Bengt Nilsson
Örtofta sockerbruk
framför delar av den snidade utställningsmontern där sockerindustrin i början av förra seklet visade upp sockertoppar och andra produkter. Foto: Helena Svensson

Söt historia på plats i Örtofta

Sockerpaketen står uppradade i hyllmeter efter hyllmeter, ordnade efter produktslag och år. Från klassiska sockertoppar och sirap på glasburk till modernt Fairtrademärkta bruna rörsockerbitar och florsocker med chokladsmak.
– Socker blir aldrig för gammalt. Håller man det bara torrt så kan man spara det hur länge som helst, säger Lennart Rantzow, pensionerad chef från bland annat Örtofta sockerbruk.
Så tar han demonstrativt en mockasockerbit ur den guldstämplade förpackningen från 1950-talet och stoppar den i munnen. Göran Svensson, även han pensionerad chef från sockerindustrin, följer hans exempel.

De båda herrarna och deras tillika pensionerade före detta kollegor Gertrud Helgesson, Lars Nilsson och Sven Eric Zethson fick mot slutet av 90-talet uppdraget att sätta ihop en utställning kring sockerbrukens historia.
Fram till för ett år sedan fanns den inhyst i sockerraffinaderiet i Arlöv, nu har den flyttats till Örtofta.
Långt inne i fabriken, i de rum som en gång fungerade som personalmatsal och samlingslokaler har det lilla sockermuseet nu tilldelats tre rum – ett som arkiv och två som utställningslokaler.

Förutom de många historiska produkterna och förpackningarna, finns här över 15 000 fotografier, filmer sedan 1923, reklambudskap i massor och ritningar över både bruk, maskiner och instrument.
Innan flytten gallrades stora mängder material ut.
Dokument som rörde industrin och verksamheten skickades till landsarkivet, bland ritningarna valde man en bråkdel, de tekniska instrumenten som tidigare fyllde ett rum har nu bantats ner till ett par hyllplan och den åtta meter långa modellen av ett sockerbruk i genomskärning fick inte plats. Sockersilon, som ensam fyller ett bord, finns att beskåda – resten har man tvingats lämna kvar.

Just eftersom museet ligger inne i fabriken måste besöken föranmälas.
– Vi har redan i dag väldigt mycket studiebesök här och vi tror att det här kan få ännu fler att vilja komma, säger Bengt Nilsson, som senast jobbade som ställföreträdande brukschef på Örtofta sockerbruk.
– Det kan handla om pensionärsgrupper, skolor, släktforskare eller någon som kanske vill leta i våra arkiv efter några speciella uppgifter, säger han.
Gertrud Helgesson menar att nästan varenda skåning har någon typ av anknytning till den historiska sockerindustrin och bruken.
– Om man inte jobbade direkt på något sockerbruk så var man kanske betodlare eller arbetade på betfälten.

Under sin storhetstid under första halvan av 1900-talet var sockerbruken i södra Sverige, Landets största arbetsgivare med 10 000 anställda i fabrikerna och med över 60 000 som sysselsattes i lantbruket och i verksamheten runt bruken.
Effektivare jordbruksmaskiner, ett betfrö som inte gav mer än en planta, möjligheten att ta emot större volymer och flertalet rationaliseringar har med åren minskat verksamheten och i dag finns bara sockerbruket i Örtofta och raffinaderiet i Arlöv kvar.

Museiflytten till Örtofta avslutar nu ett flerårigt arbete av arkiverande, sorterande och prioriterande för de pensionerade sockercheferna.
– Museet är klart nu – så klart ett museum nu någonsin kan bli, konstaterar Gertrud Helgesson och kollegorna.
Helt vill de dock inte släppa ögonstenen.
– Det är Bengts nu – men det är klart att vi kan komma att ställa upp som guider om det behövs, avslutar Lars Nilsson.

Dagens fråga

Ska du ha en riktig julgran i år?

  • Nej (62%, 493 Röster)
  • Ja (38%, 297 Röster)

Antal röster: 790

Loading ... Loading ...

Nyhetsbrev

×