Gunilla Ericsson och Pelle Öhlund i Mannen utan riktning. Foto: Johannes Stjärne Nilsson
Pelle Öhlund i ”Mannen utan riktning” Foto: Johannes Stjärne Nilsson
Pelle Öhlund i "Man utan riktning" Foto: Johannes Stjärne Nilsson

Mannen utan riktning blir kortfilm

Förutom han själv och Moonsteaterns skådespelare medverkar även scenkonstnärerna Pelle Öhlund och Nina Jemth i filmprojektet, som båda regisserar och agerar framför kameran.
– Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Moonsteatern och Pelle och Ninas scenkonst som är väldig filmisk i sin natur De gör fantastiska intressanta saker som också tematiskt har intresserat mig, säger Johannes Stjärne Nilsson.

Hur funkar det att vara tre regissörer med olika bakgrunder?
– Det är såklart en utmaning men än så länge har det enbart varit väldigt stimulerande och berikande. Jag är helt övertygad om att det kommer att bli mycket bättre än om jag hade försökt göra samma berättelse själv. Det är ett jätteroligt projekt.
Filmen beskriver Johannes Stjärne Nilsson som ett experimentellt projekt som blandar deras olika konstnärskap.

– För min del så tycker jag att det är jättespännande att ta det bästa från teaterscenen och scenkonsten och ta med det in i filmen. Vi jobbar mycket med projektioner i bild, vi leker med illusionskonst som man gör på teatern. Det är en film som också lutar sig åt musik och ljuddesign, saker som jag alltid tyckt har varit viktigt i mina filmer. Jag jobbar inte så mycket med dialog, utan det är mycket ljud och musik.
Under den här veckan pågår filminspelningarna i Ystads Studio och i Malmö hamn.

Hur går det?
– Det går jättefint. I dag spelade vi in en scen där huvudpersonen, som spelas av Pelle Öhlund, har nått något slags inre helvete. Han gör en inre resa precis som Dante den gudomliga komedin som är inspirationskälla till både föreställningen och den här filmen. Och när han är längst ner på botten så hannar han i en tv-studio där en charmerande tv-personlighet som är ondskan själv gör en intervju med honom. Det är ganska skruvat och mardrömslikt, men det är också väldigt roligt.

Humor och svärta är även något som speglar hela filmen.
– Känslan med filmen är att det finns mycket allvar och igenkänning, men också mycket humor, det är så livet är. Det svarta går i hand med det komiska, säger Johannes Stjärne Nilsson.
Moomsteatern har sju heltidsanställda skådespelare som alla har något intellektuellt funktionshinder. Teaterns konstnärliga ledare Per Törnqvist säger att debutfilmen betyder mycket för teatern.

– Det är ett medium där vi verkligen kan nå fram, en gigantisk marknadsföring och positionering av vår verksamhet. Alla former av arenor där människor i det här utanförskapet inte har haft en jämbördig tillgång är av godo. Naturligtvis ger det även en inspiration och en insikt vad som faktiskt är möjligt att göra. Omvärlden definierar ofta väldigt snabbt och lätt en funktionshindrad och det är inte ofta i positivt bemärkelse, säger Per Törnqvist.

Filmen, som beräknas bli cirka 30 minuter lång, ska vara klar i början av nästa år.
Har ni något mål med filmen?
– Absolut! Den ska ju ut till de stora internationella festivalerna, vi siktar på Cannes. Jag har varit där tidigare med mina filmer och tycker att festivalen är en jättebra startpunkt. Det kan tänka sig att man visar den på Göteborgsfilmfestival också, men det vet vi inte än. Sedan så kommer den även på SVT så småningom som är med och finansierar filmen. Vi vill nå ut väldigt brett med den här filmen.

Johannes Stjärne Nilsson säger att det är tufft att få budgeten att gå ihop.
– Så är det ju med alla kulturprojekt. Därför har vi satt igång en crowdfunding (en metod att finansiera ett projekt, reds. anm.) Om man vill vara med och följa och stötta det här projektet så kan man gå in på en hemsida som heter www.bigchanfewill.com Moonsteatern har en jättestor fanskara och där kan man se vad de gör och vi lägger ut mycket bilder så att man kan se vad som händer.

×