Fjolårets vinnare Edvard Nord gjorde en rejäl vurpa i ett av sina åk – men kvalificerade sig ändå för final på det åket. Så snabb var han. Foto: Andreas Hillergren
Dryga hundratalet besökare hade slagit sig ned i gröngräset för att njuta av skidåkningen från första parkett.
Hanna Westman missade förra årets tävling på grund av skada
men kunde ställa upp i år.

Det går utför – på gräs

Man kanske först hajar till, men efter några minuter på plats känns det fullt normalt att se människor gå runt i shorts, solglasögon – och slalompjäxor.
Det är andra året som inofficiella SM i grässlalom avgörs i Brösarp, och grundaren Fabian Rimfors är på strålande humör. Det var han som tog hela sporten till orten.
Han satt på bussen på väg till jobbet och tittade ut över Brösarps backar, och tänkte att det vore kul att hitta på något där även på sommaren.

– Jag mindes ett reportage jag hade sett för säkert 20 år sedan, om grässkidor. Jag började googla direkt, och hittade att det till och med är en riktig disciplin i skidvärlden, berättar han.
Och i fjol skulle tävlingen hållas, som ett derby mellan två skidklubbar.
– Men det kom anmälningar från hela landet, så då kallade vi det för SM. Sen var hjulen i rullning.
Hjul, ja. Några sådana finns det inte på grässkidorna. I stället är det en larvfotsliknande konstruktion som för de korta skidorna framåt. Det går inte fullt så fort som skidor på snö, men åkarnas fart är emellanåt ändå respektingivande.
Hanna Westman, från Vånga i nordöstra Skåne, är med i Sveriges ungdomslandslag för ”riktiga” skidor. Hon menar att grässkidorna är lite trixiga att bemästra.
– Det är mycket svårare på gräs. Kommer man ur balans måste man ta ett kliv för att komma rätt. På vanliga skidor lutar man sig, förklarar hon.
En vurpa i vardera av de två kvalheaten gjorde att hon inte lyckades ta sig till final, men det var kul ändå, menade hon.
– Jag var här förra året och hade tänkt vara med, men jag var skadad då.
Och Fabian Rimfors då, körde inte han själv? Jo, minsann, och på en tid som var bra nog för att hamna bland de 16 finalisterna av de knappt 40 deltagarna.
– Det kändes rätt bra. Jag hade lite tröga skidor, och då blir det svårare. Ju snabbare de är desto mer kan man köra som på vanliga skidor, säger han.
Men någon final för hans del blev det ändå inte.
– Det är lite förmätet att ställa upp i finalen och ta någon annans plats när man har stakat banan själv, säger han och skrattar.

Dagens fråga

Lånar du ibland böcker på biblioteket?

Loading ... Loading ...
×