fyller hundra år. I den spiritualistiska föreningsvärlden är hon ett välkänt medium. Foto: karsten bringmark
Hennes bana som redskap i seanser började på 1950-talet
och det har blivit många resor

Känd för att knyta kontakt med andra sidan

– Nja, det känns väl inget särskilt. Att bli hundra år, det bara är så, tänker jag. Fast jag är lite orolig på ett annat sätt, det verkar komma många människor.
Jo, hon är en välkänd person. Men hon hade trott att det kanske skulle stanna vid ett 30-tal personer på uppvaktningen i dag. Men redan i onsdags var närmare 130 föranmälda, och eftersom hon som medium även verkat i Danmark blir det även ett stort danskt inslag.
Men det är med ödmjukhet hon berättar sitt livs historia, från de första åren i Furulundstrakten fram till insikten att hon bar på alldeles speciella gåvor.
Hon är född i Stävie, familjen bodde den första tiden i ett litet hus som var mamma Ellen Viktorias föräldrahem. Men redan som liten kom hon till Arlöv där pappa Nils August Ask arbetade som smed på Wagonfabriken.
– Far fick en lägenhet i Arlöv när han jobbade på Wagonfabriken.
Inga Ask ursäktar sig lite att minnet sviker, och tycker det är orättvist att åldern slår så.
Fast det märks inte precis när hon berättar om sin uppväxt.
Hon bär även på ett traumatisk minne när pappan omkom efter en bilolycka på Lundavägen, blott 38 år gammal.
– Det var år 1925. Jag minns när de sa att det var telefon och far hade krockat på Lundavägen. Mor blev chockad.
– Han levde en månad på sjukhus, men de klarade inte honom.
För familjen fick det praktiska konsekvenser, de fick lämna Wagonfabrikens lägenhet och flytta till en annan lägenhet, på Strandvägen. För Inga innebar det också ett större ansvar hemma. Hon hade två yngre bröder, Kurt och Villiam.
Inga Ask gick tidigt ut i arbetslivet, efter att ha avslutat sexårig folkskola.
– Mamma arbetade på Malmö Yllefabrik, hela släkten har gått där. Och jag började också som ”nopperska”, man skulle se till att det inte var knutor i tygstyckena innan de var tvättade.
 

Vid 18 års ålder var hon utbildad konststopperska, och erfarenheterna från yllefabriken, eller ”Doffeln” som den hette i folkmun, tog hon senare med sig när hon öppnade egen sömnadsbutik på Mjölnaregatan i Malmö.
Men redan som liten hade hon drömt om att få göra något helt annat. Hon ville bli läkare, och hon berättar med värme att pappa Nils August också lovat att det skulle bli så.
– Men vi var fattiga och fick inga lån till studier.
Läkarutbildningen förblev en dröm, och hon försörjde sig i stället med sömnad.
Men någon gång på 50-talet inträffade ändå en livsavgörande förändring. Hon blev varse sina alldeles speciella gåvor – och att hon kunde hjälpa andra.
– Det var en god vän som lurade med mig på ett möte en dag, Hilda Holmberg.
Föreningen hette Psykiskt forum, föregångare till vad som i dag heter Livsfilosofiskt forum. August Björk var en annan person som lockade med henne till mötet i lokalen på Amiralsgatan. Hennes första seans.
– Det var en chock, jag försvann liksom bort i en dimma. Det var en stark upplevelse, och sen var jag fast.
Inga Ask märkte att hon kunde få kontakt med personer som befann sig ”på andra sidan”.
– Jag märkte inte själv att jag kunde hjälpa andra – det bara gick så.
Första mötet följdes av fler, och hon insåg att hon faktiskt var ett medium, eller som det också benämns, redskap för att förmedla budskap från andra sidan.
– Men efter första kvällen minns jag att jag stod på Värnhem och grät. Jag var rädd för det, förstod inte vad det var. Och jag tänkte, jag går inte dit igen. Men nästa måndag var jag där igen.
Under seanserna framförde hon budskap från personer på ”andra sidan”, och ryktet om hennes spiritualistiska talanger spred sig snabbt. Hon blev anlitad på möten i hela Sydsverige, ända upp till Göteborg och Stockholm. Och seanserna hölls inför stor publik.
– I regel var det en full sal, det kunde vara upp till hundra personer. Ja, usch, jag gillade egentligen inte offentligheten.
Hon berättar att budskapen hon förmedlade på intet vis var styrda. Hon beskrev precis det hon upplevde. Enskilda deltagare kunde sedan pussla ihop informationen och se om det berörde just dem.
– Det var också roligt att jag kunde ”gå in i” andra personers hem och berätta precis hur det såg ut, det gav mig råg i ryggen. Men mycket beror på stämningen i lokalen. Finns det en stor samstämning då blir det också en större kraft.
Så småningom gick hon över till en annan specialitet, aurabeskrivning.
– Alla människor har en utstrålning som följer hela kroppen. Man börjar se det först vid huvud och axlar, sedan hela kroppen. Auran förklarar precis varför man är som man är.
– Genom att tolka auran kan man också se sjukdomar.
Och även denna förmåga uppskattades av många. Hon kunde tolka.
– Det där var väl bara något som kom, säger hon kortfattat.
Hon har genom åren haft individuella uppdrag där hon tolkat enskilda personers aura.
– Jag berättade precis vad jag kunde utläsa ur aurabeskrivningen. Men det där slutade jag med 1998, jag orkade inte mer.
 

Numera nöjer hon sig med föreningsmötena hos de spiritualistiska Malmöföreningarna Livsfilosofiskt forum och Tro och Vetande. Den senaste stora seansen hon deltog i var den 3 december, och nu tar hon en vecka i taget, håller öppet om det blir fler seanser.
Men hur förklarar hon då sina speciella förmågor?
– Det var nog något i släkten. Min mor hade det, och min morfar hade det väldigt mycket.
Slut på analysen. Gåvorna är bara något som ”är”.
Inga Ask har aldrig bildat familj, men berättar att hon lade mycket tid på att hjälpa sin mor som dog 1976.
Hon bor i en lägenhet på Rosengård sedan 20 år tillbaka. Men inte alldeles ensam. Hennes hjärta klappar för hemlösa katter och hon har hjälpt många. Just nu har hon fyra katter.
I dag firas hon Ärtholmens festsal, och det lär bli fullt hus.

Vem har namnsdag i dag? Kolla här.

×