Feminism och värnskatt

I Sverige presterar flickor bäst i skolan, kvinnor dominerar den högre utbildningen på snart varje fakultet. I delar av världen har kvinnor inom vissa högstatussektorer gått om männen också lönemässigt. En ny världsordning är i vardande.

Men bilden är inte enbart rosenrosa, och det beror inte på någon könsmaktsordning i allmänhet och manlig ondsinthet i synnerhet. När fackförbundet Saco går igenom den senaste sammanställningen från OECD, där man studerat avkastningen på högre utbildning i olika länder, finner man att Sverige är det land där det lönar sig minst att utbilda sig, särskilt för kvinnor.

På DN-debatt (19/6) ställer Saco den relevanta frågan om det är ”rimligt att Sverige som gör anspråk på att vara en internationellt konkurrenskraftig kunskapsnation har lägst avkastning på akademisk utbildning i hela OECD-området?” De konstaterar därefter att sambandet mellan karriärmöjlighet och lönespridning måste bli tydligare, varför värnskatten bör avskaffas och den individuella lönesättningen utvecklas.

I reella siffror visar studien att en svensk kvinnlig akademiker i genomsnitt har en avkastning på endast 6,5 procent, vilket betyder att hon i genomsnitt har en livslön som är 6,5 procent högre än den som avstår högre utbildning och börjar arbeta efter studenten. Genomsnittet i OECD är 11,5 procent. Intressant är att flera av de länder som förlöjligas i den svenska feministiska debatten, såsom Polen, Turkiet och Slovakien, har en avkastning på högre utbildningen som är hela tre gånger så hög för kvinnliga akademiker.

Sedan millennieskiftet har den svenska avkastningen dessutom minskat, från en redan låg nivå. Hur kan Sverige efter snart åtta år av borgerligt styre vara ett av få länder där det alltså är mer lönsamt att gå från grundskola till gymnasium än att gå från gymnasium till högre utbildning? Och vad kommer hända med den redan så olönsamma utbildningspremien vid höjning av den statliga inkomstskatten som det rödgröna, så kallad feministiska, regeringsalternativet går till val på?

Om politikerna, oavsett kulört, vill konkurrera med kunskap och inte med låga löner i en värld där våra konkurrenter har alla förutsättningar att lyckas, inklusive höga resultat i Pisa-studien, är det dags att se skattesystemet som en del av konkurrenskraften. En hög skatt på kunskap, risktagande och entreprenörskap är enbart kontraproduktiv för individen, liksom för samhället i stort. År 2011 utgjorde värnskatten mindre än 0,3 procent av statens intäkter, frågan är hur mycket högre intäkterna hade kunnat vara om skatten slopades och arbetslinjen inte enbart skapade incitament att börja arbeta, utan också att arbeta mer, ta högre risker och axla mer ansvar?

När inte ens en borgerlig regering, i ett läge när de statliga finanserna varit häpnadsväckande stabila, vågat skrota vad som 1995 infördes som en tillfällig skatt i ett krisläge, kan man undra vem som ska våga. Att våga hade på riktigt varit att sätta en feministisk agenda för framtiden.

Dagens fråga

Har du ställt fram balkong- eller utemöblerna än?

Loading ... Loading ...
×