Andrzej Stasiuk. Foto: Kamil Gubala

Hårt och torftigt liv i Europas utkanter

På Europas fattiga bakgård, i ett stråk längs handelstraden Slovakien-Ungern-Bulgarien, bedriver de två polackerna Wladek och Pawel sin torftiga lump- och lopphandel. Wladek sköter försäljarsnacket och vittjar stadigt sin plunta i handskfacket medan Pawel transporterar affärsrörelsen mellan olika gudsförgätna hålor i skuggan av Karpaterna i sin hostande och rostangripna minibuss.
Det är ett hårt och glädjelöst liv som skildras i den polske författaren Andrzej Stasiuks roman Taksim, tillkommen 2009 och nu översatt och utgiven på svenska. Det förstärks av Stasiuks hårdkokta prosa, där känslorna – sparsamt förekommande – bara står att finna mellan raderna. Den Pawel som fungerar som berättarjag är en fåordig och registrerande man, ålder okänd liksom bakgrund. Han lever inhyrd i ett ruckel hos en änka. Livet som gård­farihandlare ger honom nätt och jämnt bröd för dagen.

Det är ändå något mer jämfört med hur livet ter sig för den utfattiga kundkrets de bägge kumpanerna möter på sin odyssé mellan vindpinade marknadsplatser.

Främst trådslitna husmödrar, som de länge lyckas lura på sina begagnade klädesvaror från ”Paris-London-New York”. Det värsta skräpet köper bara romerna, de befinner sig i botten på samhällsstegen, hatade och fruktade.
Men när massproducerade ”märkesvaror” från Kina tränger in på marknaden inser Pawel och Wladek att klockan är slagen för deras affärsrörelse. Via en maffiotisk tivoli­ägare kommer de successivt över i en annan och ständigt alltmer lukrativ bransch, människohandel. Traden är densamma, den rostiga minibussen fungerar som transportmedel över bergskammarna i mörka nätter med fullpackat lastutrymme och beväpnade vakter.

Andzej Stasiuks skildring av den torftiga och dehumaniserade tillvaron i förträngda delar av Europa bär förstås på tydlig symbolik. De sociala nivåerna i eländet är liksom stadierna i en nedstigning till helvetet. Längst ner befinner sig de namnlösa flyktingarna i bagageutrymmet, överst deras ekonomiska utsugare. I en stark nattlig scen får vi möta den senare, residerande i ett palats med tillbyggd flyktingförvaring och bevakad rastgård.

Efter en våldsam uppgörelse flyr Wladek fältet och går upp i intet. Men till sist ger han ifrån sig ett livstecken och upplösningen på historien utspelar sig precis bortom Europas allra yttersta utpost, på Taksimtorget i Istanbul. Numera förknippat med upprorsvågen i den islamska världen, men det visste inte Stasiuk när han skrev sin bok. Verkligheten har i efterhand givit dikten ytterligare en symbolisk dimension.

Andrzej Stasiuk är en driven författare och Taksim är en språkligt konsekvent genomförd skildring av europeiska provinser som Gud har glömt, men där ändå människor mödosamt lever sina liv i hopp om en bättre morgondag. Och det hoppet kan alltid vara någon annans levebröd.

Webb-tv kultur

×