Sahraa Karimi. Pressbild

Afghanska kvinnor
får tar plats

Sahraa Karimi har studerat spelfilm i slovakiska Bratislava. När hon blev färdig med sin doktorsexamen så återvände till Afghanistan för att göra film. Det har ännu mest blivit dokumentärfilm om kvinnor, feminitet och kvinnor i arbete, som är hennes huvudsakliga intressen. Den film hon visar på exilfilmfestivalen är den senaste, Afghanska kvinnor bakom ratten.
– Filmen är en metafor, säger Sahraa Karimi. Den illustrerar hur afghanska kvinnor nu tar plats i förarsätet till sitt eget liv. Det är en film om kampen mot talibanernarnas konservativa värderingar, och deras fördömande uppfattningar om kvinnors verksamhet.

På många sätt berättar hon är det svårt att leva och verka i Afghanistan.
– Säkerhetssituationen är besvärlig, och nu är den värre än den brukade vara, säger hon.
– Den där känslan att man kan vara säker om man promenerar till affären, den finns ännu inte.
– Ibland har jag tagit med polis eller säkerhetsstyrkor ut när jag filmat scener.

Men, fortsätter hon:
– Många scener har jag gjort långt ute på landsbyggden, där det är mycket bättre. Det är säkrare att filma i bergen än i städerna. En annan sak är att mina filmer alltid handlar om alldeles vanliga människor, och jag undviker att tala om politiska frågor, så jag framstår inte som hotfull.

– Om jag jämför situationen i Afghanistan nu, med hur det såg ut för tio år sedan, så har vi gjort framsteg. Det finns mera demokrati och yttrandefrihet, kvinnorna tar plats, exempelvis är andelen kvinnor i parlamentet nu 26 procent, och vid de tillfällen som jag har besökt landet så har framsteg gjorts. Många framsteg, säger Sahraa Karimi.
– Men inte så stora som vi skulle önska.

Trots att hon å ena sidan menar att Afghanistan är ett patriarkalt samhälle så berättar Sahraa Karimi, att hennes kön mestadels varit till fördel.
– Jag var välkommen överallt, även dit män inte tilläts. Jag känner till vad som pågår i Afghanistan, jag känner till kulturen där, talar språket, och kunde lätt komma nära mina huvudpersoner. Dessutom skyddades jag av mitt kön, och det faktum att jag var gäst.

Sahraa Karimis metod som filmare är att gå direkt till verklighetens insida.
– Om jag vill göra ett porträtt av en afghansk kvinna, så gör jag inte bara en ”biopic” om henne, utan om hennes roll i samhället. Jag försöker kommer så nära som möjligt och själv bli en del av den porträtterade kvinnans vardag, säger hon.
– Jag tar med mig kameran från första dagen, och filmar därefter oavbrutet, tills mina huvudpersoner inte längre lägger märke till kameran. Under de två år jag filmade Afghanska kvinnor bakom ratten, så hade jag 100 timmar film.

Avslutningsvis hoppas Sahraa Karimi att hennes film ska bidra till att en svensk publik, genom afghansk film ska lära sig att se landets problem med andras ögon.
– Inte ur medias kliché-synvinkel utan ur afghanernas perspektiv,  säger hon.
– När svenskarna går och ser min film så ska de inte förvänta sig att se en film om de stackars stackars afghanska kvinnorna.

Hon menar att hon vill ifrågasätta klichéerna och vända på perspektiven.
Sahraa Karimi tycker att afghanerna måste lösa Afghanistans problem alldeles själva. Det är inget vi i väst kan göra åt dem.

Webb-tv kultur

×