hittade flyktbilen så det känns väldigt nära, berättar hon,

– Det skrämmer mig att gärningsmannen hade såda lokalkännedom och att han förmodligen bodde här i Köpenhamn. Det får en att undra hur många andra människor med extrema idéer som bor här.

Tror du att någonting kommer att förändras efter det här?
– Man kan inte skydda sig mot människor som är beredda att göra självmordsattacker så jag tror inte att det kommer att förändra någonting. Jag hoppas bara att det inte resulterar i mer rasism. Det är svårt nog för människor med muslimska namn att få arbete. Det är så orättvist mot normala människor som är muslimer.

Dagens fråga

Har du ställt fram balkong- eller utemöblerna än?

Loading ... Loading ...
×