Jonas Carping är dubbelt aktuell. Dels med duon Manifestet

Jonas Carping vill
slå ett slag för glädjen

Det är åtta år sedan Jonas Carping flyttade från Staffanstorp till Stockholm för att få större möjligheter att jobba med sin musik.
– Jag har alltid hållit på med musik. Jag började som trummis när jag var 14 år i ett gymnasieband, som mest körde covers.
Efter några år splittrades bandet och Jonas fick en gitarr av mamma. Han började öva. Det var svårt, fingrarna gjorde ont.
– Då bestämde jag mig för att jag skulle spela minst en timme per dag i hundra dagar. Och efter det kunde jag spela. Men fingrarna var en katastrof, haha.
Jonas började spela solo, mestadels covers. Första gången han spelade egna låter för publik var på Kalmar Nation i Lund. Strax därefter flyttade han till Stockholm och startade sitt band The Glade, som har spelat tillsammans i sex år vid det här laget. Han har gett ut en soloplatta på engelska 2012 och även släppt musik med The Glade
– Vi har gett ut ett par ep och släppte vår första fullängdare i februari.
The Glades What turns on the lights har fått fina recensioner och har gått hem speciellt i Tyskland och Brasilien.
Några turnéer dit har det inte blivit ännu, men den musikaliska kreativiteten lider inte av att hålla sig på en kontinent. När plattan släppts kom Jonas och bandkollegan Martin Karlsson på ett annat projekt, Manifestet.
– Vi satt i en stuga på Öland och spelade. Av en ren slump beslöt vi oss för att göra färdigt en låt och vi tyckte den var bra.
Hur det blev som det blev heter låten som blev den första med Manifestet.
– Allting är så styrt, allt är marknadsfört. Manifestet är vårt utrymme för frihet där vi gör det som är kul och vi tycker båda resultatet är bra. Vår slogan är ”Manifestet är en viskning i form av ett vrål”.

Manifestet har inte spelat ute ännu, men hoppas snart få göra det. För en månad sedan kom andra singeln, Rännstenens kungar.
– Vi skrev den också i stugan. För mig handlar den om att göra det man vill och skita i vad andra tycker. Det är ett slag för frihet och glädje och att trycka på att de sakerna är viktiga. Ta glädjen på allvar, det känns som om folk inte gör det.
Rännstenens kungar är en sång om att dansa, men dansa på avgrundens kant. Och den får lyssnarna att reagera.
– De flesta gillar den och de som inte gör det tycker den är för hård. Men allt är gjort med ett visst mått ironi. Vi tror starkt på låten och hoppas att den kommer ut och blir lyssnad på.
Nästan som en motsats till Manifestets sånger kom Jonas Carping nyligen med Sommarnattens sång, som redan finns på Spotify. En egen sång på svenska.
– Det är det första jag skrivit på svenska i eget namn. Det tog mig lång tid innan jag vågade skriva på svenska, men så sa en kompis: ”Klart du kan, det är ju ditt modersmål”. Och jag kände att jo, man kan ju faktiskt ta sig stora friheter på sitt eget språk, man kan säga vad man vill. Det är ju mitt språk.
Tänkte du på midsommarnatten när du skrev den?
– Ja, jag tänkte den perfekta sommarkvällen/natten. I Sverige vilar det en sentimental grej över sommaren. Den är så kort och vi längtar så efter den, så är den över innan man hinner blinka. Det är så vackert på sommaren, som ett annat land. Så det handlar också om motsatser, om det sentimentala, om glädjen, om sommarförälskelsen. Allt blir lättare. Och jag kommer säkert att spela den hela sommaren, säger Jonas Carping.

×