Natos nye generalsekreterare Jens Stoltenberg. Foto: TT

Ökat Nato-stöd

En statistiskt säkerställd höjning på fem procentenheter, märks sedan april 2014. I oktober 2014 gjordes en liknande undersökning av Novus. Där var siffrorna jämnare och majoriteten var för ett medlemskap.

Dock gjordes denna i samband med ubåtsincidenten i Stockholms skärgård, då oron sannolikt var större än vanligt.
De flesta Nato-supportrarna kommer föga förvånande från den borgerliga sidan. Men allt fler är också tveksamma. Det innebär att färre är säkra på att vi inte bör vara medlemmar.

Den tidigare Moskavambassadören Thomas Bertelman lade i höstas fram en utredning som föreslog att man skulle titta närmare på Nato-medlemskap för svensk del, då i samarbete med Finland, som man har mycket gemensamt med. Initiativet till den kom från försvarsberedningen. Slutsatserna avvisades av försvarsminister Peter Hultqvist, som menade att medlemskap inte var aktuellt för Sverige under regeringen Löfven.

Motstånd mot medlemskap är inget märkligt. Man kan lägga fram många relevanta invändningar mot Nato-medlemskap. Dock är det svårare att begripa varför man inte vill utreda saken. En utredning skulle ge bättre insikt i vad ett medlemskap innebär, så väljarna visste exakt vad de måste ta ställning till. Man bör tänka om kring detta, eftersom vi tyvärr står inför ett nytt säkerhetsläge. Hultqvist har rätt i att säkerhetspolitiken och samarbetet med andra länder ska bygga på stabilitet och långsiktighet. Men stabilitet betyder tråkigt nog inte samma sak nu som för fem år sedan.

De flesta väljare är för höjda försvarsanslag och det var sannolikt ett misstag att försvarsfrågan och försvarsbudgeten inte var mer centrala i valrörelsen. Eftersom de ändrade säkerhetsläget oroar väljarna bör man titta på alla möjliga lösningar, även de som tidigare inte har passat Sverige.

Dagens fråga

Har du ställt fram balkong- eller utemöblerna än?

Loading ... Loading ...
×