Stora brister i sköterskeutbildning

I en ny utvärdering underkänns merparten av utbildningarna och universitetskansler Harriet Wallberg vill att regeringen agerar:
– Annars finns det risk att flera utbildningar läggs ned och det vore katastrofalt.
Universitetskanslersämbetets experter har granskat landets 105 påbyggnadsutbildningar för sjuksköterskor. Av dem får 74 stycken, eller 70 procent, underbetyget ”bristande kvalitet”. Det är sannolikt den mest massiva kritik som riktats mot någon högskoleutbildning.
– Det är inte ett lärosäte eller ett landsting som har slarvat, utan det är ett systemfel på nationell nivå. Mot bakgrund av det är läget allvarligt, eftersom det är sådan brist på specialistsjuksköterskor, säger Harriet Wallberg till TT.

Bedömarna pekar främst på stora problem med studenternas praktik. Det är brist på praktikplatser och specialiserade handledare och de blivande specialistsjuksköterskorna får därför inte tillräcklig kompetens att självständigt undersöka och behandla patienter. I förlängningen kan det äventyra patientsäkerheten:
– Väldigt många specialistsjuksköterskor arbetar i team, så det behöver inte betyda det. Men distriktssköterskor arbetar oftast självständigt och där kan man tänka sig att patientsäkerheten skulle kunna påverkas, säger Harriet Wallberg

De 21 universitet och högskolor som berörs av kritiken måste komma tillrätta med bristerna inom ett år. Det handlar alltså om att skapa ett mycket bättre samarbete med landstingen och sjukhusen om praktikplatserna.
– Det är ett stort problem att man inte fått till samverkan. Utbildningarna granskades 2006—2007 och det var precis samma mönster då, säger Wallberg.
Men utmaningen är större än så. UKÄ:s experter bedömer att utbildningarna behöver både moderniseras och förlängas.
– Jag efterlyser krafttag från regeringen som bör säkerställa både antal platser och ekonomiska förutsättningar för att höja kvaliteten på specialistsjuksköterskeutbildningarna, säger Harriet Wallberg.
Den stora risken finns annars att några lärosäten inte anser sig ha kraft att åtgärda bristerna, och lägger ned en eller flera utbildningar.
– Det behöver inte gå så långt, men jag tror att man måste ta ett nationellt grepp om problemet. Börjar man lägga ned utbildningar får det stora negativa konsekvenser för hälso- och sjukvården, säger Harriet Wallberg.
Universitetskanslersämbetet har granskat så gott som alla specialistsjuksköterskeutbildningar i landet. Men ett mindre antal inriktningar har haft så få studenter att de inte ingått i bedömningen. Det gäller de utbildningar där färre än fem examensarbeten producerats under en treårsperiod.
Problemen med specialistsjuksköterskeutbildningarna är ett av de största hoten mot svensk sjukvård, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Riberio.
– Vi vet utifrån forskning att sänkt kompetensnivå bland sjuksköterskorna påverkar patientsäkerheten och patientdödligheten. Vi vet också att andelen specialistutbildade sjuksköterskor har på ett par decennier sjunkit från cirka 70 procent till under 50 procent, säger hon.
Vårdförbundet vill se en reglering som säkrar tillgången på specialistsjuksköterskor. Förbundet efterlyser uttalade krav på arbetsgivarna att låta sjuksköterskor läsa vidare med lön och att ge dem kvalificerad handledning.
– Mer än hälften av utbildningen borde vara verksamhetsförlagd, men i dag saknas kliniska lektorer och forskningssjuksköterskor som kan vara handledare. Det saknas alltså ett system för att hålla detta på plats, säger Sinea Riberio.
Caroline Olsson, sektionschef vid Sveriges Kommuner och Landsting, instämmer i Harriet Wallbergs farhåga:
– Det vore katastrofalt om utbildningar läggs ned. Det måste säkerställas att det inte sker. Om det handlar om att ge ekonomiska förutsättningar är en fråga för regeringen.
Problemen med de blivande specialistsjuksköterskornas verksamhetsförlagda utbildning, praktiken, kan bara lösas genom samverkan regionalt mellan högskolorna och arbetsgivarna, fortsätter hon. Från landstingens sida efterlyser man mer lyhördhet:
– Ansvaret för utbildningarna ligger på lärosätena, men de måste lösa problemen tillsammans med oss. Det kräver att de är lyhörda för landstingens behov, till exempel att studenterna är väl förberedda när de kommer ut i verksamheten. Det är de inte alltid i dag. Landstingen jobbar hårt för att få till en samverkan men den är inte tillräckligt bra i dag, säger Caroline Olsson.

Dagens fråga

Lånar du ibland böcker på biblioteket?

Loading ... Loading ...
×