Argument istället för censur

Serber, turkar, araber och många fler hatade andra nationaliteter, dels utifrån historiska perspektiv men också enbart baserat på rasistiska fördomar, mot till exempel svarta eller romer. En bekant som är eritrean pratar ofta ofattbart kränkande om somalier. Denna rasism är också förvånansvärt öppet uttalad. Precis som med killen i tunnelbanan. Jag har nog aldrig hört så många grova påhopp på andra grupper som när jag pratar med folk med invandrarbakgrund. Särskilt folk som är äldre. De kan få ett kommunmöte i Vellinge att framstå som lika sympatiskt som Bamse.”

Citatet är hämtat ur artikeln ”Rasismen vi sällan talar om”, publicerad på Brännpunkt i Svenska Dagbladet (11/9), skriven av Sven Svensson född i Skövde. Nej, jag skämtar bara. Skribenten heter Damon Rasti och är född i Iran. Rastis artikel är lika läsvärd som skrämmande, diskussionen om den strukturella rasismen som med jämna mellanrum blossar upp i Sverige är i behov av nyansering. Hur ska vi annars lösa de problem som följer i dess spår? Om vi alls vill lösa dem, vill säga.

Ibland kan man nämligen undra om det alls är intentionen med diskussionen. Ibland får man nämligen intrycket av att det viktigaste är att resonera kring diskurs och struktur, att polarisera och kollektivisera. Förövare och offer, alla briljerar de i sin inövade roll, skickligt regisserade av den elit vars existensberättigande legitimeras av Konflikten.

Men tillbaka till artikelförfattaren, Damon Rasti. Varför kallade jag honom för Sven Svensson? Jag är rädd. Rädd över utvecklingen i vårt samhälle. Rädd över att det samhälle som min, och många andra familjer, flytt till genomgår en oroväckande förändring. Vi flydde från censur bara för att inse att det som gror här kanske är snäppet värre. I ett samhälle där rädslan för att tycka fel – och bli stämplad som avvikande – övervinner viljan att tänka fritt behövs ingen lagstadgad censur, där har ofriheten vunnit på walkover.

Det är välkommet att frågan om rasism mellan utlandsfödda tas upp till diskussion. Men frågan är om Sven Svensson hade kunnat underteckna exakt samma artikel som den som nu publicerades av Damon Rasti? Om inte bör vi fråga oss vad det säger om debatten i sig.

Utan debatt imploderar demokratin under sin egen bräcklighet. Utan debatt gror föreställningen om att vissa åsikter är bannlysta, att ”de” bestämmer över vad ”vi” får tycka och tänka. Så skapas revolution. Men vad ska man göra med åsikter, och i förlängningen handlingar, som utnyttjar demokratin för att begränsa eller störta densamma? Ska den som ifrågasätter, som provocerar, som kanske rentav hatar, ges samma utrymme som alla andra?

Ja. I en demokrati skyddas det obekväma, det äckliga, det avskyvärda. I en demokrati vinner vi med bättre argument, inte med censur av den oliktänkande. Den andra vägen är välbeprövad – vi som upplevt den vet dessutom att den alltid leder fel.

Dagens fråga

Äger du en sommarstuga?

Loading ... Loading ...
×