Kristina Berggren lägger som bäst sista handen vid ”Alma och stjärnstoftet”
en spelapp för unga som Malmö museer släpper i oktober. Foto: Anna Lindblom
Kristina Berggren lägger som bäst sista handen vid ”Alma och stjärnstoftet”

Hon har förvandlat museet till datorspel

Kristina Berggren växte upp i Sibbarp, där hon hade en barndom som i likhet med de flesta barndomar var både ljus och mörk. Till de ljusa minnena hör hur lilla Kristina, enligt egen utsago ganska ”vild”, kutade runt i grannskapet och lekte med alla sina kompisar och pysslade med sin segelbåt. Till det mörka hörde den psykiska sjukdom som fanns i familjen, och som i viss mån präglade stämningen i hemmet.
– Jag minns min uppväxt som att jag kom hem från skolan, ställde in väskan i hallen, och sedan höll mig ute så länge jag fick, sammanfattar hon.
Gymnasietiden blev rörig. Hon hoppade runt mellan inte mindre än fyra skolor innan hon landade på Latinskolans samhällsprogram (”men där trivdes jag å andra sidan jättebra”).
Viktigare än skolan var vid den här tiden teatern. Via en lite obskyr idé om att vilja spela pantomimteater (”jag vet verkligen inte vad jag fick det ifrån”) hamnade hon på Studioteatern, som kom att bli en central del av hennes personliga utveckling.
– Teatern förändrade mitt liv. Den blev ett andningshål. En plats där jag äntligen kände mig hemma.
För ovanpå den allmänna vilsenhet som drabbar de flesta tonåringar hade Kristina Berggren dessutom upptäckt att hon gillade tjejer istället för killar, en känsla hon inte riktigt visste var hon skulle göra av.
– Men på Studioteatern var det plötsligt inte konstigt längre, och det var också via en av mina vänner där som jag första gången vågade mig iväg på gayklubb.
Efter studenten var hon ”möjligen lite mindre vilsen än efter högstadiet”, men vad hon skulle göra med sitt liv visste hon inte.
– Men då kom min mamma ihåg att jag hade gjort min prao hos en tandläkare, och att det hade gått väldigt bra. Så hon satte sig och ringde runt till alla tandtekniska laboratorier i Malmö.
Resultatet av rundringningen blev en praktikplats på ett labb vid Drottningtorget, och därifrån rullade karriären på av sig själv. Kristina Berggren skaffade sig en formell tandteknikerkompetens, och flyttade under ett antal år runt mellan allehanda laboratorier i stan innan hon och en kollega slutligen bestämde sig för att starta eget.
– Vår affärsidé var att samla all kompetens under ett tak, tekniker, tandläkare, sköterskor, reglering, alltihop.
Sagt och gjort. Allt var helt klart för sjösättning, när Kristina Berggren plötsligt upptäckte att något var på väg att gå snett. Karriären hade som sagt levt sitt eget liv sedan den där praktikplatsen för många år sedan, och hon hade trivts fantastiskt bra, men nu var det något inom henne som sa att det var dags att dra i bromsen.
– Ja, jag satt en kväll hemma och tänkte efter, och kom fram till att nej, inte vill jag bli egen företagare och inte hinna något annat än att sitta där med en massa papper.
Så hon ordnade en ersättare som kunde kliva in i projektet i hennes ställe (”och det har gått glimrande för dem, de finns än i dag”) medan hon själv bestämde sig för att sätta sig i skolbänken och läsa in den naturvetenskapliga kompetens hon aldrig lyckades erövra under gymnasiet, för att sedan ta steget in till den akademiska utbildning hon egentligen hela tiden tänkt att hon skulle skaffa sig.
Eftersom kvarteret där hon bodde, vid S:t Knuts torg, var så översållat med roliga vänner och bekanta drog hon till Stockholm i stället.
– Ja, för den här gången ville jag verkligen lyckas, och det fanns för mycket som distraherade i Malmö.
När hon fixat betyg och behörighet kom nästa fråga – vad skulle hon plugga? Hon övervägde alla möjliga utbildningar, läkare, tandläkare, veterinär, men fastnade slutligen för konservatorsutbildningen i Göteborg.
– Det jag egentligen såg framför mig var hur jag skulle restaurera kyrkomålningar och altartavlor, men när jag redan hade kommit in visade det sig att programmet bytt inriktning, mot geologi och paleontologi, alltså hantering av mineraler, bergarter och fossila material. Men det lät ju kul det med.
Och det var det (”fast uppriktigt sagt kan jag ångra ibland att jag inte valde läkaryrket, det hade varit fint med ett jobb som å ena sidan är väldigt praktiskt samtidigt som man å andra sidan får göra något för människor i nöd”).
Som 35-åring var hon äldst i klassen, men det var ingen nackdel.
– Jag var så himla sugen på att läsa, på hela den akademiska världen, och nu hade jag ju äntligen den studiero som inte alltid fanns när jag var yngre.
Ett tag var hon inne på att stanna kvar inom universitetet, och hon hann ganska långt på sin doktorsavhandling innan jobbet på Malmö museer, som hon skaffade och skötte parallellt med skrivandet, tog överhanden.
Under sina år på museet har hon hunnit delta i flera olika projekt, bland annat ombyggnaden av kulturförvaltningens centralmagasin i Frihamnen, jätteflytten dit, ombyggnaden av Kommendanthuset och researchen inför nya basutställningen Vår natur.
Det var under arbetet med den sistnämnda som hon gled in på det datorspelsprojekt som hon ägnat det senaste året åt, och just nu lägger sista handen vid.
– Vi gjorde ett antal miniutställningar där vi testade olika sätt att skapa kontakt med publiken, och få dem att känna sig aktiva och delaktiga. Jag tog med mig det där tänket när jag i stället började jobba med vårt nya projekt Science Center Malmö, och så föddes idén om ett datorspel.

Spelet, som kommer att få formen av en mobilapp, har vuxit fram under lång tid. Grundtanken har varit att det ska bli roligt och lekfullt, och inte bara seriöst och faktainriktat, betonar Kristina Berggren. Museets miljöer och föremål hjälper till att skapa berättelsen om Alma och hennes äventyr på ”museiön”. Kristina Berggren har utformat själva historien och vävt in alla fakta, medan hon har fått extern hjälp av illustratör, fotograf, ljudtekniker och programmerare för att omvandla idéerna till digital verklighet.
– Ingen har lagt sig i. Jag har haft helt fria händer att skapa en helt egen värld. Det har varit fantastiskt roligt.
Blir det bra då? Svaret kommer snabbt och utan minsta tvekan:
– Jag tror att det blir jättebra. Spelet rör sig på så många nivåer och kring så många olika teman, plus att vi har hållbarhetsspåret och Almas egen utveckling. Ja, det blir jättebra.

Vem har namnsdag i dag? Kolla här.

×