Försmak som ger blodad tand

Helt plötsligt föds det inga barn. Larmrapporterna om minskad barnfödsel var allvarligare än vad någon hade kunnat tro. Från och med 2014 är det slut med barnafödandet. Efter en tid börjar dock kvinnor att bli gravida igen, men barnen som föds är annorlunda. De betraktar kallt sin omvärld, de visar inga känslor, de leker inte. Är de en ny och bättre form av människa?

Rakel hamnar i fokus när hon råkar döda ett av de första barn som fötts i Sverige efter perioden av världsomspännande barnlöshet. Hon blir också en av de första som upptäcker att allt inte står rätt till med de nya barnen.

Boel Bermann tar sig i sin debutroman Den nya människan an kanske en av de mest intressant dystopiska frågeställningarna. Vad händer om den mänskliga reproduktionen sätts ur spel eller förändras?

Andra författare som undersökt samma sak är till exempel PD James i Människors barn där mänskligheten också slutar reproducera och Jane Rogers i The Testament of Jesse Lamb där en graviditet är lika med en dödsdom.

Och det är en spännande frågeställning. Vad händer med människan om något sätter reproduktionen ur spel?

Tyvärr tycker jag inte att Boel Bermann ger ett tillfredsställande svar på den frågan. Hon fokuserar historien för hårt på huvudpersonen. För visst är det intressant att veta hur ett liknande scenario kan drabba den enskilda personen och berättelsen om Rakel är spännande och gripande. Men jag saknar det storslagna eposet. Vad händer i med samhället och den mänskliga naturen när det sker en så radikal förändring av människan i en handvändning?

Något som läsaren får en inblick i genom boken i form av nyhetsartiklar och transkriberade intervjuer från en vetenskaplig studie av den nya människan. Det räcker tyvärr inte. Jag tycker att fokus för boken hamnar snett. Den lilla enskilda personens historia är inte det mest intressanta spåret i ett mycket lovande och spännande scenario.

Boel Bermann är en mycket driven skribent. Den nya människan är en svår bok att lägga från sig och särskilt scenerna där det hettar till. När det blir action är boken riktigt bra, riktigt spännande och stundtals riktigt läskig, så att det kryper kalla kårar längs ryggraden. Synd bara att det stundom drunknar i utdragna beskrivningar av huvudpersonens inre känsloliv.

Den nya är en läsvärd och spännande roman. Jag hoppas bara att Boel Bermann kanske kommer med en uppföljare där implikationerna för resten av den ”gamla” mänskligheten tydliggörs och utvecklas. För hur kommer världen se ut när den nya människan utgör en okontrollerbar majoritet av jordens befolkning.

Dessutom, kanske viktigast av allt, så ger Den nya människan mig blodad tand. Jag vill läsa mer av Boel Bermann och se hur hon utvecklas som författare.


×