FP:s di­lem­ma: syns men väljs ändå inte

Till skill­nad från sina mind­re al­li­ans­part­ners, KD och C, be­hö­ver FP inte oroa sig för att ram­la ur riks­da­gen, men det in­ne­bär inte att de är be­kym­mers­lö­sa, även Folk­par­ti­et har krympt.
Att FP mins­kat be­ror inte på att de är osyn­li­ga i me­dia. Fak­tum är att de trots sin höga syn­lig­het inte ökar väl­jar­stö­det. Det­ta är sä­kert myc­ket fru­stre­ran­de för dem ef­ter­som just syn­lig­he­ten i me­dia många gång­er ska­par en re­le­vans av ett par­ti­ vil­ket ger rös­ter. FP:s ned­gång pe­kar istäl­let på svå­rig­he­ten för mind­re par­ti­er att få be­lö­ning för sitt ar­be­te när de med­ver­kar i en re­ger­ing med en stör­re hu­vud­spe­la­re. FP:s ned­gång kan även hand­la om att sko­lan ta­git allt för stor del av par­ti­ets fo­kus. Pro­fil­frå­gan över­skug­gar an­nat.



En möj­lig yt­ter­li­ga­re för­klar­ing till Folk­par­tiets mins­ka­de väl­jar­stöd är att de sak­ta men sä­kert tap­par en del av de som valt par­ti­et av ide­o­lo­gis­ka skäl, det vill säga de som ser sig som rik­ti­ga li­be­ra­ler. Par­ti­ets ut­veck­ling un­der se­na­re år har inte haft de mest li­be­ra­la för­teck­nen. Istäl­let för att tala om in­di­vi­dens rätt att själv väl­ja och själv ta an­svar så ta­lar par­ti­et ofta om strik­ta­re reg­ler. Nu se­nast har man bör­jat tit­ta på be­gräns­ning­ar i den fria mark­na­den ge­nom att stäl­la sig tvek­sam­ma till risk­ka­pi­ta­lis­ter.
Det­ta kan vara rätt tänkt ut­ifrån den all­män­na de­bat­ten, men hur li­be­ralt är det egent­li­gen?

Dagens fråga

Twin Peaks är tillbaka. Har du saknat kultserien?

Loading ... Loading ...

Webbkryss

×