Det förbjudna t- ordet

Just när man börjat resignera och trodde att inget kunde förvåna en längre, allra minst en själv. Den 25:e juni publicerade kvällstidningen en intervju med Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin som fick gå på promenad med Aftonbladets Peter Kadhammar genom partiledarens hemort Vittsjö utanför Hässleholm.
Samtalet började snabbt handla om ett omtalat beslut som togs på Miljöpartiets kongress vid månadsskiftet. Kongressombuden fick igenom att en extra mening skulle petas in i valmanifestet: Vi vill utveckla ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt. Inte tillväxt? Hoppsan. Tankar som flyger på den visionära höjden brukar göra partiledningar måttligt entusiastiska, särskilt när det närmar sig valrörelsetider. Så nu fick stackars Fridolin gå där på bygatan med Kadhammar i släptåg som skoningslöst avfyrade sina frågor.
Fridolins morfar hade lyckats göra en liten klassresa. Vad gjorde den möjlig, undrade Kadhammar? Stora trygghetssystem som skapade en samhällsförvandling, funderade Fridolin.
Kadhammar: ”Det finns ett annat ord för det.”
”Välfärd.”
”Tillväxt.”
”Utveckling.



”Tillväxt.”
”Ja, utveckling.”
Så jobbiga intervjusituationer hamnar man i om man inte lyckas hålla ordning på kongressombuden.

I dag är det en vanlig idé bland idealistiska samhällsförändrare att ekonomisk tillväxt inte skulle vara någonting eftersträvansvärt, ingenting som samhällsekonomin behöver ”bygga” på. Det är fascinerande hur saker svänger. Ty forna tiders radikaler resonerade precis tvärtom.
När Marx tänkte sig en framtid där var och en jobbar efter förmåga och envar samtidigt kan få efter sina behov, kunde man undra hur det hela skulle finansieras. Tänk om de samlade behoven var större än summan av alla förmågor? Lösningen på det dilemmat var tillväxt. Rent av en alldeles väldigt stor ekonomisk tillväxt, som Marx menade skulle uppstå om kapitalismen övergavs. Nå, riktigt den effekten fick inte planekonomin i praktiken, men grundidén har ändå en giltighet: Om bara överflödet är tillräckligt stort försvinner rivalitet och fördelningsstrider.

Och det är vid den punkten jag tänkte att ombuden borde läst sin Marx. För vad händer om ekonomin slutar växa, om vi inte har ett ekonomiskt system som ”bygger på tillväxt” och blir utan den? Frid och harmoni och mindre köphets? Marx tanke pekar i helt annan riktning. För i en sådan statisk ekonomi måste varje extra krona i ena änden betalas genom en förlorad krona i den andra, varje inkomstökning sker på någon annans bekostnad.

Under 1990-talet upplevde vi några år där det svenska ekonomiska systemet inte producerade tillväxt, utan istället krympte ett par procent. Gustav Fridolin har skrivit memoarer om hur bedrövligt allting var för ungdomsgenerationen som växte upp i den tillväxtlösa ekonomin. ”Blåsta” kallade han boken. Nej, det vill jag inte riktigt tro. Men kanske lite väl inriktade på symboler och språklig signalering i denna basfråga?
Utveckling, insisterar Fridolin, och jag tänker att tja jag kan leva med det ordet. Men då kan han möta mig halvvägs och verka för 2–3 procent utveckling om året.

Dagens fråga

Brukar du bli irriterad på dina arbetskamrater?

Loading ... Loading ...
×